Coetzee, Gao Xuingjan och Gustafsson
"Marknadsekonomin är som narkomani...Den skapar sitt eget beroende som den inte kan ta sig ur själv"
Fredrik Lindström
När jag läste sociologi i Göteborg kom vi även in på konsumtionssamhället. Ekonomin hålls uppe av att vi konsumerar och ju mer vi konsumerar desto bättre går ekonomin. Reklamen hetsar oss hela tiden till att konsumera mer. Man bygger sin identitet utifrån vad man konsumerar. Och utbudet är stort. Ingen hinner gå igenom alla alternativen. Bortsett från all nyproduktion så finns även allt bevarat ifråga om t.ex musik och litteratur. Utbudet är överväldigande och även fritiden kan bli en stress.
När jag vid sällsynta tillfällen hinner läsa någon skönlitteratur så brukar jag försöka undvika alltför aktuell sådan. Böcker som getts ut i år eller i fjol är alltid upphausade eller ouppskattade. Först efter några år börjar en realistisk värdering etablera sig i det kollektiva medvetandet.
Nobelpristagare brukar vara säkra kort, även om stilen och smaken varierar även på sådana höjder. Och få svenska författare är läsvärda. Vi har ett litet land som inte rymmer så mycket talang. Världen i stort uppvisar ett mycket bredare urval, som sig bör.
På Gotlandssemestern hann jag med "Ungdomsår" av Coetzee, "När jag köpte ett spinnspö åt farfar" av Gao Xuingjan och "Sorgemusik för frimurare" av Lars Gustafsson. Hemma ligger ännu en Crichton och en Eco och väntar på bättre tider. Jag har kastat ett hastigt öga i Singer och Naipaul men de väckte ingen omedelbar mersmak. Naturligtvis får de fler chanser nångång i framtiden
Fredrik Lindström
När jag läste sociologi i Göteborg kom vi även in på konsumtionssamhället. Ekonomin hålls uppe av att vi konsumerar och ju mer vi konsumerar desto bättre går ekonomin. Reklamen hetsar oss hela tiden till att konsumera mer. Man bygger sin identitet utifrån vad man konsumerar. Och utbudet är stort. Ingen hinner gå igenom alla alternativen. Bortsett från all nyproduktion så finns även allt bevarat ifråga om t.ex musik och litteratur. Utbudet är överväldigande och även fritiden kan bli en stress.
När jag vid sällsynta tillfällen hinner läsa någon skönlitteratur så brukar jag försöka undvika alltför aktuell sådan. Böcker som getts ut i år eller i fjol är alltid upphausade eller ouppskattade. Först efter några år börjar en realistisk värdering etablera sig i det kollektiva medvetandet.
Nobelpristagare brukar vara säkra kort, även om stilen och smaken varierar även på sådana höjder. Och få svenska författare är läsvärda. Vi har ett litet land som inte rymmer så mycket talang. Världen i stort uppvisar ett mycket bredare urval, som sig bör.
På Gotlandssemestern hann jag med "Ungdomsår" av Coetzee, "När jag köpte ett spinnspö åt farfar" av Gao Xuingjan och "Sorgemusik för frimurare" av Lars Gustafsson. Hemma ligger ännu en Crichton och en Eco och väntar på bättre tider. Jag har kastat ett hastigt öga i Singer och Naipaul men de väckte ingen omedelbar mersmak. Naturligtvis får de fler chanser nångång i framtiden
Kommentarer
Trackback