Umeå Jazzfestival 40 år
I fjol missade jag hela UmeåJazzfestival men i år på 40-års-jubileet så hann jag åtminstone vara med på fredagen. Jag avnjöt Dave Holland Quintet, Swedish Azz, Chromosomos, Cleo med Syster Sol och Spiderdogs, Joshua Redman och till sist Guru´s Jazzmatazz feat. Solar. Bra grejjer, alltihopa. Lite kul att Mats Gustafsson hade en Bombettes-tisha, jag som är vagt bekant med trummissen. Nu reser jag bort en dryg vecka så det blir inget mer jazz för mej och jag kommer inte att mobilblogga heller.
andra bloggar om
Umeå,
jazz,
Bertrand
I en liten stad fanns en barberare som rakade alla som inte rakade sej själva.
Men vem rakade barberaren?
Detta är en känd populär formulering av Russells paradox som är hans kanske största och mest självständiga bedrift. Russell formulerade 1901 Russells mängdteoretiska paradox som i sin enkelhet ställer frågan om mängden av alla mängder är en del av sig själv.
Denna paradox gick inte att lösa för Frege som övergav stora delar av sitt logicistiska program. Russell själv försökte dock att lösa paradoxen inom logicismens ram. Senare skulle Gödel generalisera hans upptäckt så att alla såna lösningar blev otänkbara.
Lord Bertrand A. W. Russell (1872 - 1970) var av nobel familj och sonson till en brittisk premiärminister. Dock blev han föräldralös redan vid fyra års ålder och uppfostrad av sin "grandmother" och gick inte i skola utan fick hemundervisning.
Russell började som elev och anhängare till Bradley, en idag rätt okänd engelsk filosof som var mycket aktad under slutet av 1800-talet. Russell var en anhängare av Bradley tills Moore övertygade honom om motsatsen. Moore vänder sig mot Bradley och alla former av idealism 1898, men kommer egentligen inte med något filosofiskt argument förrän tjugo år senare, och t.o.m. då ett dåligt. Bradley brukar beskrivas som metafysisk och moralisk idealist men hade även avancerade idéer om logik och språk.
Russell inspirerades till några av sina logiska och språkliga idéer av Bradley, men efter att han hade brutit med Bradley och idealismen så fick Bradley inte det erkännande som han förtjänade. Även andra analytiska filosofer som Ayer gav ett ensidigt och tendentiöst negativt beskrivning av Bradley. Kanske kan man dock ana en skugga av Bradleys panmentalism i Russells senare logiska konstruktivism?
Russell publicerade A Critical Exposition of the Philosophy of Leibniz (1900) där han visade sin uppskattning för Leibniz och bl.a inspirerad av hans filosofi började Russell betrakta logisk analys som filosofins metod ung. som matematiken var fysikens metod. Russell hade dock kommit att betrakta logiken som grundläggande för både matematiken och filosofin öht. En logiker vid namn Frege inspirerade både Russell och Carnap att försöka genomföra logicistiska program.
1901 hade han en upplevelse:
"At the end of those five minutes, I had become a completely different person. For a time, a sort of mystic illumination possessed me. I felt that I knew the inmost thoughts of everybody that I met in the street, and though this was, no doubt, a delusion, I did in actual fact find myself in far closer touch than previously with all my friends, and many of my acquaintances. Having been an Imperialist, I became during those five minutes [...] a Pacifist. Having for years cared only for exactness and analysis, I found myself filled with semi-mystical feelings about beauty, and with an intense interest in children and with a desire almost as profound as that of the Buddha to find some philosophy which should make human life endurable."
1905 skapade han teorin om bestämda beskrivningar, som bl.a kritiserats av Kripke. Russell anser att den grammatiska ytstrukturen kan vara annorlunda än den logisk-semantiska djupstrukturen och att satser med samma grammatiska form kan ha olika logiska former. Han säger att nonsens inte alltid är uppenbart nonsens.
Han hävdar alltså att mycket av den filosofiska traditionen i själva verket handlar om missuppfattningar av språket, trots att några av historiens största genier har varit filosofer. T.ex så är frågan om livets mening enligt typteorin meningslös ungefär som frågan om vilken färg torsdag har är meningslös. Det är helt enkelt felformulerade frågor som inte följer språkets regler och som därför inte betyder nånting.
Detta har orsakat en väldig mängd analyser med Russells beskrivningsteori som förebild och har haft ett stort inflytande. Denna mycket beundrade teori är närmast ett motto för anglosaxisk "analytisk filosofi". Centrala har bl.a "theory of types" och "theory of descriptions" varit.
Russells gunstling Wittgenstein kom dock med kritik mot Russells analytiska filosofi. Både Wittgenstein och Alfred Ayer tog efterhand tillbaka mycket av vad de från början hade antagit. Quine har även han kommit med kritik från pragmatiskt håll.
I "On the Relations of Universals and Particulars" (1911) analyserade Russell yttranden som gav samma predikat till olika subjekt och drog slutsatsen att både partikulärer och universaler måste existera. Detta ska dock i första hand tolkas som en språkteori och inte metafysiskt. Einstein anmärkte att han själv gjorde fysiken mer metafysisk igen (efter Mach) samtidigt som Russell gjorde filosofin mindre metafysisk.
"By his clear critique Hume did not only advance philosophy in a decisive way but also - though through no fault of his - created a danger for philosophy in that, following his critique, a fateful 'fear of metaphysics' arose which has come to be a malady of contemporary empiricist philosophising; this malady is the counterpart to that earlier philosophising in the clouds, which thought it could neglect and dispense with what was given by the senses. ... It finally turns out that one can, after all, not get along without metaphysics." (Albert Einstein, Remarks on Bertrand Russell's Theory of Knowledge)
Russells typteori utvecklades tillsammans med Whitehead i Principia Matematica (1910 - 1913) till ett försök till logicistisk grundning av aritmetiken, den formella logiken och delar av mängdläran.
Vissa hävdar en form av logicism är idag men det är mest namnet som är kvar.
(Tillägg: Läs kommentarerna.)
1913 publicerar Russell den logiska atomismen som han dock verkar ha övergett. Istället förespråkar han en variant, logisk konstruktivism, som han i olika former verkar ha behållit livet ut: Vår kunskap om yttre föremål kan analyseras som logiska konstruktioner av sinnesdata.
Det liknar en form av fenomenalism. Samma sinnesdata kan formuleras som materiella föremål och som medvetanden. Själva sinnesdata är dock varken materiella eller mentala. Radikala empirister som Locke (realist), Berkley (idealist) och Hume (skeptiker) är föregångare till fenomenalismen.
Russel verkar här även inspirerad av William James neutrala monism som försöker att lösa det klassiska medvetandeproblemet. Även Whitehead kan ha varit en inspiration när han efter Principia Matematica efter en slags filosofisk kris slog in på en helt annan väg än Russells analytiska filosofi.
När Russell träffade Wittgenstein så utsåg han honom till sin tronprins. Wittgenstein uppskattade dock inte Russells tolkning av Tractatus och lämnade snart därefter filosofin. Russell var en av dem som bönade honom att komma tillbaka och i början av 30-talet så gjorde Wittgenstein faktiskt det. Det blev dock inte som Russell hade tänkt sej för Wittgensteins nya filosoferande gjorde Russell ställd. Som Bertrand Russell utryckte saken så begrep han ingenting.
Till sist så bjöd Russell in Popper för att argumentera mot Wittgenstein. Popper var alltså snarast en slags pragmatiker och Russell hade tidigare tagit avstånd från pragmatismen, men nu så behövde han Poppers hjälp för att besegra Wittgenstein, mannen som Russell tidigare hade trott skulle överta tronmanteln över den analytiska filosofin. Det blev en kort diskussion 1946 mellan Popper och Wittgenstein som snart slutade med att Wittgenstein stormade ut ur rummet.
Efter att Russell hade avslutat samarbetet med Whitehead så koncentrerade han sej mer på moraliska och politiska frågor. Russell var övertygad pacifist, socialist och ateist. Han publicerade inte bara mängder av texter inom dessa ämnen utan blev avskedad flera gånger och fick sitta i fängelse både 1918 och 1961. Han engagerade sig mot kärnvapen och grundade Russelltribunalen som skulle undersöka USA:s krig i Vietnam. Han fick Nobelpriset i litteratur 1950. 1955 skrev Einstein på ett manifest tillsammans med Russell bara dagar innan Einstein dog.
"I set out with a more or less religious belief in a Platonic eternal world, in which mathematics shone with a beauty like that of the last Cantos of the Paradiso. I came to the conclusion that the eternal world is trivial, and that mathematics is only the art of saying the same thing in different words. I set out with a belief that love, free and courageous, could conquer the world without fighting. I came to support a bitter and terrible war. In these respects there was failure."
Russell var gift tre gånger.
andra bloggar om
To serve man
Robert Monroe
Feynman verkar trots sin påstådda oobe ha ansett döden vara slutet. För honom bör en oobe då bara vara en upplevelse inuti hjärnan. Andra har dragit andra slutsatser.
Det är nu i höst 50 år sen som Robert A Monroe sa sig börja få spontana ut-ur-kroppen-upplevelser, hösten 1958. Eftersom han var en vetenskapligt intresserad man så ville han inte använda sej av det ockulta uttrycket "astral projektion" för att beskriva sina upplevelser, utan myntade istället uttrycket "ut-ur-kroppen-upplevelse" (uku/oobe), vilket hans vän och medforskare Charles Tart hjälpte till att popularisera under 60-talet.
Monroeinstitutet har sedan dess forskat vidare kring ovanliga sinnestillstånd och hur man kan uppnå dem och har även skapat produkter som HemiSync och Metamusic. (Hemsida ) Monroes tredje och sista bok har översats till svenska av Göran Grip. Jag har prövat att lyssna på metamusik och kan bekräfta att det känns som om nånting händer. Detta ska då tydligen vara en synkronicering av hjärnvågorna i bägge hemisfärerna.
andra bloggar om
uku,