Umeå Jazzfestival 2006
Susanne Abbuehl 13.00 i Studio Jazz. Lungt, vackert, poetiskt, skirt, skimmrande, fina melodier. Rimfrost som blir till dagg om våren. "Come all you demons" är lite hotfullare - lugnet före en storm som aldrig bryter ut.
Cooper-Moore och Assif Tsahar i Jazzlabbet 14.30. Beatpoesi om att "Bush is going to hell" och att "jazz ain't nothing but a whore" glider över i friformjazz med humor och rythm. Cooper-Moore plockar fram flera exotiska instrument som han inte säger nått om , men i programmet står det ahinba, diddly-bow, horizontal hoe-handle harp, bandlös banjo och elektisk mouth bow.
Jag smiter in och hör lite på Stacey Kent på Idun. Inte mycket att skriva om.
Avishai Cohen Trio i Studio Jazz 17.00. Det är basisten som är stjärnan i bandet. Pianisten blandar in mycket klassisk känsla i sitt spel, vilket jag gillar. Studio Jazz är knökfullt och bandet gjorde tydligen succé på Stockholm Jazz Festival för några månader sen. Detta är den enda grupp på festivalen som jag köper en cd av.
Midaircondo i Jazzlabbet 17.30. Återigen kommer jag att tänka på Björk, men den här gången är det Medulla och i viss mån Vespertine som verkar vara påtagliga förebilder. Jazzlabbet är alldeles överfullt. Tydligen så spelar de här tjejerna rätt mycket nere i Europa. En del artister skulle verkligen behöva större lokaler. En vidöppen dörr släpper in rätt mycket störande ljud i den vibrerande atmosfären.
Sofia Jernberg & Cecilia Persson Sextett i Soundgarde 18.30 är bra , konstnärligt och krävande. Möjligtvis att låtarna är något lika varandra. Den bästa låten "Erik Erik" kommer sist.
Wayne Shorter Quartet på Idun 19.00. Den största lokalen är full för mr Shorter är ett stort namn, men artistiskt så kunde han höra hemma i Jazzlabbet, den mest experimentella scenen. Gruppen spelar oavbrutet i en och en halv timme och jag associerar till en lång seglats med solsken och stormar kring vår lilla båt.
Trio Drame, Avenuel, Raulin i Jazzlabbet 20.30. Kanske börjar det bli mycket jazz nu efter sju timmar. Jag tycker inte att det låter så orginellt. Pianisten intresserar ibland. Trummisen är bäst när han sjunger en kärleksvisa.
Då är John Taylor/Martin France/Palle Danielsson bättre på Studio Jazz 21.00. trots att de också bara är en pianotrio och en mer traditionell sådan, med ett riktigt trumset. Bluesig jazz. Det är bra.
Även John Scofield spelar bluesig jazz, för att inte säga rent rockig, ibland. Han fyller Idun 23.00. Det är bra men jag får ingen sittplats och kan inte stå så länge.
På Jazzlabbet 23.00 låter Fabian Kallerdahls Galore inte så experimentellt som Jazzlabbet ibland kan vara. Hade han spelat tidigare och på en annan scen hade jag nog uppskattat honom mer.
Efter elva timmar jazz är det dags att ge sej. På vägen hem är det ett stort grönt norrsken på himlen. Då kan det bli kallare väder. Inatt blir det vintertid.
Andra bloggar om
jazz
och
musik
och
Umeå Jazz Festival