Beowulf
Så såg jag då Beowulf. Istortsett hela filmen verkar vara datoranimerad och ibland kändes det som om man satt och såg på ett datorspel. Innan jag säger så mycket om filmen så tar jag några korta fakta om det ursprungliga Beowulfkvädet. Det har kommit flera Beowulffilmer på senare år.
Det är ett viktigt verk för England och de nordiska länderna. Trots att det utspelas i Danmark och angränsande riken så har det kallats "Englands nationalepos". Det är en mycket lång skrift för att vara så gammal och alla äldre skrifter är mycket kortare. Det är en av de äldsta skrifterna på engelska. Huvudpersonen Beowulf är plaserad i ett historiskt sammanhang och har kopplingar till flera historiska personer men verkar själv vara ett rent påhitt, en slags fornnordisk superhjälte, som slåss med troll och drakar och simmar över hav bärandes på trettio rustningar.
Beowulf har tolkats som svensk, t.o.m. av Ynglingaätten. Vårt exemplar nedskrevs på tusentalet och utspelar sig kanske på 500-talet och verket har tillkommit någon gång däremellan, kanske på 700-talet. Även för de nordiska länderna är Beowulf ett unikt källmaterial. Det finns även en teori om att Beowulf skulle ha varit från Gotland. Den ursprungliga sagan är kristen men i den här senaste versionen så har kristendomen en mera tveksam ställning.
Den senaste versionen är en omskrivning av sagan. Nu avslöjar jag några detaljer om filmen. Neil Gaiman och Robert Avary har öppnat upp för en freudiansk tolkning av Beowulf, när de gjorde Grendel och Draken till oäktingar med en främmande förförisk kvinna. Dessa främmande anspråk på riket (arvsrätten) hotar att leda till allmän ödeläggelse och de utomäktenskapliga barnen måste förgöras.
Grendel är en rätt typisk tonåring med en oformlig kropp, emotionella problem och helt i avsaknad av social kompetens, en arketypisk partypooper, medans Draken snarare är en ung man, skrämmande i sin styrka och kraft. Som död förvandlas han också till en gyllenne ung man, innan han vittrar bort. Ok, den här tolkningen kanske var lite tongue in cheek.
andra bloggar om
film,