Angelface
Det här en intressant sida av en konstnär, som visar en i mina ögon halvt vetenskaplig sida av konsten. Han samlar in hundra fotografier från olika städer i världen och sammanställer dem till ett gemensamt ansikte för varje stad (eller egentligen två - ett manligt och ett kvinnligt). Hundra ansikten från varje stad blir alltså ett ansikte tillsammans för den staden.
Några intressanta saker blir tydliga. En sak är de olika "raser" som dominerar i olika städer runt om i världen. Det är ungefär vad man kan förvänta sej, även om de flesta storstäder är ganska uppbandade. Rasbarriärerna börjar flyta.
Skojigare är det att studera dessa gruppansikten, dessa kollektiva personer som egentligen inte finns i sinnevärlden men som lustigt nog skulle se ungefär likadana ut även om man byte ut några av de bidragande människorna, och alltså är mer varaktiga än sina individer. Detta får mej att associera till en sorts platonism. Dessa ansikten är som en sorts idéer som människorna i sinnevärlden endast bristfälligt återger. En slags arketypiska personer. Och som Sannare ansikten så är de också Skönare.
Projektet heter Face of tomorrow, och artisten menar att dessa ansikten är det framtida resultatet av att alla männiksor blandar sej med varandra. Och kanske är det så framtida idealmänniskor ska uppnås; genom att individer och raser blandar sej med varandra så mycket som möjligt.
"The composite face is strikingly handsome – much better looking than any of the individuals. It’s like there is an underlying beauty in each of us that has the potential to come through. In fact in every instance this seems to be the case – in each city the composite face is more beautiful than almost any of the individuals that make it up."
En del säger säkert att det är det personliga som är verkligt vackert, det avvikande, unika, orginella, som gör varje människa oersättlig. Och är klart att det låter ju aptrist om alla människor i hela världen skulle se likadana ut. Men ur evolutionsynpunkt är varje individ ett experiment, ett utskott från en gemensam stam som är det som har visat sej fungera. Ju mer vi avviker från det vanliga desto troligare är vår individuella undergång.
Som individer är vi alla misslyckade experiment. Misslyckade i det att vår individualitet inte kommer att överleva oss själva. Redan nästa generation så är vår individualitet hopplöst utblandad. Det som är typiskt för mej eller för dej är antagligen sämre än genomsnittet, rent statistiskt. Är man alltför orginellt formgiven får man nog betraktas som missbildad.
Jag har hört talas om en undersökning där man lät människor bedömma hur pass vackra olika ansikten var för att se efter om det fanns några gemensamma kriterier för vackra ansikten, och det fanns det. Folk var ganska överrens om vilka ansikten som var mer och mindre vackra. Nästa steg var att försöka analysera de vackra ansiktena matematiskt för att komma fram till ett eller ett fåtal ultimat vackra ansikten. Bl.a så dök det gyllenne snittet upp på flera ställen i vackra ansikten. Till sist hade man datormodeller av ett manligt och ett kvinnligt ansikte. Tyvärr är det enda jag hittills har hittat på nätet denna korta text med bilder, nästan längst ner, scrolla på.
Där avslöjas det att de vackraste kändisarna, som mest passar till idealmaskerna, är Catherine Deneuve och Leonardo DiCaprio. Bägge en aning androgyna. Är Deneuve min drömkvinna? Nej, faktiskt inte. Visst är hon snygg men inte är hon the most beautiful girl in the world för mej. Man får inte glömma att vi dras till människor som liknar oss själva och som doftar på ett sätt som vi gillar. Med mera.
Andra bloggar om
ideal
och
skönhetsideal
och
skönhet
och
DiCaprio