Tempus Fugit

The children of Hurin är en "ny" bok av Tolkien och son som ska ges ut 17:e april.

Hurins barn är den tragiska sagan om Turin Turambar och hans syster Niniel, och Turin är protagonisten. Den är tidigare publicerad i olika versioner, t.ex i Silmarillion

Berättelsen om Turin Turambar har likheter med legenden om Kullervo, en figur från det finska nationaleposet Kalevala, liksom med Oidipus och Sigurdsagan.

Turin liknar Sigurd själv, eftersom bägge är kända för att ha dödat varsin mäktiga och magiska drake. Bägge drakdödarna dör själva kort efter sina fruar, vilket dock inte är ovanligt i hjältesagor.

Turin påminner även om Sigmund, Sigurds far i Volungasagan, i den inscestuösa relation som han har med sin syster, som är en parallell till äktenskapet mellan Turin och Nienor. I Wagners opera Valkyrian, även den inspirerad av Volsungmyterna, så är Siegmund och Sieglinde paralleller till Turin och Nienor.

Det finns ett tema med svärd i Hurins barn. Eöl den mörke alven smidde två svärd ur en järnmeteorit. Anglachel: Järn av Den Flammande Stjärnan gav han till Thingol som betalning för att stanna i skogen, Nan Elmoth, men Anguriel: Järn av den brinnande stjärnan behöll han för sig själv. Det stals senare från Eöl av hans son Maeglin, när han och hans mor Aredhel flydde Nan Elmoth för Gondolin. Det antas vara förlorat vid Gondolins fall.

Thingol gav svärdet för förvaring till sin undersåte Beleg. När Beleg band loss den medvetslöse Turin, så gled eller föll svärdet och skar Turin i hans fot. Turin vaknade och kände inte igen Beleg i mörkret. Han tog tag i Anglachel och dödade honom. Turin började bära svärdet efter Belegs död. Det smiddes om av expertsmederna vid Nargothrond och döptes om till Gurthang Dödens Järn. Orcherna och alverna kallade både vapnet och Turin själv Mormegil, som betyder svart svärd.

När Turin upptäckte att hans maka Nienor faktiskt var hans syster och att hon hade begått självmord så föll han i desperation på sitt svärd. Vad som hände med Gurthang efter Turins död är okänt.

Turin har en del likheter med Michael Moorcocks Elric of Melnibone, som också är baserad på Kullervo. Båda är antihjältar som svingar tänkande svarta svärd. De dödar oavsiktligt vänner och älskade med svärden och dödas av dem. Michael Moorcocks tragiska hjälte Elric av Melnibone innehåller många element som är inspirerade av Kullervo. Speciellt tydligt är det nästan identiska svaret som bägge protagonisternas svärd ger sin herre innan självmordet.

Bägge svärden, Anglachel och Stormbringer, är en del av ett par, men den detaljen finns inte med i den tidigaste versionen av Turins historia, i Boken om Förlorade Berättelser, från 1920-talet. De första Elrichistorierna publicerades före Silmarillion, så detaljen med de två svarta svärden tycks ha hittats på av bägge författarna oberoende av varandra. Moorcock har uttryckt sitt ogillande av Tolkiens böcker och har sannolikt inte velat inspirera eller inspireras av honom.

Stormbringer har ett systersvärd som kallas Mournblade, som bars av Elrics kusin Yyrkoon. Elric och hans kusin Yyrkoon fann två svärd, de bägge runklingorna runeblades, och började slåss. Elric avväpnade Yyrkoonmed Stormbringer och Mourneblade försvann. Senare återvänder Elric till Imrryr efter en lång resa och konfronterar Yyrkoon som har gripit tronen i Elrics frånvaro. Yyrkoon har återfått Mourneblade på något sätt och angriper med det. Elric och Stormbringer dödar Yyrkoon och Mourneblade försvinner ur historien.

Det visar sig att Ödets representanter, som varken tjänar Kaos eller Lagen, återhämtar Mourneblade från undervärlden. De ger det till Elric och förklarar att the runeblades skapades för att bäras av de med Melniboneanskt blod som ett försvar mot styrkan hos Kaos' Döda Gudar. Elric ger Mourneblade till en släkting och de två dras in i en strid mellan gudar. Elric åkallar tusentals andra av Stormbringers demonsort, även de i svärdform.

Multiversum består av flera universum, många lager av dimensioner, sfärer, och alternativa världar. Där utkämpas den eviga kampen mellan Lag och Kaos, de två huvudkrafterna i Moorcocks multiversum . I alla dessa dimensioner och världar kämpar dessa krafter men en seger för antingen Lag eller Kaos skulle vara katastofalt för mänskligheten, och därför behöver en balans upprätthållas.

Den Evige Kämpen, en hjälte som existerar i alla dimensioner, tider och världar, är av ödet utvald att kämpa för Balansen - men han känner ofta inte till sin roll, och kämpar ibland mot den, utan att lyckas. Den mest kända inkarnationen av Den Evige Kämpen är Elric av Melnibone.

Alla inkarnationer av Den evige Kämpen är varianter av varandra, och kämpen kan också bli inkarnerad som följeslagare till en annan av sina exemplar, eller som följeslagare till en motsatt sida.

Några av inkarnationerna av den evige kämpen är: Jherek Carnelian, Jerry Cornelius och Corum Jhaelen Irsei (ett anagram av "Jeremiah Cornelius")

Moorcock använder sej mycket av initialerna "JC" och det är också "Jesus Christ" initialer. Moorcocks novell Behold the man som fick ett Nebula-pris 1967 handlar om en tidsresenär som tar på sej rollen som Kristus. Under den här tiden så skrev han ibland under pseudonymen "James Colvin".

Moorcock har tillåtit flera andra författare att skapa historier i hans Jerry Cornelius-universum. Brian Aldiss, M. John Harrison, Norman Spinrad and James Sallis, m.fl har skrivit sådana historier.

Serieskapare som Brian Tawn, Grant Morrison och andra har också använt Moorcocks figurer antingen direkt eller som inspiration för sitt eget arbete. Han är också vän till serieskaparen Alan Moore och tillät Moore att använda flera av hans egna copyrightade figurer i Moores The League of Extraordinary Gentlemen. De två har framträtt på scen på the Vanbrugh Theatre i London i january 2006 då de diskuterade Moorcock's arbete.

Terry Pratchetts roman Magins färg, innehåller ett tänkande magiskt svärd kallat Kring. Dets brukar tjata ändlöst om hjältarna som har ägt det och om seklerna som det låg på botten av en sjö. Dess magiska förmåga är att skapa flashiga specialeffekter under strid.

Poul Andersson skrev boken Det brutna svärdet, vars ägare konverserar med ett talande svärd innan han begår självmord. I Tolkiens Ringen-trilogi förekommer givetvis ett brutet svärd.

Figuren Anakin Skywalker i Star Warseposet har en del likheter med Kullervo. Anakin är en slav utan far, som uttrycker sin vrede genom sin kraftfulla magi, dödar sin mors mördare och som dör av egen vilja, dock inte genom självmord utan genom självuppoffring.

Andra bloggar om

böcker

litteratur