Psykohistoria?

Min b-uppsats i idéhistoria handlade om Sveriges första professor i sociologi, Gustaf Steffen (1864-1929)

Tydligen hade han som sociolog uttalat sej kritiskt om historieämnet och då var det en idéhistoriker som ville veta om han riktade den typiska vanliga kritiken mot historia som sociologer brukade ha och som tyckte att det kunde vara en lagom svår utmaning för en b-uppsats och som gav ämnet till mej.

Nu så visade det sej att Stefffen var en rätt orginell tänkare och att hans kritik inte alls var den vanliga. Han var bl.a influerad av Henri Bergson. Han var rätt känd och inflytelserik på sin tid men idag så räknas Torgny Segerstedt som Sveriges förste sociolog.

 

Sociologin har inte bara attityd gentemot psykologin utan den kan även vara kort i tonen med antropologin och historieämnet. 

Sociologin har en ”synkron” ansats som beskrivet hur samhället ser ut just nu medan historian har en ”diakron” ansats som kan beskriva hur samhället utvecklas över tid. Historia anklagas inte minst för att vara svag teoretiskt. 

Inom sociologin finns dock något som kallas för ”historiskt konkretiserande sociologi” och som är influerat av Max Weber. Exempel är Barrington Moore och Charles Tilly.

 

På grundkursen i sociologi 1992 får jag bl.a läsa om Norbert Elias civilisationsprocess, som bl.a Stephen Pinker tar upp gillande i The blank slate 2002 och Better angels of our nature från 2011. 

För sociologerna så visade Elias att människans natur ändrades med samhället. 

För evolutionspsykologer så visas snarare att samhället ändras med människans natur. 

 

Hur snabbt sker egentligen människans biologiska evolution? När jag var ung brukade folk tro att den biologiska evolutionen tog slut ungefär när den historiska utvecklingen började istället, dvs ungefär när vi blev människor och inte längre var lika underkastade naturens krafter.

På senare tid talas det istället om att människan nu utvecklas snabbare än någonsin förut.

 

Detta kanske även kan kopplas till begreppsparet ”Gemeinschaft” och ”Gesellschaft”? Det anses ju att Gemeinschaft kom först och Gesellschaft först senare.

 

Kan man associera detta också?

Psykologin anklagas för att vara etnocentrisk. Man kan inte generalisera från människorna här och nu till hela mänskligheten. Det man undersöker är Western Educated Industrialised Rich Democratic -människor (WEIRD).

Är du också ett weirdo?

 


Historier om historien


1966 vann
Stiftelsetrilogin av Asimov ett Hugo-pris för bästa sci fi-serie, ett pris som skapades bara för Stiftelsetrilogin. Det hade ett tag ett rykte som ett sci fi-mästerverk. Psykologen Martin Seligman, Newt Gingrich, ekonominobelpristagaren Paul Krugman, Elon Musk och Carl Sagan nämner alla Stiftelsetrilogn som en viktig inspiration. Trettio år efter den första trilogin så gav Asimov ut fyra böcker till i serien och knöt också ihop den med sin serie med Robot-böcker.

 

I en avlägsen framtid så behärskar mänskligheten hela galaxen i ett vintergatsimperium och ingen minns längre vilken som var människans ursprungsplanet. (Inga andra intelligenta arter finns.) Dock börjar imperiet vissa svaghetstecken och då dyker det upp en forskare vid namn Hari Seldon som har skapat en ny vetenskap som kan förutsäga historiens gång; psykohistoria, och han hävdar att imperiet kommer att gå under.

 

Asimov har sagt att hans huvudinspiration var Det Romerska Rikets Uppgång Och Fall, ett av historieämnets största klassiker. Den var även en inspiration för den historiker som var mest känd och framgångsrik samtidigt som Stiftelsen gavs ut, Arnold Toynbee, idag ganska bortglömd. Givetvis kände Asimov även till Toynbee. Les Perelman pekar ut Toynbee som en viktig influens för Asimov.

 

Under 1940 och 50-talet så var nog Arnold J Toynbee världens mest kände historiker, mest känd för sitt verk A study of history i tolv delar utgiven mellan 1934 och 1961.

 

"Toynbee was perhaps the world’s most read, translated, and discussed living scholar. His output was enormous, hundreds of books, pamphlets, and articles. Of these, scores were translated into thirty different languages....the critical reaction to Toynbee constitutes a veritable intellectual history of the midcentury: we find a long list of the period’s most important historians, Beard, Braudel, Collingwood, and so on."
-Michael Lang

 

Toynbee beskriver 19 olika civilisationer som under världshistoriens gång uppstår, blomstrar och förfaller. Han menar sej se vissa generella lagar eller tendenser för hur detta brukar ske. Enkla natursamhällen utvecklas till civilisationer som svar på någon kris eller något hot. De fortsätter att växa bara när den ena utmaningen avlöser den andra. Utvecklingen drivs av en kreativ minoritet som hittar på nya lösningar på nya utmaningar - inte nödvändigtvis de officiella härskarna. Och civilisationer går under när den kreativa minoriteten slutar att vara kreativ och bara blir dominant.

Under 1960-talet så dalade Toynbees stjärna och han är inte speciellt känd idag. Han var det mest kända exemplet på komparativ historia som inte är lika accepterat idag.

 

”Historians generally accept the comparison of particular institutions (banking, women's rights, ethnic identities) in different societies, but since the hostile reaction to Toynbee in the 1950s, generally do not pay much attention to sweeping comparative studies that cover wide swaths of the world over many centuries.”
-Wikipedia

 

Inte bara ryggar historikerna inför stora berättelser utan de kan även i postmoderna tidevarv komma att se historia som en form av litteratur. Ett av de mer intressanta exemplen är Metahistory av Hayden White.

Dock tycks en motrörelse ha startat hos den historiska pendeln. 2003 myntade Peter Turchin begreppet cliodynamics. Turchin var ursprungligen matematisk biolog som skapade datamodeller över biologiska populationer. Denna matematiska ansats tog han med sej när han började studera historia och mänskliga samhällen. Han är tydligen professor i ekologi och evolutionär biologi, i antropologi och i matematik. Bland hans resultat hittar vi ett samspel mellan krig och befolkningstillväxt. Enligt Turchin är konflikter mellan eliter avgörande för civilisationers utveckling. Han har samarbetat med Andrey Korontayev. Han har i många år förutspått social oro i USA till 2020-talet.

 


#enligtsociologer

När jag och några kompisar satt i kaferterian och snackade så sa plötsligt en av killarna

”Jag har hört att det finns lärare här som egentligen vill avskaffa psykologin.”

”Hur menar du då?”

”Ja, dom vill inte att psykologi ska finnas. Dom vill ersätta den med sociologi istället”

Jag hade svårt att tro på ryktet. Jag hade redan läst sociologi över en termin och hade aldrig hört talas om något sånt tidigare. Dessutom lät det som en idiotisk idé. Jag skulle heller aldrig få höra någon av lärarna säga något sådant. Men jag har med åren alltmer kommit att tro på ryktet. Åtminstone vissa av sociologerna är ”sociologister” (knappast en term som dom själva använder.)

 

Jag läste sociologi i början av 90-talet för att jag ville ha samhället förklarat för mej. Durkheimianer anser tvärtom att samhället, eller det sociala, är själva förklaringen som inte ytterligare kan förklaras. Extrema sociala konstruktivister kan t.o.m. anse att detta gäller även för naturvetenskapliga fakta. De kan även uppskatta Wittgenstein som hade en starkt konventionalistisk syn på matematik.

 

jag läste sociologi ca 92-94 och slutade bl.a för att jag inte kände mej hemma. Jag tänkte aldrig tanken att en hel akademisk disciplin skulle kunna ha fel men men jag kände mej otillfredställd med vad jag fick lära mej. Jag hade bränt en massa tid, studiemedel och fått onödiga akademiska poäng som jag idag mest skäms för. 

 

När jag läste pedagogik -96 hörde jag för första gången att IQ-tester var mycket praktiskt användbara, och det kom från en (något) vänstervriden lärare. Jag hade svårt att ta det till mej. 25 år hade jag levt i Sverige, läst böcker och kollat på tv, gått i nioårig grundskola och läst på universitet i sju år och mitt intryck var att intelligenstester bara var båg. 

 

Så småningom kom jag till slutsatsen att ”jaha, då kanske både min gymnasietid och min universitetstid har varit helt bortkastade. Kan jag få pengarna tillbaka tack.” Men det gick ju inte. Idag anser jag att IQ är en av de viktigaste variablerna när man studerar samhället. Det om något borde sociologer vara mycket intresserade av. 

 

-98 hörde jag för första gången talas om kognitiv vetenskap och tyckte att det lät mycket intressant, kanske det som jag borde ha läst istället. men då skulle jag ju ha läst natur istället för samhälle på gymnasiet. Kognitiv vetenskap verkar nu ha stagnerat lite, men det kan ju vara för att jag inte är med och forskar

 

Humaniora och samhällsvetenskap är idag i ett tveksamt skick. Läs nånting baserat i naturvetenskap istället. Men jag är också nyfiken på hur en bra humaniora och en bra samhällsvetenskap skulle kunna se ut i framtiden.

 

Kärnan i sociologin är enligt mej inte minst psykologi. Jag antar att jag är rätt så ”psykologistisk”. Om ”sociologism” är vänsterbias och ”ekonomism” är högerbias så kanske ”psykologism” är mittenbias? Inte vet jag.

 

Jag minns inte att någon lärare inom sociologin uttryckligen försvarade the blank slate. Snarare undvek de frågan. Man ville inte diskutera sånt som man kallade ”psykologi”.

 

Det fanns en (!) forskare i studielitteraturen , antropologen Malinowski, som ansåg att sociala funktioner motsvarade individuella behov och honom ville jag veta mer om, men lärarna visste inget.

 

Jag ville en gång diskutera ett tv-program om neandertalare som jag sett där dessa beskrevs som mer individualistiska och konservativa än moderna människor, som följdaktligen var mer kollektivistiska och anpassningsbara. Jag tyckte att detta talade för en sociologisk världsbild men läraren var obekväm att diskutera evolution öht.

 

Jag var också intresserad av historier om sk. ”vargbarn” som hade vuxit upp utan mänsklig kontakt. Dessa kunde kanske visa hur mycket som kom från samhället. De verkade antyda att väldigt mycket kom från samhället. De höjde sej aldrig över djurens nivå.

 

När jag formulerade nånting som lät som meme-teorin ( i början av 90-talet) så tyckte läraren att det var alldeles för darwinistiskt.

 

Jag tolkade Foucault som att han var emot forskning om människan därför att det fanns sanningar som helst borde vara okända. De andra följde den gägnse tolkningen att forskningen om människan skapade dessa sanningar. Vilket jag tycktes kändes idiotiskt.

 

Jag skulle analysera Zygmunt Baumans bok om Förintelsen som lärarna tyckte kändes osociologisk i vissa stycken och använde mej av primär och sekundär socialisering. Människor kunde kritisera samhälleliga normer därför att socialiseringen skedde i flera steg. 

 

Det första man gjorde i grundkursen var att man tog upp de två psykologiska experimenten med fängelset och elstötarna - som ju var psykologiska.

 

Jag påpekade att sociologer ofta sammarvetade med t.ex statsvetare men aldrig med psykologer. Jag tyckte att det var konstigt och kunde inte förstå varför.

 

Under 90-talet intresserade jag mej för emergens, synergieffekter och massans intelligens; saker som jag menade var grundläggande för sociologin, men inga sociologer höll med mej. För mej så uppstod sociologin som en emergent nivå på inte minst psykologin, så utan psykologi ingen sociologi. Sociologerna verkar tvärtom ha menat att psykologin måste visas vara falsk för att sociologin skulle kunna överta tomrummet efter den.

 

T.o.m. när jag läste sociologi så var jag i grund och botten filosof. Det finns en lätt konflikt mellan filosofi och psykologi. Bägge intresserar sej för människans tänkande men har olika syn på fenomenet. Om filosofi ska vara möjligt så måste människan vara en ganska högstående och fri och rationell varelse. Psykologin har inga problem med att påpeka att människan inte alltid är så högstående. 

 

Det finns naturligtvis pessimistiska filosofer som ser människan som irrationell men det har blivit ganska vanligt bland filosofer att anse att vi aldrig kommer att kunna svara på de filosofiska frågorna. Psykologin ska helst vara en empirisk vetenskap även om det finns en del idéer som inte är så empiriskt grundade. Filosofin ska i teorin vara en apriorivetenskap som funderar över vad människor bör tänka, vare sej det gäller logik eller etik, även om många filosofer verkar influeras en hel del av empiri.

 

Durkheim hämtade mycket av sin teori från Comte, som i sin tur var influerad av Saint-Simon som levde under franska revolutionen. Han var en av de första som kallade sej själv ”socialist” men hans teorier skulle idag snarare kallas ”korporativism”. Han ansåg det viktigt att stora privata företag och staten samarbetade harmoniskt för samhällets bästa. Han verkar närmast ha varit en sorts sektledare. Comte verkar ha varit den som kom på idén att psykologin egentligen inte existerar utan det som finns istället är sociologi.

 


Etikens dimensioner

Etiken kan bl.a delas in i metaetik och normativ etik. (Dessutom finns deskriptiv etik som handlar om att beskriva hur folk faktiskt tycker och tänker etiskt.) Metaetiken har jag redan berört några gånger och jag lutar åt någon form av naturalistisk metaetik. (”Det naturalistiska misstaget” föreslog jag en lösning till för över tio år sen. Min dåvarande hemsida finns dock inte kvar på nätet.)

 

Istället för ”normativ etik” som inte anses riktigt comme il faut så brukar man tala om ”tillämpad etik” vilket är i stort sett samma sak. Många nya företeelser gör att gammal etik behöver tänkas igenom på nytt. Vi har områden som djurrätt, bioetik, företagsetik, miljöetik, AI-etik, medicinsk etik, millitär etik, politisk etik, forskningsetik osv.

 

Oftast så används bara tre olika etiska varianter inom tillämpad etik; nämligen utillitarism, deontologi och dygdeetik. Det finns dock även omsorgsetik som vissa feminister har fört fram, pragmatisk etik och konfuciansk rolletik. Alla dessa alternativ beskriver åtminstone hur vissa människor uppfattar sin egen moral. Hur uppstår dessa olika alternativ?

 

Kohlberg var en föregångare när det gäller att studera etisk utveckling psykologiskt. Hans modell gör det möjligt att t.ex skilja mellan pre-konventionell egoism och post-konventionell individualism. Flera etiska teorier har sin motsvariget i hans utvecklingsmodell.

 

När barns mentala förmågor utvecklas så brukar man anse att de blir mer objektiva och får större insikt i världen, men detta är inte lika självklart angående barns etiska utveckling. Varför inte? Därför att det är kontroversiellt att det finns objektiva etiska fakta.

 

Om man spekulativt skulle försöka att sätta de olika skolorna inom normativ etik i någon slags utvecklingsföljd så skulle man t.ex kunna sätta ethics of care först/lägst eftersom den tycks förutsätta mest moraliska känslor medan alla de övriga teorierna är mer intellektuella. Som psykopater visar så räcker ren tanke inte till äkta moraliskhet utan det krävs även moraliska känslor i botten.

 

Deontologi tolkar jag som en övergångsform till en mer intellektuell inställning eftersom det är en rationell teori om att allt inte går att diskutera. En fullbordat rationalistisk teori är teleologisk. Aristoteles som var den förste teleologen beskrev dock dygdeetik som en högre form av moral. Teleologi tittar bara på följderna av en handling medan dygdeetiken koncentrerar sej på livsstilar och personlighetsdrag som man kan skaffa sej.

 

Tar man ett ännu större perspektiv och tittar på hur moralen utvecklas på samhällsnivå över flera generationer så har man till sist nått fram till pragmatic ethics. Pragmatic ethics har ett naturligt släktskap med moral ecology och evolutionary ethics. Man är också mer intresserad av moral psychology och descriptive ethics än de andra skolorna.

 

Detta var som sagt bara ett förslag till en utvecklingsmodell för de olika normativa etiska teorierna.

 

Moral Foundations Theory skapades som ett alternativ till Piaget och Kohlbergs utveckligsmodeller, och går ut på att de olika moraliska alternativen baserar sej på en mångfald av stabila oföränderliga grunder som troligen då bör ses som likvärdiga. De sex grunderna för olika moraluppfattningar är omsorg, rättvisa, frihet, lojalitet, auktoritet och renhet.

 

Det låter som ett intressant alternativ och olika alternativ bör ju uppmuntras. Man skulle ju kunna skoja lite med anhängare av denna teori och försöka att sätta de sex grunderna i en utvecklingmodell. Det skulle t.ex kunna se ut såhär:

 

1. Sanctity/degradation (purity)
2. Care/harm
3. Loyalty/betrayal (ingroup)
4. Authority/subversion (respect)
5. Fairness/cheating (proportionality)
6. Liberty/oppression

 

Ni får själva fundera över varför jag valde just den ordningsföljden.

 

En annan evolutionär ordningsföljd är den från egoism via grupptillhörighet till universalism. De psykologiska utvecklingsstadierna motsvaras av administrativ organisering i olika storlekar. Från ensling via by, stad och land till global organisering. Vetenskap, liberalism och globalism tillhör den rationella, postkonventionella nivån som motsvaras av modernism. Postmodernism är ett försök till en modernism som uppfattas som mindre förtryckande av tidigare utvecklingsnivåer.


Internationella Relationer - Från Anarki till Konstruktivism

Enligt en studie av David Long och och Brian Schmidt från 2005 så existerade forskningsfältet ”internationella relationer” redan under sent 1800-tal, men bestod på den tiden av kolonial administration och rasteorier.

 

Vanligtvis så anses annars ”internationella relationer” som forskningsfält ha uppstått efter första världskriget och fokuserade under mellankrigstiden på att ersätta den internationella maktbalansen med ett internationellt säkerhetssystem.

 

1939 kom ”The Twenty Years' Crisis: 1919–1939: An Introduction to the Study of International Relations” som ibland anses vara första klassikern inom internatinella relationer och det första exemplet på den ”realistiska” skolan. E.H. Carr har i den förebilder som Thucydides, Machiavelli och Hobbes.

 

Han beskriver hur optimismen efter första världkriget har ebbat ut men menar att defaitism måste undvikas. Det finns fortfarande hopp men man måste utgå från en realistisk verklighetsbeskrivning. Strax efter att den gavs ut utbröt andra världkriget.

 

”Realism” har varit den dominerande skolan inom ”internationella relationer” sedan den moderna ämnet skapades. Tre punkter brukar anses centrala för ”realismen”:
Man utgår från nationalstaten som den givna centralpunkten och nedvärderar ickestatliga och överstatliga alternativ.
Man utgår från att det råder en ständig maktkamp mellan staterna, vilket brukar kallas ”anarki”.
Varje stat är sej själv närmast och kan inte förlita sej på några andra stater för sin överlevnad.
Den ”realistiska” skolan skulle därför också kunna kallas för den ”anarkistiska” skolan.

 

(Man kan jämföra dessa fyra olika scenarion.)

 

Det finns ”defensiva” realister som kritiserar de ”klassiska” realisterna och menar att ständig agressivitet från en stats sida i längden kan hota den egna säkerheten.

 

Den mellankrigsidealism som attackerades av realisterna personifierades av president Woodrow Wilson och kallas därför ibland ”Wilsonianism” (ofta nedlåtande). Denna innebar att en stats utrikespolitik borde likna dess inrikespolitik och att man därför bör försöka att sprida demokrati och kapitalism även utomlands.

 

Efter andra världskriget så återuppstod liknande tankar som den ”liberala” skolan inom internationella relationer. Man menar bl.a att demokratier aldrig har startat krig mot varandra (vilket ifrågasätts av vissa). Man menar också att kulturellt kapital, som populära filmer t.ex, kan användas för att göra ett lands kultur populär och öka dess makt internationellt.

 

Under 1950-talet formades en skola som kom att kallas ”liberal realism”, ”Internationella samväldet”, ”brittiska institutionalisterna” eller bara ”brittiska skolan”. Martin Wight beskrev i några föreläsningar under 50-talet tre inriktningar inom internationella relationer:


Den realistiska (efter Hobbes),
den rationalistiska (efter Grotius) och
den revolutionära (efter Kant).


Den brittiska skolan stödjer närmast den rationalistiska inriktningen och söker en medelväg mellan kantiansk idealism och hobbesiansk realism. Man menar att det finns ett internationellt samfund mellan stater, som varken är våldsam anarki eller överstatlig hierarki.

 

Under 60-talet och frammåt så har det kommit ett flertal teorier men ämnet fortsätter att domineras av ”realism” i första hand och ”liberalism” i andra hand. Marxistisk, feministisk och grön teori är bara några av alla teorier som finns inom internationella relationer. Hur intressanta och givande dessa teorier än är så är de inte inflytelserika.

 

1989 hände så två saker: Nicholas Onuf gav ut ”World of our making” och kommunismen föll. Onuf skissar på en sorts social konstruktivism inom internationella relationer. Frånvaron av en världsregering innebär inte nödvändigtvis våldsam anarki. Tre typer av talhandlingar (beskrivande, uppmanande och bemyndigande) motsvarar tre typer av internationella strukturer (hegemoni, hierarki och mångfald). Han beskrev behaviouristiskt hur strukturer upprätthålls genom att följas.

 

Eftersom varken realistiska skolan eller liberala skolan hade lyckats förutsäga slutet på kalla kriget så lyftes konstruktivistiska skolan fram som ett alternativ.

 

”Whereas realism deals mainly with security and material power, and liberalism looks primarily at economic interdependence and domestic-level factors, constructivism most concerns itself with the role of ideas in shaping the international system”
-Wikipedia

 

Den konstruktivistiska skolan beskrivs som den tredje viktigaste skolan och det hävdas att den håller på att bli mainstream. Ibland sägs det finnas vissa likheter med engelska skolan även om det långt ifrån är samma sak.


Kriminalitetens korrelationer

I ett land med många lagar, som Sverige, så kan man räkna med att fler människor bryter mot lagen oftare än om det funnes färre lagar. Ingen känner till alla lagar som finns och ibland så kan det t.o.m. vara svårt att hitta ett lagligt alternativ.

 

Man kommer dock ganska långt med moral, sunt förnuft och att inte vara alltför iögonenfallande. Detta gäller i alla länder och tider. Även om lagens bokstav skiftar med tid och plats så tycks det finnas en universell kärna av moralisk känsla och praktisk tanke.

 

Enligt rättspositivister så kan lagar aldrig vara felaktiga. Andra hävdar att lagar mycket väl kan vara felaktiga och omoraliska, som i Nazityskland. I så fall så är det en god medborgares plikt att inte följa lagen men också att hantera följderna av detta.

 

Ungefär en femtedel av befolkningen står för ungefär fyra femtedelar av brottsligheten. Detta tycks vara ett ganska stabilt samband i olika tider och på olika platser.

 

Man har försökt sej på lite vetenskaplig forskning kring kriminalitet och dess korrelationer och har kommit fram till vissa intressanta saker.

Den genetiska ärftligheten för brott tycks vara ungefär hälften, väldigt grovt räknat. Så hälften har då med miljön att göra.

 

Vilka medfödda egenskaper kan leda till en ökad benägenhet för brottslighet? Det finns ju ingen gen för kriminalitet.

 

Testosteron tycks inte vara en så stor bov som alla tror. Vissa studier har bara hittat ett svagt samband mellan testosteron och brottslighet, andra studier har inte hittat något samband alls.

 

Däremot är det inte ovanligt att kriminella har någon form av psykisk sjukdom eller psykiskt handikapp. Och detta är ju vanligare bland män än bland kvinnor.

 

Dumma människor är något mer benägna att vara kriminella än smartare människor. (Eller så åker de kanske bara fast oftare?)

 

I viss mån tycks  även såna saker som impulsivitet vara medfött och kan bidra till att människor gör ogenomtänkta saker.

 

Tonåringar är mest kriminella. Sedan minskar det långsamt hela livet.

 

Tittar man på miljöfaktorer så finns det både väntade och oväntade sammanhang.

 

Längre utbildning och längre anställning minskar kriminaliteten. Däremot inte högre lön.

 

Oplanerade barn är mer kriminella.

 

Städer med fler innevånare är mer kriminella.

 

Nedgångna områden har högre brottsliget.

 

Områden där många flyttar in och ut har högre brottsliget.

 

Fler alkoholserveringar, spelställen och turistställen korrelerar också posivit med brottslighet.

 

Det finns ett litet positivt samband mellan högre arbetslöshet och högre brottslighet.

 

Infektioner och sjukdomar ökar kriminaliteten, speciellt våldsamma brott (samt ökar även kollektivt kulturellt beteende).

 

Närhet till ekvatorn, sommar och värme ökar kriminaliteten, speciellt våldsamma brott.

 

Immigranter är generellt mer kriminella. Etniskt blandade områden är mer kriminella än etniskt homogena.

 

(Kriminella är också mer utsatta för brott än ickekriminella.)

 

Så hur bör en resultatinriktad kriminalpolitik se ut?

 

Satsa på psykvården.

 

Ta hand om ungdomar.

 

Satsa på högre utbildning och trygga anställningsformer.

 

Satsa på familjeplanering.

 

Minska arbetslösheten.

 

Motverka parasiter, infektioner, sjukdomar och ohälsa hos befolkningen i allmänhet.

 

Försök få folk att bo i mindre städer och i norra halvan av landet. (Korrelation är ju inte samma sak som kausalitet. Just det här är väl tveksamt om det säkert skulle fungera.)

 

Vad gäller immigration så tycks integrering vara av godo, snarare än multi-kulti.

 

Saker som motverkar utanförskap är inte minst låg arbetslöshet och en nationell enhetlig skola av god kvalitet.


Sic transit gloria mundi

Priset på kakao har fördubblats sen 2005. Detta är en första varning om större problem i framtiden.
År 2020 så skulle världen kunna producera en miljon ton mindre kakao än vad som efterfrågas. Samtidigt som efterfrågan ökar så är det svårt att öka produktionen.


Även kaffeproduktionen i världen står inför liknande problem.



Även annan livsmedelproduktion står inför problem. Haven verkar vara på väg att bli överfiskade och havens ekosystem kan komma att kollapsa. I så fall så upphör allt fiske och det är många människor som livnär sej på att fiska, och äta fisk.

 

På land så är situationen inte heller bra. Jordbruksjordarna håller långsamt på att utarmas och det finns nästan inget nytt land som man kan odla upp. Enligt vissa beräkningar så kommer jordbrukssektorn att sluta att fungera om ca 60 år.


Känns det länge dit? Det kommer inte att bli roligt för dina barn och barnbarn och problemen kommer att öka långt innan dess.



Det verkar som om matproduktionen kommer att bli ett av de stora problemen det här århundradet.

 

Dricksvatten kommer även det att bli ett problem för fler än vad det är idag.

 

Att maten blir ett problem brukar med stor säkerhet leda till politisk och social oro. Vissa menar att stigande matpriser var en viktig orsak till "den arabiska våren".

 

I framtiden så kommer man att få vänja sej vid att äta insekter. Faktiskt både nyttigt och gott och mycket bättre för miljön än "vanligt" kött.

 

Moder natur har fler sätt att få bukt med en överbefolkad värld än bara svält. Även sjukdomar kommer att bli ett ännu större problem i framtiden än idag.

 

Med tanke på vad jag har skrivit hittills så är det ju närmast goda nyheter att fertiliteten också verkar ha problem. Annars så tyder ju detta i sej på att nånting är fel. Folk försöker peka på kulturella faktorer men frågan är om inte miljögifter också är inblandade?


Världen 2100 kommer antagligen att se väldigt annorlunda ut jämfört med 2000. Och då har jag ändå inte sagt nånting om peak oil och stigande världshav.


Psykopati som samhällsproblem

Den moderna psykiatriska bilden av psykopaten började formas kring 1940. Först beskrevs psykopaten som någon som verkade normal på ytan men som bakom fasaden dolde en brist på empati, samvete och moraliska känslor.

Det har förekommit en del akademiska kontroverser men sånt är bara naturligt. Psykopati, sociopati och "Anti-Social Personality Disorder" (ASPD) är olika namn på i stort sett samma sak.

Robert D Hare har tagit fram en lista för att bedöma psykopati. Maxpoäng är 40, mer än 30 räknas som psykopati och vi andra brukar sällan få mer än 5, så det verkar finnas ett avstånd mellan psykopater och andra trots att det även diskuteras om psykopater kan vara en kontinuerlig variant av vanliga personlighetsdrag:


Talför/ytlig charmig
Förhöjd självuppfattning/grandios
Behov av spänning/blir lätt uttråkad
Patologiskt lögnaktig
Bedräglig/manipulativ
Saknar ånger och skuldkänslor
Flackt, ytligt känsloliv
Kall/bristande empatisk förmåga
Parasiterande livsstil
Bristande självkontroll till exempel lättväckt aggressivitet
Promiskuöst och egoistiskt sexualliv
Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder)
Saknar realistiska, långsiktiga mål; agerar kortsiktigt och kan inte planera på lång sikt
Impulsiv
Ansvarslöshet, till exempel som förälder eller chef
Tar inte ansvar för sina handlingar
Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden
Ungdomsbrottslighet (före 15 års ålder)
Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning, begår till exempel nya kriminella handlingar under permission
Kriminell mångsidighet, flera typer av lagbrott bland de följande 10: inbrott, rån, narkotikabrott, olaga frihetsberövande, mord/mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt (är ej ett lagbrott i sig)

Kriterierna är inte okritiserade. Hare var främst intresserad av psykopati ur kriminologiskt perspektiv och andra listor är också möjliga.

 

Psykopater tycks ha ett avvikande beteende även som små. Alla barn passerar igenom egoistiska megalomaniska faser och har ibland problem med empatin, men psykopaten är något annat.

 

Även jag har tyvärr träffat på några personer som bakom en ganska normal yta har haft psykopat-liknande tendenser. (Förvånansvärt ofta faktiskt.) Mer än en gång har jag också hört misstänkta psykopatkandidater klaga över alla dessa psykopater överallt. För att verka mindre misstänkta själva?

 

Det första rådet som alla brukar ge angående hur man ska hantera psykopater är att undvika dom så mycket det bara går. Tyvärr så går det ju inte alltid. Om man tvingas att hantera en psykopat så måste man tyvärr tänka som en. Du kan aldrig koppla av och känna dej bekväm med en psykopat. Utgå alltid från att personen försöker komma åt dej och letar efter svagheter. Var skeptisk till allt personen säger och låt absolut inte dina känslor dras med. Håll dej hårt till det neutrala och sakliga. Försök också verka ointressant så att psykopaten tror att du inte är intressant att utnyttja.

 

Folk som är helt oinsatta verkar tyvärr vilja förväxla psykopater och (högfungerande) autister trots att dessa nästan är motsatser.
Autister har inga problem med att känna empati men har svårt att uttrycka detta. När folk träffar nån som inte verkar visa empati så drar de slutsatsen att det är en psykopat fastän det även kan vara en autist.
Som jag sa på en irl-träff för länge sen "många av de trevligaste människor som ni kommer att träffa i era liv kommer att vara psykopater". Ingen verkade förstå vad jag menade.
Vad jag menar är att en intelligent och skicklig psykopat kan vara bättre än genomsnittsmänniskan på att verka empatisk, en empati som psykopaten dock inte känner. Dom ljuger.

 

Så folk i allmänhet verkar ganska aningslösa och det finns en möjlighet att högfungerande aspergare skulle kunna vara bättre än medelsvensson på att upptäcka psykopater, som normalt brukar vara dolda.

 

Folk i allmänhet tycks snarast stödja och försvara psykopaterna. Om du inte uppmärksammar psykopaterna runt omkring dej så är du deras verktyg.

 

"One thing that the book looks at is how startlingly quickly that even someone like me, who is the most anxious pathetic liberal, becomes cold and hard and starts spotting psychopaths everywhere."
 

Psykopater tycks även oförmögna att lära sej av bestraffningar.

 

När människor inser att psykopater verkligen inte bryr sej alls så är det många som får impulsen att straffa dom hårt. Straffimpulsen kommer sej delvis ur en önskan att lära folk att dom har gjort fel och att bete sej bättre. Tyvärr verkar hardcore-psykopater vara för annorlunda för att detta ska fungera. Det verkar tyvärr inte helt ogrundat att fråga sej om inte vissa sociala djur, som hundar, har en bättre moralisk förmåga än vad vissa psykopater har. De kan faktiskt skämmas på riktigt.

När man fångar en rabiessmittad hund så bestraffar man den inte för att den har varit stygg. Man avlivar den så smärtfritt som möjligt och beklagar dess otur.

 

När man har försökt att ge psykopater psykoterapi så har den enda skillnaden blivit att de har blivit bättre på att manipulera folk. Denna starka oförmåga att kunna förbättras tyder på ett grundläggande neurologiskt problem.

 

Ca 1% av befolkningen sägs vara psykopater.

Av någon anledning sägs siffran vara högre i USA.
I vissa yrkesgrupper kan det vara upp till 4%.
I fängelser kan siffran vara 23%.
15% av de diagnostiserade psykopaterna är kvinnor.

Det finns idag inga fungerande botemedel för äkta psykopater. De flesta finns ute i samhället men utgör en förhöjd risk både för sej själv och andra. James Fallon är ett känt exempel på en välanpassad psykopat men de flesta psykopater är inte så välanpassade. För en äkta psykopat så tycks problemet egentligen vara en deformerad hjärna där vissa regioner inte fungerar som de ska. De ser gärna sej själva som övermänniskor men det tycks alltså egentligen röra sej om ett handikapp.

 

Det utopiske socialisten Fourier menade att om bara alla fick jobba med vad dom ville så skulle alla arbeten utföras av de bäst lämpade. Han missade helt att de som dras till maktyrken ofta är extra dåligt lämpade för dessa.

 

De intelligenta psykopaterna som lyckas ta sej fram i samhället hittar man i följande yrken:
1. VD (verkställande direktör)
2. Advokat
3. TV/radio-människor
4. Försäljare
5. Kirurger.

Jag inbillar mej dock att dessa sällan är extrema psykopater, men så är jag en naiv godhjärtad idealist också.

 

Kirurger är ett intressant exempel, efterom de faktiskt gör en del samhällsnytta. En psykopatkirurg är kall, saklig och effektiv och har aldrig några känslomässiga problem med sitt jobb. Om ett litet barn dör under operation så känner sej psykopaten … lite hungrig kanske? Fika nån?

Och sen dags för nästa.

 

Det tycks ingå i själva yrkesrollen för politiker att ju mer psykopatisk man är desto "bättre" politiker är man. Så politiker är ännu ett yrke som psykopater borde dras till, och de övriga politikerna får försöka anpassa sej.

Bara detta att vara född under priviligierade omständigheter tycks kunna leda till en viss brist på empati - orsakad av miljö snarare än biologi. Och att bli rik tycks även det vara dåligt för människor.

Man talar om att öka människors empati genom att manipulera hjärnkemin. Detta skulle antagligen vara otillräckligt för de mest extrema psykopaterna. I framtiden så kanske man lyckas att skapa en hjärnprotes för psykopater som kan hjälpa dem med empati och moral, men det lär nog dröja ett tag. (Jag har för mej att Star Trek Voyager (?) hade ett avsnitt med detta tema?)

Hur illa är det med 1% psykopati i befolkningen?
Tja, tänk dej världens godaste gräddtårta - hur stor procent av den skulle du vara bekväm med att det var bajs?

Så länge psykopater är överrepresenterade bland ledarna både i det privata och det offentliga så kommer varken kapitalism eller  socialism, demokrati eller juridik att fungera som det var tänkt. (Intressant nog så gör de antagligen även diktatur värre än det skulle behöva vara.)

 

Så det minsta man bör göra är att införa yrkesförbud för psykopater inom alla ansvarsfulla yrken. Man har redan vissa yrkesförbud för andra diagnoser.

Så det finns ingen "visdom" hos psykopater, bara ett annorlunda synsätt.

 

"I admire its purity. A survivor... unclouded by conscience, remorse, or delusions of morality."
-Ash


Zoon politikon

“The fundamental problem of political philosophy is still precisely the one that Spinoza saw so clearly (and that Wilhelm Reich rediscovered): Why do men fight for their servitude as stubbornly as though it were their salvation?”
― Gilles Deleuze, Anti-Oedipus: Capitalism and Schizophrenia

 

Det har kommit en del ny spännande forskning från USA angående den biologiska grunden för moral och politik.

 

Man har hittat tydliga skillnader mellan "liberaler" och "konservativa". (Värt att påpeka är att "liberal" som i Sverige oftast är någon till "höger" i USA betraktas som någon till "vänster")

 

"Konservativa", som brukar mena att alla människor är irrationella och känslostyrda, verkar själva vara något mer irrationella och känslostyrda.


"Liberala", som brukar mena att alla människor är rationella och målstyrda, verkar själva vara något mer rationella och målstyrda.

 

"Liberaler" uppmärksammar det positiva mera medan "konservativa" mera fokuserar på det negativa som de vill göra något åt.

"Konservativa", som traditionellt har betonat människors medfödda egenskaper, beskrivs här aningen osympatiskt. Vilket ju är ironiskt.

 

Lojalitet, auktoritetstro och äckelkänslor är mer typiska för "konservativa" än för "liberala". (Synd bara att de inte tycker att kusinäktenskap är lika äckligt som de tycker att homoäktenskap och rasblandade äktenskap är.)

Första studien kom redan 1986 men den uppmärksammades inte då. Folk hade kanske svårt att ta den till sej. 19 år senare kom dock en ny studie som uppmärksammades mera. Sedan har det kommit några till. Allt dock väldigt USA-centrerat.

Forskningen verkar luta åt att politiska uppfattningar är åtminstone delvis medfödda, även om det aldrig kommer att finnas tillräckligt mycket bevis för de som inte vill tro det. Och det är ingen rolig insikt.
Demokrati verkar vara ett mycket svårare ideal att uppnå än vad man hittills har trott. Om detta nu stämmer, är ett rationellt politiskt samtal öht möjligt?

 

(Jag har ju tolkat demokrati som en grundläggande fysikalisk princip, snarare än en beskrivning av realpolitiken.)

 

Man kan sälja samma politik till bägge grupperna men i ena fallet så måste man beskriva den som "ny och rationell" och i andra fallet så måste man beskriva den som "beprövad och trygg".

Det verkar även finnas ganska mycket "ingroup"-känsla bland vissa yrkesgrupper som t.ex poliser. "Stark kåranda."

En lösning skulle kunna vara panarkism, men det tar lång tid att uppnå och fungerar bara på kort sikt. Delvis så verkar folk redan vara uppdelade efter politiska attityder.

Det finns några evolutionspsykologiska funderingar. Min teori ser ut så här:

 

Den "konservativa" reaktionsmodellen fungerar bra för små grupper i en hotfull omgivning, vilket antagligen har varit fallet under större delen av stenåldern.
Den fungerar dock sämre för större grupper och när omgivningen inte är speciellt hotfull.
Utvecklingen under historisk tid har verkat för att göra den "konservativa" reaktionsmodellen omodern genom att människan har lärt sej att kontrollera naturen och befolkningen har ökat enormt.
I denna situation så är den "konservativa" reaktionsmodellen dysfunktionell och kontraproduktiv.
På något sätt så har det uppstått ett alternativt reaktionsmönster som passar mycket bättre för samtiden och det är ju då den "liberala" reaktionsmodellen.
De tycks bättre på att hantera ny och osäker information än vad de "konservativa" är.

 

De moraliska grunder som diskuteras har ju något gemensamt med den historiska utveckling som Weber beskriver. Men vår samtid är kanske inte fullt så "rationell" och "avförtrollad" som Weber trodde.

Webers modell är ju inte oförenlig med att det skulle kunna vara en genetisk evolution som har orsakat utveckingen.

 

En annan liknande modell är ju "Spiral dynamics" som dock är mer miljöinriktad och menar att enskilda individer kan genomgå en utveckling inom en livstid.

Den amerikanska forskningen antyder istället att politiska attityder nedärvs över generationerna.

Även biologiska egenskaper kan dock förändras över evolutionen (och gör de inte de så kan de i längden hota artens överlevnad).


Bortom sociologin

Den akademiska sociologin uppstod kring sekelskiftet 1900. Durkheim gav ut "Sociologins metodregler" 1895 och Weber gav ut "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" 1905.

 

Habermas sammanfattar det bästa av 1900-talets sociologi. Hans centrala hypotes är det kommunikativa förnuftet, även om han skriver om mycket annat också. Kan man sin Habermas så har man det bästa av vad sociologin och "the linguistic turn" har att erbjuda. Hur kan sociologin utvecklas vidare efter detta?

 

Baudrillard börjar under 70-talet på ett sätt som påminner om Habermas; han är en postmarxist som betonar vikten av kultur och kommunikation. I början av 80-talet tar han dock avstånd från sociologin och säger att man måste tänka om allting från början.

 

Detta sysslar han med under resten av sitt liv utan att komma fram till några stabila slutsatser. Hans olika tankeexperiment verkar dock peka i riktning mot slutsatsen att sociologin bör ersättas med något mer generellt och filosofiskt projekt. Det är inte omöjligt att tolka honom som att teorierna behöver återvända till verkligheten på något sätt. Ett av hans tankespår handlar om att underkasta sej objektens herravälde.

 

Baudrillard verkar säga att samhället tappar kontakten med verkligheten och börjar fabulera. Sociologin tappar även kontakten med samhället och börjar fabulera. Även Baudrillard tappar kontakten med sociologin och börjar fabulera. Samtidigt så menar han att det finns något av intresse i hans fabulationer.

 

Finns det även en konstruktiv sida hos Baudrillard? Han säger att det behövs en ny metafysik. Han återvänder till Leibniz fråga - varför finns nånting snarare än ingenting?

 

Latour kan ses som ett möjligt svar på Baudrillards problematik. Latour är lika mycket filosof som sociolog och upphäver skillnaden mellan naturen och samhället, som den moderna sociologin förutsätter. Latour har Whitehead som en av sina största idoler.

 

Latour är från början en vetenskapssociolog men utvecklar från tidigt 80-tal en egen metafysisk filosofi som innefattar både samhället och naturen. Allting är aktanter som vidareförmedlar tolkningar av varandra.

 

Latour är smått kritisk till de postmarxistriska nietzscheanerna Foucault och Deleuze som har varit så hippa under -90 och-00-talet. (och Latour skulle kunna vara en reinkarnerad Nietzsche.)

 

Latours teoretiserande är knappast utan egna problem. Det är snarare en intressant början än en mogen avslutning.

 

Latours tänkande är inte helt olikt Whitehead som har en mycket utvecklad och sammanhängande filosofi men som inte skriver speciellt mycket om samhället i snäv mening. (Även om varje objekt för honom är ett slags "samhälle".)

 

Jag tror att om sociologin någonsin ska söka sej bortom Habermas så bör den kanske influeras av folk som Latour och Whitehead.


Ännu en "fyrfältare" för samhällsvetenskapen

Tittar man på vad som kan göra människor framgångsrika i samhället så kan man bryta ner alla dessa olika egenskaper i två huvudkategorier: såna som gör folk bra på att hantera saker och såna som för folk bra på att hantera annat folk. Icke-social kompetens och social kompetens. IK och SK.

 

Man kan utbilda sej till högre IK och har lägre IK om någon väcker en mitt i natten. Om man går en lång och svår utbildning som inte motsvarar verkligheten så får man snarast lägre IK. Man får högre SK om man har dyra snygga kläder och får lägre SK om man blir blind, döv eller stum.

 

Om man kombinerar dessa två axlar så får man en fyrfältstabell. Denna IK/SK-modell ska ses om ett komplement till alla andra modeller av samhället och mänskligheten och är inte tänkt att ersätta eller konkurera ut någon av de modeller som redan finns.

 

Inte heller är denna IK/SK-modell tänkt att vara någon lös skiss till ett utopiskt samhällsskick. Det är en beskrivning av varje samhälle, ur ett speciellt perspektiv.

 

Om vi börjar med hörnet "lägre IK/lägre SK" så är detta den tysta majoriteten, den största gruppen, som ändå märks minst.

 

Hörnet "lägre IK/högre SK" innehåller människor som inte är så framstående i sin analytiska förmåga och problemlösningskompetens men som trots det är duktiga på att övertyga människor och på att få folk med sej.
Själv har jag en tendens att se detta som ett problemhörn och det gäller att hitta vägar som man kan se detta hörn som en positiv tillgång även.

 

Hörnet "högre IK/lägre SK" innebär motsatsen - människor som ofta har rätt i sak men som inte alltid är så bra på att övertyga om det. Varför lyssnar ingen på mej, kan de nog ibland fråga sej.

 

Hörnet "högre IK/högre SK" verkar vara vinnarhörnet. Dessa människor är både smarta och charmiga. Tyvärr finns det inga garantier för att de också är snälla och goda. Jag misstänker att dessa människor ibland kan utvecklas till att bli opportunister eftersom de ändå verkar klara sej hyfsat i alla sammanhang.

 

Varje samhälle kan antas ha alla dessa olika människotyper, men trots det så verkar de trivas bäst i olika sorters samhällen, eller med olika politik.

 

Människor med högre SK verkar trivas i pratsamma och sociala sammanhang, och det finns hela samhällen som bygger på såna principer; Reklam, PR, konferenser, diskurser, privat sektor, salesmen.

 

Människor med lägre SK vet att det intersubjektiva inte sällan är motsatsen till det objektiva. Sanningen sökes i tystnaden, vare sej det är meditation i ett kloster eller minutiösa experiment i ett labb.

 

Skillnaden mellan högre och lägre SK verkar delvis påverka uppdelningen i en offentlig och en privat sektor.

 

Skillnaden mellan högre och lägre IK verkar delvis påverka skillnaden mellan sociala kontexter med fler val eller sociala kontexter med färre val.

 

Människor med högre IK verkar föredra fler valmöjligheter och människor med lägre IK verkar föredra färre valmöjligheter.

 

Samhällen där mer är förutbestämt har färre valmöjligheter. Det kan t.ex vara traditionella samhällen eller auktoritära samhällen.

 

I auktoritära samhällen brukar dock de bestämmande samhällsskikten ha mer frihet än de lägre samhällsskikten. Detta gäller även i de mindre auktoritära, ja i alla samhällen.

 

Människor som anses bättre på att bestämma över sej själva brukar också anses vara bättre på att bestämma över andra och vise versa.

 

Det behöver inte nödvändigtvis vara att vara förfördelad bara för att man har färre valmöjligheter, om alla valmöjligheter är bra och skulle kunna passa en. Då kan någon annan ha gjort den första utsorteringen åt en.

 

Då är man snarast priviligierad.

 

Har man många valmöjligheter, där alla skulle kunna vara dåliga, och lite information för att skilja mellan dem, då är man i en sämre situation.

 

Så folk med högre IK brukar vilja ha fler valmöjligheter *för egen del* medan människor med lägre IK brukar vilja ha färre valmöjligheter *för egen del*.


Biopunk, ribofunk och nukleotidrumbha!

Ett av portmanteau-orden som bildats med cyberpunken som förebild är biopunk. Biopunk är från början en science fiction gengre som sedan även blev en rörelse för att genetisk information och möjlighet till forskning ska vara öppen för alla.

 

1987 kom första boken i Octavia Butlers trilogi Xenogenesis/Liliths brood. 1988 kom The brain of rats och 1989 The movement of mountains av Michael Blumlein. Dessa var (bland) den första biopunk-skönlitteraturen.

 

En del verkar även vilja räkna in äldre verk hela vägen tillbaks till Frankenstein. Dock ska biopunk handla om DNA-teknik i snävare mening om man vill skilja den från andra historier om biologi.


1996 kom Ribofunk av Paul Di Filippo, som bl.a försökte att ge genren ett alternativt namn. "Ribo" istället för "bio" och "funk" istället för "punk".

 

Journalisten Annalee Newitz skrev 2002 artikeln Genome liberation där hon ville "Free our genetic data!" och blev därmed en av de första som formulerade en biopunken som seriös teori. Hon har senare varit mycket framgångsrik bl.a som grundare till io9.

 

2005 grundades nätverket DIYbio.

 

Meredith L. Patterson är en programmerare, författare och journalist som 2010 höll talet "A biopunk manifesto". Hon menar där att folket måste återta vetenskapen, att det är vår rätt och att det vore ett värdefullt komplement till big science.

 

Medan termen "biopunk" mera verkar stå för en slags attityd, teori och litteratur så verkar "biohacking" mera avse den direkta praktik som utövas redan idag. Skönlitteraturen kom under 90-talet, teorin under 00-talet och praktiken hör väl ännu mest framtiden till, även om vissa även skulle vilja räkna in Mendel. "Biohacking" täcker dock in mycket mer än bara DNA-tekniker. Såna saker som kläder och glasögon skulle kunna ses som uråldriga biohacks. Neurohacking räknas också som en form av biohacking.

 

Några kända biohackare är

Lepht AnonymWinslow StrongEllen Jorgensen, Steve Mann, Kevin Warwick och Natasha Vita-More.


Teorin och litteraturen är nyskapande och spännande men praktiken är inte riktigt där ännu. Antingen gör man något kroppshack som att koppla upp sitt nervsystem mot internet eller så försöker man att mutera fram självlysande yogurt eller nått.

 

Tekniken är idag ännu på en ganska låg nivå men folk är redan rädda att mera ska bli möjligt att göra för då kommer bioterrorism att bli ett större hot. De flesta tycks typ operera in en liten magnet i fingret eller nått.


Dock är det ingen idag som kan hacka sina egna gener. Tekniken finns helt enkelt inte. Ett spännande alternativ som inte verkar ha utforskats speciellt mycket är att försöka att förändra sina geners *uttryck*. Detta tycks vi göra mest hela tiden, fast omedvetet.

 

Det kan ju även handla om att bara undersöka sitt eget genom och se efter om det finns något intressant där som ärftliga genetiska sjukdomar t.ex. Som som kan vara bra att veta men som man kanske inte vill att vem som helst ska känna till.

 

Den mest *effektiva* biohackingen vi tycks kunna göra redan idag är att äta nyttigt, motionera regelbundet, sova ordentligt och meditera emellanåt. Fast det känns ju inte så undergroud och cuttingedge förstås.



frickin lasers!

 
Att nasa har landat en ny sond på mars kan inte många ha missat. Mediauppmärksamheten har varit stor. Det har också varit tydligt att detta har varit ett pr-jippo från nasas sida. Sonden själv har ett twitter-konto, där man skriver om sonden i jag-form så att den blir lättare att relatera till. Det finns även ett satiriskt twitterkonto där ironiker, cyniker, hipsters och andra kan känna att dom har distans till hela cirkusen. Det skulle inte förvåna mej om det satiriska kontot även är en del av pr-kampanjen för att få folk intresserade av nasa, mars och rymden igen. Liksom även twitterkontot som den sten hade som curiosity sköt med laser. Så nu letar vi liv på mars (tufft och begripligt) med laser (tufft och begripligt). Man verkar även ha försökt att göra nasa-mohawk-guy till ett internet-meme men han lyfte aldrig riktigt.
 
Om nasa nångång ska få pengar för att skicka folk till mars, då kommer dom att få jobba för det.
 
 
 
 
 

De sista ljuva åren

(Surprise! Just när ni satt där och väntade på William James så kommer något helt annat!)

Vi är på väg mot ett senilt samhälle. Människor lever bara längre och längre och har stor effekt på resten av samhället. Redan på åttiotalet så blev ålder och generation en viktigare variabel för att förutsäga egendomsfördelning, än t.ex utbildning. De unga har stora svårigheter att få ett jobb och en bostad och så har det varit länge. Ungdomar är idag en förtryckt grupp i samhället och ungdomen har aldrig varit längre än idag (samtidigt som puberteten börjar tidigare och tidigare).

 

Att medelåldern hos ledarna inom privata och offentliga sektorn är ganska hög är inget direkt nytt. Så har det alltid varit. Men ju fortare samhället förändras desto svårare har äldre generationer att förstå hur samhället egentligen fungerar nu för tiden. Och samhället har sällan förändrats så fort som idag. Släkternas nedärvda visdom har sällan varit mer inaktuell.

 

Att äldre människor är konservativa och tryggetstörstande har inte enbart att göra med att de inte förstår sej på världen längre, utan har även att göra med att människors neurokemi förändras i olika åldrar. Testosteronhalten brukar sjunka med högre ålder vilket brukar leda till överdriven ängslighet. Äldre i allmänhet och äldre kvinnor i synnerhet är de som är mest rädda för att bli utsatta för olika typer av brottslighet, trots att de i själva verket är några av de som utsätts minst för olika typer av brott i hela samhället.

Vi skaffar barn för att ha någon som kommer och hälsar på oss på hemmet ibland, och arbetar hårt hela livet för att skaffa oss en dräglig ålderdom och vår avkomma ett drägligt arv. Den som lever för stunden utan att spara är antingen boho eller hobo. Även om vi inte är hjälplösa idag så räknar vi med att vi kommer att bli det och tar ut det i förskott. Vi kryper in i buren och lägger oss i fosterställning. Vi förstör både våra egna och våra barns liv för att vi inte har vett att ta ner skylten när det inte är roligt att vara med längre.


De internationella finansmarknaderna gör sitt bästa för att störta den västerländska civilisationen i grus och aska och en stor del av kapitalet är pensionsfonder. Vi lånar ut stora delar av de tillgångar som vi har betalat med de bästa åren av våra liv, till psykopatiska gangstar som leker Las Vegas på global nivå. Istället för att njuta av vår krafts dagar så offrar vi blomman av vår ålder för att få åtnjuta ytterliggare ett fåtal år på slutet, bortglömda på nån toalett och så dementa att vi inte bryr oss. Och garantin för att vi ska få något mervärde tillbaka från pensionsfonden är egentligen ganska svag.

 

 

För övrigt så fyller jag förti idag. #justshootme.

 


Hacking political science

Peter Ludlow, filosofiprofessor,  har undersökt den mer teoretiska sidan av Wikileaks som ursprungligen var Julian Assanges idé. Han har i artikeln The philosophy of Julian Assange bl.a utgått från två ganska korta teoretiska utkast som Assange har publicerat för flera år sen.

 

Ludlow poängterar bl.a att för Assange så behöver deltagare i en konspiration inte nödvändigtvis vara medvetna om att de är en del av en konspiration. (Detta får mej att tänka på att Chomsky ibland har anklagats för att vara en konspirationsteortiker, vilket har fått honom att svara att han tvärtom är en institutionsteortiker. Tankarna kring institutioner och konsprationer förtjänar nog ett eget blogginlägg.)

 

Konspirationer är egentligen något vardagligt och tvivialt, men när konspirationer blir mäktiga så kan de ställa till med enorm skada. Skälet till att konspirationer är dåliga är att de fungerar utifrån ett egenintresse som inte bara är skiljt från alla utanför konspirationen utan som dessutom kan innebära problem t.o.m. för deltagare i konspirationen. Liksom alla sociologiska institutioner så kräver konspirationer ett visst mått av lojalitet och självuppoffring.

 

Hur bekämpar man då konspirationer? Den strategi som Assange rekommenderar är alltså läckor. Dessa har flera effekter. Konspirationen har inte längre ett informationsövertag gentemot utsidan, blir allmänt känd och börjar misstro varandra inbördes vilket leder till att deltagare utesluts, men kan även leda till att mindre hemlig information flödar i det kvarvarande systemet. En konspiration med interna problem kan mindre ägna sej åt att konspirera mot alla andra. En stor konspiration kan splittras i flera mindre konspirationer där människor litar mera på varandra. En allmänt känd konspiration kan få svårare att rekrytera nya deltagare.

 

Ludlow avslutar med några intressanta öppna frågor för vidare funderingar.

 

Bloggen Zunguzungu har skrivit om Assanges teori här och får några kommentarer på Ludlows text här.

 

Pga ny informationsteknik så kan vi förvänta oss mer omfattande konspirationer nuförtiden än förr. Konspirationer är därför viktigare idag än någonsin förut. Manning ska t.ex ha läckt information från ett datanätverk med en halv miljon användare.

 

Alla auktoritära organisationer, stater som företag, är konspiratoriska. Det ligger i deras natur. Ju mer de har att dölja, desto mer kommer de att bekämpa läckor och avslöjanden.

 

För att fatta intelligenta beslut så måste man först ha gedigna fakta. Konspirationer låser inne viktig information. Assange har sagt att alla ideologier bygger på otillräckliga fakta och därför är falska. Jag hoppas att han har ordentligt på fötterna.

 

Bert Olivier, filosofiprofessor, tar upp Habermas för att förklara WikiLeaks. Habermas skiljer mellan strategiskt handlande och kommunikativt handlande, där stategiskt handande t.ex kan vara att försöka att vinna en diskussion oavsett vem som har rätt, medan kommunikativt handlande istället handlar om att gemensamt ta reda på vem som har rätt. Oliviers blogg verkar ha fler intressanta poster.

 

Travis Holland, australiensisk journalist, tar upp Habermas begrepp om den offentliga sfären när han diskuterar WikiLeaks. Även om WikiLeaks innebär en revitalisering av den offentliga sfären, som redan Habermas konstaterade hade urholkats i det samtida samhället, så innebär det ingen fullständigt ideal realisation. Den offentliga sfären förblir ett ouppfyllt ideal även under WikiLeaks era.

 

Dessutom jämförs Assange här med Deleuze, vilket kanske är intressantast för hardcorenomadologer.

 

Dessa "tolv teser" om WikiLeaks av Geert Loving och Patrice Riemens tycker jag är en läsvärd analys av fenomenet.

 

andra bloggar om
Assange, Julian Assange, WikiLeaks, politik, samhälle, sociologi, filosofi,

Don´t fuck with me.

"Feminismen love-bombar ingen. Hon är inte din morsa. Hon svär, rullar tobak och undrar vad fan du lever för. Framförallt fejkar hon ingen orgasm för ditt sårade egos skull. Den feministiska kampen är inget kafferep. Här  bråkar vi sinsemellan tills rösten spricker och tårarna rinner. Vi är  varken någon kyrka eller grupp för inbördes beundran. Jag har hängt med några år och insett att feminismen inte låter sig slickas upp i brygga. Man får ta henne som den huvudvärk hon är."
http://blog.annasvensson.com/feminismen-ar-inte-din-madonna

 

Du vill inte bråka med henne. Hon vill bråka med dej.

 

andra bloggar om
feminism,

Ce qu'il y a de certain c'est que moi, je ne suis pas Marxiste.

 

Ian Bogost klagar på att det är hippt att kalla sej marxist i akademiska kretsar. (För jämliketens skull så klagar han även på libertarianer.) Annars så verkar både Shaviro och Levi Bryant uppskatta Marx. För inte så länge sen så var det en artikel i aftonbladet om att flera nu kallar sej för kommunister igen. Copyriot har tagit upp Marx flera gånger det senaste året.

 

Det är tjugo år sedan muren föll och marxister har hela tiden hävdat att denna händelse inte alls kastade någon skugga över Marx som ändå inte hade gillat östblocket. Det har de säkert rätt i. Olika tolkningar av Marx har florerat åtminstone sedan hans död.

 

Det har dock inte varit så populärt att kalla sej kommunist under dessa två decennier trots att även kommunismen historiskt har sett väldigt olika ut. Renässanser för den okända sidan av Marx har det funnits länge. Det nya 2010 är kanske att symbolvärdet för symbolerna "Marx" och "kommunism" håller på att förändras.

 

För några av mina reflektioner över marxism, läst här och här.

 

 

andra bloggar om

Marx, marxism, Karl Marx,


Socialdarwinism

Socialdarwinism är tanken att det finns en social evolution som drivs av konkurrens mellan individer eller kollektiv ungefär som att den biologiska evolutionen drivs av konkurrens mellan individuella organismer.

Man brukar säga att socialdarwinismen uppfanns av Herbert Spencer som förespråkade en långtgående laissez-faire politik med den uttryckliga avsikten att detta gynnar den mänskliga biologiska evolutionen. Mindervärdiga individer slogs helt enkelt ut och förökade sej inte.

Spencers teori om en naturlig "kosmisk evolution" påminner kanske mera om Lamarck och Comte än Darwin. Darwin har egentligen inget begrepp om en utveckling till det bättre. Evolutionen har inget mål som ska uppnås annat än fortsatt överlevnad på alla sätt till varje pris.

För Spencer så sker inte bara evolutionen till det bättre utan detta är också oundvikligt och förutbestämt. Därmed så introducerar Spencer också idén om progressivitet och sociala framsteg.

Det var få socialdarwinister efter 1880-talet som förespråkade kapitalism och laissez-faire. De flesta krävde en stark stat som skulle ingripa i ekonomin eller samhället för att oskadliggöra mindervärdiga människor som hotade samhället. De litade inte på att en fri marknad kunde anförtros denna uppgift.

Exempelvis så skrev liberalen Ludwig von Mises att socialdarwinismen stred mot liberalismens principer. I slutändan så leder statlig socialdarwinism till arbetsläger och koncentrationsläger, som har förekommit på fler ställen än nazityskland.

Till socialdarwinsiterna kan även eugeniker räknas, men flera som kan kallas socialdarwinister var motsåndare till eugenik, som t.ex Thorstein Veblen och Lester Frank Ward.

En socialdarwinistisk hållning kräver inte i sej en viss politisk position. En del socialdarwinister anser att utveckling är oundvikligt medan andra varnar för risken för degeneration av befolkningen eller mänskligheten.

Vissa har t.o.m. velat förena socialdarwinism med vissa vänsterattityder. I Fröken Julie så beskriver Strindberg hur en hälsosam arbetarklass konkurrerar med en inavlad, anemisk överklass. Så "socialdarwinism" är en ganska spretig bukett.

Det är lite oklart vem som kan kallas socialdarwinist. Nämnas kan Petr Kropotkin, David Ritchie, Herbert Spencer, Thomas Malthus, Francis Galton, Lamarck, August Comtes positivism, Ernst Haeckel och the Monist League, Wilhelm Ostwald, Thomas Henry Huxley, William McDougall, Lothrop Stoddard, Charles Lindbergh, Edward Youmans, William Graham Sumner, John Fiske, John W. Burgess, HG Wells, Jack London och George Bernard Shaw.

Nämnas kan också att Friedrich Nietzsche var motståndare både till socialdarwinism och eugenik.

Jag tror att både kapitaldarwinisterna och statsdarwinisterna har fel.

Ju mer lika och jämlika människors samhälleliga förutsättningar är, desto mer avgörande kommer deras medfödda naturliga skillnader att bli. Ju mer socialt "rättvist" ett samhälle blir, desto mer märks medfödda egenskaper.

(Även t.ex virus och annan miljöpåverkan testar individerna men jag antar att detta sker oberoende av samhällssystem.)

Individer testas evolutionärt genom de val som de gör och ju fler fria val som de kan göra desto säkrare blir testet. Att auktoritärt bestämma över individer snedvrider alltså evolutionen.

Angående marknadsdarwinismen så gäller att, liksom evolutionen, så förutsätter en fri marknad fria individer. I en kapitalistisk marknadsekonomi är det alltid så att vissa föds till fler valmöjligheter medan andra föds till färre. Detta innebär ett artificiellt, snedvridet urvalskriterium för evolutionen och för att säkra en naturlig, individbaserad evolution så bör människor försäkras nya valmöjligheter hela livet.

En sund evolution sker bäst genom enskilda individers val och individers val kräver både frihet och jämlikhet. Inte bara en auktoritär stat utan även en auktoritär marknad motverkar individers fria val och därmed den naturliga evolutionen av mänskligheten.

För att få fram en så naturlig evolution av mänskligheten som möjlig så bör ett så jämlikt och fritt samhälle som möjligt eftersträvas. Vi har inte en biologistisk höger som offrar mänsklig värdighet för artens biologiska sundhet kontra en kulturistisk väster som offrar genpoolen för de mänskliga rättigheterna utan de mänskliga rättigheterna stärker med tiden genpoolen.

Visst är det kul att knulla men vi tycker det för att det främjar artens reproduktion och visst är det kul att kunna bestämma själv över sitt eget liv men det främjar också artens evolution.

Fria individer innebär en decentraliserad informationshantering. När människor är fria så processas en sjudjävla massa information hela deras liv för att försöka förbättra villkåren för dem och deras avkomma. När nån flintskallig diktator bestämmer att alla rödhåriga ska skjutas så processas nästan ingen information alls.

Här nånstans har jag chans att komma med förtydliganden, nån brasklapp eller avbön, men vem orkar.
Läs gärna även
Jämlikhetens återkomst.
En kämpande liberal.

andra bloggar om
socialdarwinism, politik, biologism, mänskliga rättigheter,


mingus - selfportrait in three colors



"His mother's paternal heritage was Chinese and English, while historical records indicate that his father was the illegitimate offspring of a black farmhand and his Swedish employer's white granddaughter."

The Funky Ghetto Hijabi listar
50 celebriteter med blandat ursprung.

Och här har vi en hel blogg om sånt.

Tillägg: Mixed heritage center.

andra bloggar om
Charles Mingus, raser, rasism, samhälle, musik,

1809

För exakt 200 år sen idag, den 17e september 1809, slöt Sverige fred med Ryssland i Fredrikshamn. Sverige hade blivit besegrat i krig och var tvunget att avträda Finland till Ryssland efter 600 år av svensk överhöghet. Det är detta datum som Sveriges officiella världsrekord i långvarig fred inleds.

Sista slaget på svensk mark, vid Sävar, ca en och en halv mil norrut härifrån, där jag sitter, finns det konstigt nog rätt få arkeologiska fynd av. Historierevisionister skulle kanske kunna förneka det om de hade en lämplig konspirationsteori.

Inte minst pga Sveriges förlusteravsattes kungen och fick fly landet. Gustav IV Adolf avsattes av "frimurare och illuminater".

Tidigare under året hade en ny regeringsform instiftats där det gustavianska enväldet ersattes med maktdelningsprincipen. Regeringsformen skulle komma att gälla officiellt till 1974.

Med viss fördröjning ledde händelserna 1809 till att den franske marsalken Bernadotte 1818 blev svensk kung.

1848 kom första delen av Fänrik Ståls sägner som utspelas under finska kriget 1808-09.

Den svenska freden brukar oftast nämnas som något mycket positivt, fastän några anser att vi inte borde ha varit neutrala under vk2 och andra tycker att det verkar som att vi faktiskt krigar i Afganistan. Är det verkligen fred vi vill ha? Och till varje tänkbart pris?


andra bloggar om
krig, fred, nationer, länder,


Tidigare inlägg