current affairs
M-teorin tillåter mörk energi men levererar tio upphöjt till 500 olika möjliga värden på den mörka energin, vilket inte gör många glada. Varför värdet är exakt det som det är kan strängteorin tydligen inte förklara för ögonblicket. Strängteorin anses därför mindre intressant när man forskar vidare på den mörka energin. Detta har lett till ännu mera kritik av m-teorin.
En av rötterna till m-teorin går tillbaka till Gunnar Nordström som visade hur elekticitet och gravitation kan förenas i en femdimensionell teori. Hans teori vidareutvecklades sedan av Oscar Klein som var involverad i både plasmakosmologin och kaluza-klein-teorin. Detta var ett förstadium till dagens supersymmetriska strängteori och m-teorin.
Alfén utvecklade plasmamodellen som en alternativ kosmologi med en annan kosmogenes. Även om den i teorin inte är motbevisad idag så ignoreras den så gott som helt av forskaretablissemanget eftersom big-bang-modellen anses så fruktbar. Den Lambda-cdm-modell som nu kräver Den Mörka Energin som m-teorin har ett så dåligt grepp om.
Allra först i att forska kring elektriska strömmar och plasma i astrofysiska sammanhang tycks Kristian Birkeland ha varit. Även Per Carlqvist och Carl-Gunnar Fälthammar har forskat kring astrofysisk plasma. I detta labb förs Alféns forskning vidare. Här forskar man kring astrofysisk plasma idag t.ex kring interstellära plasmamoln samt kometer och asteroider och formandet av solsystemet, utvecklingen av de jordlika planeterna, planetär magnetism, magnetosfärisk dynamik och samspelet mellan solvinden och magnetosfären.
Andra bloggar om
fysik
och
forskning
och
vetenskap