När synth var synth

Jag frågade en tjej på jobbet en dag om hon visste vem Howard Jones var och hon hade aldrig hört talas om honom. Kanske inte chockerande men lite förvånande. Hon var ungefär 25 och jag tror att man nog måste vara minst trettio för att veta vem Howard är.

Herr Jones är alltså en popartist som var stor i början och mitten av 80-talet. Dessutom fick han framgångar i USA i början av 90-talet men det är det ingen som känner till i Sverige. Han var en tidig syntpionjär och var den förste artisten som ensam gav sej ut på turné med ett berg av syntar (och en mimartist). Kraftverk och några till hade ju turnerat med bara syntar tidigare men Howard var först med att vara ett one-man-band.

Han hade en snäll och glad image men sjöng inte enbart om kärlek utan lite om politik och religion och lite av varje. Han var tidig med att vara lätt new age influerad.

Några hits var: What is love?, I'd like to get to know you well, Pearl in the shell, Life in one day, Things can only get better New song, Equality m.fl.

Jag tyckte han var rätt bra och det var synd att han gled ur det svenska medvetandet i slutet av 80-talet.

En samlings-cd med hans största hits var en av de första cds som jag beställde över nätet. Det visade sej att han faktiskt hade börjat skriva lite tråkigare låtar när folk glömde bort att han fanns, men även pärlor som Noone is to blame fanns bland hans senare material.

I höstas fick jag då för första gången en chans att se honom live, på en syntfestival här i Umeå. Ljudvolymen var öronbedövande hela kvällen när olika svenska okända syntband spelade. Som en gammal man hade jag fingrarna i öronen hela kvällen.

När Jones gick på så lät han hårdare och tyngre än vad han hade gjort på skiva. Lite mer mer techno över det hela och det lät ju också bra bortsett från det höga ljudet. Han ger tydligen ut en ny skiva, Revolution of the heart, och spelade bl.a några låtar från den och det lät väl ungefär som de gamla låtarna. Inte så revolutionerande längre.

Men ändå; jag tycker inte att Howard Jones förtjänar att glömmas bort

Andra bloggar om

Howard Jones

Synth


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback