Tempus Fugit

Min b-uppsats i idéhistoria handlade om Sveriges första professor i sociologi, Gustaf Steffen (1864-1929)

Tydligen hade han som sociolog uttalat sej kritiskt om historieämnet och då var det en idéhistoriker som ville veta om han riktade den typiska vanliga kritiken mot historia som sociologer brukade ha och som tyckte att det kunde vara en lagom svår utmaning för en b-uppsats och som gav ämnet till mej.

Nu så visade det sej att Stefffen var en rätt orginell tänkare och att hans kritik inte alls var den vanliga. Han var bl.a influerad av Henri Bergson. Han var rätt känd och inflytelserik på sin tid men idag så räknas Torgny Segerstedt som Sveriges förste sociolog.

Sociologin har inte bara attityd gentemot psykologin utan den kan även vara kort i tonen med antropologin och historieämnet. 

Sociologin har en ”synkron” ansats som beskrivet hur samhället ser ut just nu medan historian har en ”diakron” ansats som kan beskriva hur samhället utvecklas över tid. Historia anklagas inte minst för att vara svag teoretiskt. 

Inom sociologin finns dock något som kallas för ”historiskt konkretiserande sociologi” och som är influerat av Max Weber. Exempel är Barrington Moore och Charles Tilly.

På grundkursen i sociologi 1992 får jag bl.a läsa om Norbert Elias civilisationsprocess, som bl.a Stephen Pinker tar upp gillande i The blank slate 2002 och Better angels of our nature från 2011. 

För sociologerna så visade Elias att människans natur ändrades med samhället. 

För evolutionspsykologer så visas snarare att samhället ändras med människans natur. 

Hur snabbt sker egentligen människans biologiska evolution? När jag var ung brukade folk tro att den biologiska evolutionen tog slut ungefär när den historiska utvecklingen började istället, dvs ungefär när vi blev människor och inte längre var lika underkastade naturens krafter.

På senare tid talas det istället om att människan nu utvecklas snabbare än någonsin förut.

Detta kanske även kan kopplas till begreppsparet ”Gemeinschaft” och ”Gesellschaft”? Det anses ju att Gemeinschaft kom först och Gesellschaft först senare.

Kan man associera detta också?

Psykologin anklagas för att vara etnocentrisk. Man kan inte generalisera från människorna här och nu till hela mänskligheten. Det man undersöker är Western Educated Industrialised Rich Democratic -människor (WEIRD).

Är du också ett weirdo?

1966 vann Stiftelsetrilogin av Asimov ett Hugo-pris för bästa sci fi-serie, ett pris som skapades bara för Stiftelsetrilogin. Det hade ett tag ett rykte som ett sci fi-mästerverk. Psykologen Martin Seligman, Newt Gingrich, ekonominobelpristagaren Paul Krugman, Elon Musk och Carl Sagan nämner alla Stiftelsetrilogn som en viktig inspiration. Trettio år efter den första trilogin så gav Asimov ut fyra böcker till i serien och knöt också ihop den med sin serie med Robot-böcker.

I en avlägsen framtid så behärskar mänskligheten hela galaxen i ett vintergatsimperium och ingen minns längre vilken som var människans ursprungsplanet. (Inga andra intelligenta arter finns.) Dock börjar imperiet vissa svaghetstecken och då dyker det upp en forskare vid namn Hari Seldon som har skapat en ny vetenskap som kan förutsäga historiens gång; psykohistoria, och han hävdar att imperiet kommer att gå under.

Asimov har sagt att hans huvudinspiration var Det Romerska Rikets Uppgång Och Fall, ett av historieämnets största klassiker. Den var även en inspiration för den historiker som var mest känd och framgångsrik samtidigt som Stiftelsen gavs ut, Arnold Toynbee, idag ganska bortglömd. Givetvis kände Asimov även till Toynbee. Les Perelman pekar ut Toynbee som en viktig influens för Asimov.

Under 1940 och 50-talet så var nog Arnold J Toynbee världens mest kände historiker, mest känd för sitt verk A study of history i tolv delar utgiven mellan 1934 och 1961.

"Toynbee was perhaps the world’s most read, translated, and discussed living scholar. His output was enormous, hundreds of books, pamphlets, and articles. Of these, scores were translated into thirty different languages....the critical reaction to Toynbee constitutes a veritable intellectual history of the midcentury: we find a long list of the period’s most important historians, Beard, Braudel, Collingwood, and so on."
-Michael Lang

Toynbee beskriver 19 olika civilisationer som under världshistoriens gång uppstår, blomstrar och förfaller. Han menar sej se vissa generella lagar eller tendenser för hur detta brukar ske. Enkla natursamhällen utvecklas till civilisationer som svar på någon kris eller något hot. De fortsätter att växa bara när den ena utmaningen avlöser den andra. Utvecklingen drivs av en kreativ minoritet som hittar på nya lösningar på nya utmaningar - inte nödvändigtvis de officiella härskarna. Och civilisationer går under när den kreativa minoriteten slutar att vara kreativ och bara blir dominant.

Under 1960-talet så dalade Toynbees stjärna och han är inte speciellt känd idag. Han var det mest kända exemplet på komparativ historia som inte är lika accepterat idag.

”Historians generally accept the comparison of particular institutions (banking, women's rights, ethnic identities) in different societies, but since the hostile reaction to Toynbee in the 1950s, generally do not pay much attention to sweeping comparative studies that cover wide swaths of the world over many centuries.”
-Wikipedia

Inte bara ryggar historikerna inför stora berättelser utan de kan även i postmoderna tidevarv komma att se historia som en form av litteratur. Ett av de mer intressanta exemplen är Metahistory av Hayden White.

Dock tycks en motrörelse ha startat hos den historiska pendeln. 2003 myntade Peter Turchin begreppet cliodynamics. Turchin var ursprungligen matematisk biolog som skapade datamodeller över biologiska populationer. Denna matematiska ansats tog han med sej när han började studera historia och mänskliga samhällen. Han är tydligen professor i ekologi och evolutionär biologi, i antropologi och i matematik. Bland hans resultat hittar vi ett samspel mellan krig och befolkningstillväxt. Enligt Turchin är konflikter mellan eliter avgörande för civilisationers utveckling. Han har samarbetat med Andrey Korontayev. Han har i många år förutspått social oro i USA till 2020-talet.

Kanske behövs det inte längre någon förklaring av vad som egentligen är poängen med science fiction? Kanske är det bara de allra mest prosaiska som fortfarande är frågande.

Science fiction är associerad med moderniteten och 1900-talet men har egentligen en lång historia. Cyrano de Bergerac, Casanova och Voltaire skrev alla science fiction. Frankensteins monster från 1818 är ännu idag populär.

Sci fi under 1900-talet kan med fördel delas in i 20-års-perioder.

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war”

Radium age; 1900 - 10-talet: påminner mycket om de tidigare äventyrshistorierna under 1800-talet där ensamma hjältar utforskade ruinerna efter försvunna civilisationer i mörka, ångande djungler.

Exempel på böcker är The lost world, A princess of mars, Last and first men och Skylark of space.

American pulp; 20 - 30: De billiga magasinen började ges ut i USA. En kille som hette Hugo var viktig för utvecklingen. Innehållsmässigt så utvecklas nu den sk. rymdoperan.

Samtidigt så gavs sci fi även ut i Europa och andra ställen.

Brave new world kom även nu.

 Golden Age; 40 - 50: Golden age skiljer sig från pulp-perioden genom att vara märkt av andra världskriget, Förintelsen och atombomben och borde ibland innehålla ett större allvar än de tidigare äventyrsberättelserna. 1948 kom även 1984. Dock gillar jag Golden age för att den fortfarande har en grundläggande optimism över tillvaron.

De tre största namnen är Asimov, Clark och Heinlein men det finns många andra också.

När vi faktiskt började skicka upp satelliter 1957 så gick det faktiskt utför med försäljningen. Rymden blev lite av en vardag. Sci fi skulle behöva förnya sej.

 New wave; 60 - 70: innehåller både det bästa och det sämsta inom sci fi enligt mej. Det var en experimentell tid och medan en del experiment lyckades väl så blev andra mer misslyckade. Kvinnor och minoriteter publicerade sej. Stilexperiment och drogexperiment var inte ovanliga. 

PKD nämns inte alltid i uppräkningar av new wave-författare trots att han är både typisk och den bäste av dem alla. Kanske är han i en kategori för sej.

Cyberpunk; 80 - 90: handlade om den nya informationsteknologin som hade varit försummad under tidigare epoker av sci fi. Samtidigt så var cyberpunken dystopisk snarare än utopisk. Samhällsutvecklingen i samtiden gjorde en mörk framtid troligare. Rymdresor är inte längre lika centrala för stilen. På sätt och vis en aning begränsad stil. Det är begränsat med cyberpunk på min topplista.

Det nya seklet inleds med "postcyberpunk" 00 - 10 (?) och är en ganska spretig epok. Hur ser framtiden ut idag egentligen?

Tydligt influerade av cyberpunk är The diamond age (95), Holy fire (96), Stand alone complex (02) och jag skulle vilja lägga till Permutation city (94).

Nya stilar som mest har halva namnet gemensamt med cyberpunk är steampunk, dieselpunk, stonepunk, clockpunk, nowpunk, elfpunk, mythpunk, dreampunk, decopunk, atompunk, cyberprep, solarpunk, woodpunk,

Postcyberpunk är mest en blandning av alla tidigare scifi-epoker. Dock verkar alternativ historia vara lite av en trend. Det är dock en gammal gengre i sej.

Sad puppies 2013 - brukar beskrivas som höger mot vänster men verkar minst lika gärna kunna beskrivas som low brow mot high brow. Avatar är rätt mycket military sci fi, Star wars är just inget annat och även Star Trek förfaller ofta till military sci fi, inte minst nya inspelningarna. Hur organiserat det nu är så verkar de ha rätt i att deras typ av military sci fi inte är speciellt populärt bland deltagarna av Hugo-galan. Om de nu har lärt sej någon strategi så borde de inse slaget förlorat och sätta upp ett eget alternativt pris eller nått sånt.

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war”. Kan detta kopplas till sad puppies? Både krigshistorier och fantastiska historier har uråldriga rötter. Då borde kombinationen inte vara så långsökt heller. Keith Laumers Bolo-serie är ett närmast självparodiskt exempel på military sci fi.

Nu 2017 så har jag uppmärksammat några kopplingar mellan islam och sci fi.

Islam and Science Fiction – On Science Fiction, Islam and Muslims

The Surprising Intersection of Islam and Scifi - io9 - Gizmodo

IslamSciFi (@IslamSciFi) | Twitter

Islam and Science Fiction | Facebook

Islamic Science Fiction Shelf - Goodreads

Muslim fiction writers are turning to genres like sci-fi, fantasy, and ...