Tempus Fugit

Anteckningar från källarhålet

av Fjodor Dostojevskij
ISBN 91-7448-486-9

är en rätt kort roman för att vara Dostojevskij och han skrev den precis innan han skrev sina stora romanverk.

Den handlar om en man som gnäller och klagar och tänker alldeles för mycket och säger emot sej själv hela tiden och sätter käppar i hjulet för sej själv. Han är väldigt grälsjuk men har oftast ingen annan att gräla med än sej själv. Därför skriver han den här boken för en fiktiv publik - oss. Är man på rätt humör när man läser den så kan den vara riktigt rolig.

Dostojevskij skrev den för att visa hur irrationella människor egentligen är. Han vänder sej mot den nya tiden med alla krav på perfekt rationalitet och han hävdar att det inte är så som människor är. Människor är irrationella och konstiga och knäppa och man måste acceptera de såsom de är. Det är lätt att imbilla sej att mannen i källarhålet har rätt mycket av Dostojevskij själv i sej.

Även om Dostojevskij var en bra författare redan innan "Anteckningar" så får hans psykologi ett nytt djup iochmed den här romanen och det är direkt efter "Anteckningar" som han skriver sina fem stora verk, med "Brott och straff" allraförst.

"Anteckningar" skrevs ju 1864, innan det fanns någon modern psykologi att tala om. Berättaren i anteckningar visar nog upp de flesta av Freuds försvarsmekanismer, men det är ju Freud som är inspirerad av Dostojevskij och inte tvärtom.

Eftersom jag är filosofiskt intresserad så uppskattade jag den första delen som saknar egentlig handling, där han bara filosoferar för sej själv, men för en del andra så kanske det är lättare att börja med den andra delen där han berättar om faktiska händelser som han har varit med om, utanför källarhålet.

I sin nästa bok Brott och straff, så skriver Dostojevskij om ett slags övermänniskoideal som han kritiserar, fast han skrev ju före Nietzsche förstås. Man brukar ofta placera Nietzsche i ett filosofiskt sammanhang men han var även en sorts psykolog som skrev efter Dostojevskij men före Freud.

(Incidentally, Nietzsche called Dostoyevsky "[t]he only psycho-analyst from whom I have anything to learn."(Twilight of the Idols, Friedrich Nietzsche, 1889, §45).)

Andra bloggar om
litteratur
och

böcker

och

Dostojevskij