Fantomfaran
Jag såg just the phantom menace på tv, första delen av star wars. Tv4 visade den lustigt nog kl. 15 på eftermiddan. Tydligen så bedömdes den mer vara en eftermiddagsmatiné än en storfilm, och vad gäller handling och persongalleri och berättarstil så måste jag nog hålla med, att den verkar i första hand rikta sig till tioåringar.
Det finns annat som är bra med hela star wars serien. Filmerna brukar ha en ganska genomarbetad visuell sida som jag uppskattar. Storslagna och vackra scenerier som inte alls kommer till sin rätt i en liten tv-ruta. Intressant och innovativ design på rymdskepp och annat. Och så har ju George Lucas uppfunnit såna saker som de ashäftiga lasersvärden (även om de nog inte bygger på laserteknik utan snarare ser ut som nån sorts plasmasvärd, men nevermind).
Det är inte många månader nu tills den sista delen har premiär, när Anakin Skywalker till sist blir Darth Vader. Det är ett storslaget epos han har presterad Lucas. Egentligen så var tre filmer till inplanerade från början, men Lucas har ingen lust att ägna resten av sitt liv åt detta projekt utan vill göra något annat innan han dör, och antagligen räcker det bra med dessa sex filmer.
Jag undrar hur han fick idén till en hel filmserie av rätt nyskapande science fiction? Hela genren var ju trött och fantasilös när A new hope kom 1977. Tillsammans med Alien antagligen den mest inflytelserika sf-filmen de senaste femtio åren. Jag ska inte gå in på Alienfilmerna nu, men deras biologistiska perspektiv är faktiskt lite unikt. Star wars har aldrig byggt på någon trovärdig biologi eller fysik, som star trek världen däremot.
Och sen så har vi den centrala Kraften som är nödvändig för handlingen. Vad är det? Nån slags new age liknande andlighet vars främsta följeslagare, jediriddarna, är nån slags krigare. Kraften har en ljus och en mörk sida, och som Yoda säger: fruktan leder till den mörka sidan. Lucas har överförenklat och minimaliserat världens religioner och kommit fram till nån slags alternativ fysik där små magiska partiklar i blodet är guds fysika uppenbarelse. Lite intressant faktiskt. Här slutar jag för idag. May the Force be with you.
Det finns annat som är bra med hela star wars serien. Filmerna brukar ha en ganska genomarbetad visuell sida som jag uppskattar. Storslagna och vackra scenerier som inte alls kommer till sin rätt i en liten tv-ruta. Intressant och innovativ design på rymdskepp och annat. Och så har ju George Lucas uppfunnit såna saker som de ashäftiga lasersvärden (även om de nog inte bygger på laserteknik utan snarare ser ut som nån sorts plasmasvärd, men nevermind).
Det är inte många månader nu tills den sista delen har premiär, när Anakin Skywalker till sist blir Darth Vader. Det är ett storslaget epos han har presterad Lucas. Egentligen så var tre filmer till inplanerade från början, men Lucas har ingen lust att ägna resten av sitt liv åt detta projekt utan vill göra något annat innan han dör, och antagligen räcker det bra med dessa sex filmer.
Jag undrar hur han fick idén till en hel filmserie av rätt nyskapande science fiction? Hela genren var ju trött och fantasilös när A new hope kom 1977. Tillsammans med Alien antagligen den mest inflytelserika sf-filmen de senaste femtio åren. Jag ska inte gå in på Alienfilmerna nu, men deras biologistiska perspektiv är faktiskt lite unikt. Star wars har aldrig byggt på någon trovärdig biologi eller fysik, som star trek världen däremot.
Och sen så har vi den centrala Kraften som är nödvändig för handlingen. Vad är det? Nån slags new age liknande andlighet vars främsta följeslagare, jediriddarna, är nån slags krigare. Kraften har en ljus och en mörk sida, och som Yoda säger: fruktan leder till den mörka sidan. Lucas har överförenklat och minimaliserat världens religioner och kommit fram till nån slags alternativ fysik där små magiska partiklar i blodet är guds fysika uppenbarelse. Lite intressant faktiskt. Här slutar jag för idag. May the Force be with you.
Kommentarer
Trackback