Watchmen
Det kändes nostalgiskt att se filmen. Det var nästan som att läsa tidningarna igen fastän det är tjugo år sen. I början av historien så är det också en del nostalgi och tillbakablickar. Jag tyckte att de hade lyckats riktigt bra med att filma historien. Några ändringar hade de dock gjort.
Den ursprungliga serien var ett konstverk som utnyttjade seriemediets unika möjligheter och en filmatisering måste ta till andra lösningar förutom att ta bort vissa saker för att inte bli över tre timmar. En liten varning för extremt våld och du tänker se den. När jag tjuvlyssnade på publiken efter visningen så kommenterade de dock bara på att det var en del naket.
Flera har recencerat, men inte haft så mycket att säga. Butter är en av de bättre. Där hittar jag även detta. Verkar öht vara en kul blogg.
Alan Moore säger sej ha gjort en kritik av det fascistoida i superhjälteserien och av Reagans 80-tal. Själv tycker jag att scensmoralen är tvetydig och dubbelbottnad. Såsom ofta utmärker bra historier. Tillsammans med Dark Knight så skapade Watchmen en ny era av vuxenserier, "graphic novels". Watchmen är den enda tecknade serien som är med i Time Magazines topp hundra lista över bästa romanerna nånsin.
För övrigt är jag trött på att Rorschach ständigt kallas för "sociopat" när han snarare är en borderlinediagnos. Visserligen kallar Ozymandias honom för sociopat, men den karln ljuger ju som en häst travar. Ozymandias är för övrigt en grandios narcissist. The Comedian är den som mest liknar en sociopat.
Glycon prank.
Må dåligt konstruktivt
Rockbranchens främste hovfotograf under 80- och 90-talet var Anton Corbijn, som gav band som Depeche Mode och U2 en särpräglad seriös attityd. Unden den epoken var Corbijn en slags motideologi, uttryckt genom bilder, som fungerade som komplement till den glättiga retuscherade mainstreamstilen.
Med sin första spelfilm återvänder han till ursprunget, till Joy Division som han kände under sent 70-tal. Deras skivbolagsboss som signade dom, dog strax innan filmens premiär, så det känns som om varvet är fullbordat.
Joy Division lät som ett synthband fastän de använde sej av analoga (el)instrument. De influerade banden som kom bara några år senare lät mycket som Joy Division genom just att använda keyboards. Speciellt trummisen och basisten låter riktigt maskinella.
Trots att bandet bara släppte två album så har de blivit grymt inflytelserika. Det sparsamma materialet passar på sätt och vis deras minimalistiska stil, där dom lyckas göra väldigt mycket av rätt lite. En malande monoton bas lyckas förmedla både hopp och hopplöshet på samma gång.
Appropå högerextremeismen. Var kom den ifrån? Jag kan bara spekulera. Det förekommer ju naturligtvis främlingsfientlighet i engelsk arbetarklass. Det kan ju ha varit en influens. Sen så hade ju Bowie sin thin white duke-period just när Ian Curtis lyssnade på honom. Det var rätt säkert en stor influens.
Hur som helst så verkar Ians politiska uppfattningar vara mer förvirrade och känslomässiga än genomtänkta. Han verkar på det hela taget vara en rätt ansvarslös yngling. En begåvad ung man som hade mycket att vinna på att växa till sej en aning.
Istället hängde han sej.
Tydligen har det funnits en kult av honom sen dess.
Jag är inte en del av den.
Men filmen var jättebra.
andra bloggar om
film,
Sweeny Todd - The demon barber of Fleet Street
Jag har varit och sett Sweeny Todd.
Den var faktiskt riktigt underhållande.
Sweeny Todd råkar också vara en av de få musikaler som jag har sett på scen.
andra bloggar om
Film,
Saker som inte händer
Svt visade Vem älskar Yngve Frej strax efter att Slas hade lämnat in. Om en gammal skomakare som bor bland några gamla bönder långt in i skogen. Det kommer fram att i deras ungdom så var detta en livlig trakt men fullt av folk och fä i skogen runtomkring, men idag så har livet flyttat någonannanstans och bara de för dumma eller envisa för att flytta efter bor fortfarande kvar i den nu kusligt tysta skogen.
Av en slump så får de en säljande idé som drar folk ett litet tag. Vad som verkade vara början på något nytt rann snart ut i sanden. När filmen slutar så är läget snarast ännu mera hopplöst än i början. De är bortglömda redan innan de är döda och när de snart dör allihopa så spelar det ingen roll alls.
Det är en medmänsklig värme i filmen men slutet känns rätt mörkt och kallt. Pugh Rogefeldts musik snarare kommenterar filmen än är en del av den eftersom ingen som är med i filmen skulle lyssna på folkrock från sjuttiotalet.
Jag hade gärna velat se Control och I'm not there men hittills så har de inte funnits här i Umeå. Jag hade behövt ladda ner dom. Ibland känns det som om man bor långt ut i skogen.
andra bloggar om
Slas,
några flix
Jag såg Kaena - profetsian, på tv6 igår. En visuell fröjd, även om handling, personligheter och sånt var lite grovhugget. Sevärd tyckte jag dock. Axis Mundi, världsträdet som förbinder de två världarna himmel och jord, hade en central plats.
Guldkompassen såg jag på bio. Trots att den har gått i två veckor så var salongen överfull. Jag fick en rätt dålig plats, jag som är van att sitta var jag vill. Det är nog tio år sen jag satt i en full biosalong. Det kändes lite klaustrofobiskt. Brevid mej satt en tjej och en kille som snackade igenom hela filmen. Så det fanns omständigheter som nog bidrog till att jag kände mej lite besviken. Som jag misstänkte så kommer de mer filosofiska sidorna av boken dåligt fram i filmformatet och kvar blir en fantasysaga för 11-åringar. Som sådan var den nog inte så illa.
The Order/The Sin Eater råkade jag se på tv utan att känna till den alls. Jag tyckte att den var rätt bra, men den har tydligen fått dålig kritik, t.ex på Rotten Tomatoes. Jag antar att om man förväntar sej en ockult rysare så blir man nog besviken. Den var mer mysrysig än skrämmande, ung. som en engelsk mordgåta. Det är alltid bäst att närma sej en film förutsättningslöst. Då ser man vad den är snarare än vad den inte är.
andra bloggar om
film,
bio,
Beowulf
Så såg jag då Beowulf. Istortsett hela filmen verkar vara datoranimerad och ibland kändes det som om man satt och såg på ett datorspel. Innan jag säger så mycket om filmen så tar jag några korta fakta om det ursprungliga Beowulfkvädet. Det har kommit flera Beowulffilmer på senare år.
Det är ett viktigt verk för England och de nordiska länderna. Trots att det utspelas i Danmark och angränsande riken så har det kallats "Englands nationalepos". Det är en mycket lång skrift för att vara så gammal och alla äldre skrifter är mycket kortare. Det är en av de äldsta skrifterna på engelska. Huvudpersonen Beowulf är plaserad i ett historiskt sammanhang och har kopplingar till flera historiska personer men verkar själv vara ett rent påhitt, en slags fornnordisk superhjälte, som slåss med troll och drakar och simmar över hav bärandes på trettio rustningar.
Beowulf har tolkats som svensk, t.o.m. av Ynglingaätten. Vårt exemplar nedskrevs på tusentalet och utspelar sig kanske på 500-talet och verket har tillkommit någon gång däremellan, kanske på 700-talet. Även för de nordiska länderna är Beowulf ett unikt källmaterial. Det finns även en teori om att Beowulf skulle ha varit från Gotland. Den ursprungliga sagan är kristen men i den här senaste versionen så har kristendomen en mera tveksam ställning.
Den senaste versionen är en omskrivning av sagan. Nu avslöjar jag några detaljer om filmen. Neil Gaiman och Robert Avary har öppnat upp för en freudiansk tolkning av Beowulf, när de gjorde Grendel och Draken till oäktingar med en främmande förförisk kvinna. Dessa främmande anspråk på riket (arvsrätten) hotar att leda till allmän ödeläggelse och de utomäktenskapliga barnen måste förgöras.
Grendel är en rätt typisk tonåring med en oformlig kropp, emotionella problem och helt i avsaknad av social kompetens, en arketypisk partypooper, medans Draken snarare är en ung man, skrämmande i sin styrka och kraft. Som död förvandlas han också till en gyllenne ung man, innan han vittrar bort. Ok, den här tolkningen kanske var lite tongue in cheek.
andra bloggar om
film,
Stardust
Jag har varit på bio och sett Stardust, en rolig och smart saga inte utan mörka inslag. Efter en bok av Neil Gaiman. Med många kändisar som Michelle Pfeiffer, Robert De Niro, Claire Danes, Sienna Miller, Peter O'Toole, m.fl.
Sevärd.
Andra bloggar om
bsf
MetalApe har plockat specialeffekterna ur gamla sf-filmer och jag tyckte att det blev kanon. Vad ska man med resten till?
Synd att Alienfilmen inte längre är tillgänglig due to copyrightclaims. Det enda från alien som verkar finnas på Youtube är alien vs. predator.
Kul dock att se The Black Hole igen. Det var en film som jag hade glömt bort. Här är en fantrailer.
En annan bsf med ett svart hål i periferin är Event horizon, en rymdrysare med Sam Neil och Laurence Fishburne.
En bortglömd sf med flera kända skådespelare är Flash Gordon med Max von Sydow, Topol, Timothy Dalton, Brian Blessed, m.fl. Den var snarast någon slags kitchig pastish på äldre sf från tretti-, förti- och femtiotalen, vilket var lite för knepigt för att ge den nån jättestor publik. Det var med den filmen som jag som tioåring upptäckte Queen.
Ingen av de tre sista filmerna bör ses av folk känsliga för dålig vetenskap i sf.
The Truman Show
Den psykologiska tolkningen handlar om att överkomma sin barnsliga egocentrism och bli vuxen.
Den samhälleliga tolkningen handlar både om det narcisstiska samhället där alla vill bli sedda och vara dokusopakändisar istället för att växa ur sin narcissism, och om det nya övervakningssamhället som sakta tycks hålla på att förverkliga 1984 bakom ryggen på oss och ta ifrån oss vår integritet och vårt ansvar som vuxna individer.
Den religiösa tolkningen tycks vara gnostisk. Världen är en bluff och den riktiga världen finns utanför denna och vi måste försöka att fly. Detta återkopplar i sin tur till den psykologiska tolkningen. Att undkomma den moderliga kupol som skyddar oss från den riktiga himlen och den måne som vakar över oss och övervakar oss.
Andra bloggar om
truman show
trumanshow
Sex, våld, religion, rasism och politik
På Movies.com har man gjort en lista över de 25 mest kontroversiella filmerna genom tiderna. En sån här lista blir självklart subjektiv men det är ändå en intressant samling filmer. Här är topp 10:
1. Natural Born Killers
2. Midnight Cowboy
3. The Last Temptation of Christ
4. The Birth of a Nation
5. Song of the South
6. Last Tango in Paris
7. Pink Flamingos
8. JFK
9. South Park: Bigger, Longer & Uncut
10. A Clockwork Orange
Gå till sidan och läs om alla 25. Vad är det då som gör filmer kontroversiella? Gissar du på sex, våld, religion, rasism och politik så täcker du nog in det mesta.
Andra bloggar om
solar ignite
Annars påminde den mej också estetiskt lite om Pitch black, fast Pitch black handlar om mörker medans Sunshine flödar av ljus. Solen är visserligen på väg att slockna för mänskligheten men om man färdas ända fram till den som skeppet gör i den här rullen så blir det rätt ljust och hett ändå. Naturvetenskapen är kanske diskutabel men Sunshine är en bra psykologiskt thriller.
Annars har jag de senaste månaderna sett 300 och Hannibal rising.
300 är en stilfascistisk film. Allt är snyggt, alla är fascister.
Hannibal rising handlar om Hannibal Lectors barndom och ungdom och hur han blev den han är. Den tycks vilja förklara honom med en svår barndom, men karln är ju sadistisk psykopat och det misstänker jag att det bygger på någon form av genetisk skörhet i botten.
Andra bloggar om
sunshine
film
bio
Bland fauner och fascister
Pans labyrint av Guillermo Del Toro är en blandning av fantasy för barn och våldsam vuxenfilm. Den har fått bra kritik och visst, jag gillar den också, men jag tyckte inte att det var självklart att det var en film som skulle falla kritikerna på läppen. När barn tvingas leka på vuxnas villkår så kommer de lätt i kläm. Filmen innehåller en sorts fantasy och en sorts realism som är som olja och vatten. Ingredienserna kan egentligen aldrig förenas. Denna motsättning hanteras bra och är en viktig del av spänningen med filmen. Bara en sån sak som slutet. Slutar den lyckligt eller olyckligt?
Del Toro har några filmer bakom sej. Inte minst Hellboy som är en av mina favoriter. Serien hade jag aldrig hört talas om innan och har fortfarande inte läst, så det är bara filmen som jag har något förhållande till. En slags mörk superhjältehistoria med tunga influenser från Lovecrafts tentakelgudar. Det är en Hellboy 2 pågång till 2008 och jag tror att den också kan bli bra.
För övrigt så är väl "Pan" inte samma sak som en "faun"? Även om släktskapen är given.
Andra bloggar om
och
och
och
Borat
Jag har varit och sett Borat och tyckte att den var kul. Kanske ska jag hyra Ali G. Tidigare har jag tyckt att han har verkat ganska ointressant, men nu så öppnar sej ju möjligheten till oanade djup även hos en sån karaktär. Kommentarerna till Borat verkar handla om två saker - att det är en väldigt rolig film och att det verkar finnas ett djupare budskap, lite oklart exakt vilket.
En liten analys av filmens humor:
"Å andra sidan är jag övertygad om att det finns två skolor när det gäller Sacha Baron Cohen. Den ena tycker om program som "Jackass" och "America's Funniest Home Videos" och tycker att Borat är jätterolig när han är pinsam och skämtar om bajs och sex. Den andra skolan är mer inne på smart satir. Men det är ju jävligt briljant att en enda komiker faktiskt kan tilltala båda grupperna."
Jag kan bara tillägga att ju knasigare verkligheten är, desto knasigare måste komikerna vara...
Det finns tonvis av Boratfilmer t.ex på Youtube. Här är famösa
In my country there is problem...
Annars: Hjälper Borat en förtyckarregim? eller inte?
Lite fakta om Sacha Baron Cohen och några klipp.
Mahir verkar onekligen vara en förebild, eller kanske inte.
Andra bloggar om
Borat
och
film
och
Sacha Baron Cohen
tre filmer jag nyligen sett
Lagom till Halloween har jag sett The Grudge 2. Den var bra . Se den. Japanerna lyckas att skrämma oss med ganska små och enkla medel eftersom fimen har så snabba klipp att vårt mentala försvar inte hinner med. När jag dör vill jag också bli ett spöke. Det verkar ju helcoolt.
Den förra filmen jag såg på bio var Elementarpartiklarna, en tysk film som bygger på en fransk kontroversiell bok av Houellebecq. Filmen var bra men är en ganska annorlunda upplevelse mot boken, som jag läste när den kom.
Houellebecq målar i boken en mörk bild av människor och speciellt män, av vänsteridealister och new ageare, men nånstans så finns det ett hopp iallafall, i rationaliteten och vetenskapen som har stått för de stora revolutionerna i världen. Det där kommer inte riktigt fram i filmen som mest är ett tragikomiskt drama. Ta bara en sån sak som den dubbeltydiga titeln; Houellebecq låter fysiken och samhället spegla varandra.
Han har nu kommigt med en uppföljare som av naturliga skäl är en sorts science fiction roman. En slags transhumanistisk roman skulle man kanske kunna säga.
Filmen som jag såg innan dess var Pirates of the Carribean 2. Helt ok. Lite barnslig. Skulle ha kunnat vara tecknad. Kul att dom har väckt liv i Kraken. Jag gillar stora saker och Kraken (cephalopod microcosmus) är ett av de största monstren i filmhistorien. Dock mindre än i myten.
Andra bloggar om
och
och
och
och
O draconian devil
Jo, jag har förresten sett Da vinci-koden. Jag bloggade ju för ett år sen om att jag hade läst boken.
När jag läser andra bloggars kommentarer så verkar folk inte riktigt inse att detta tycks vara en sorts ungdomsfilm. Jag bryr mej inte om vilka åldrar som läser den. För mej är detta en ungdomsfilm och en ungdomsbok och som sådan var den bra. Ung. som Star Wars-eposet, för övrigt.
Intressant nog så slog den The passion of the Christ på nån bestsäljarlista. Kristendom säljer. Både konventionell och nyskapande.
Sen så skriver några att de inte fattar hur en påhittad historia kan vara så kontroversiell, men poängerna i historien hävdas ju på riktigt av vissa.
X-men 3: The Last Stand
Och visst var den bra. Hela trilogin blir dock aningen genomhastad eftersom detta var serietidningar som höll på år efter år och man har bara valt ut några "höjdpunkter" till filmerna. Man skulle ju kunna göra en egen film om varenda en på Xavierskolan t.ex.
Och själva Fenix-karaktären blev det ju inte mycket av. För er som imponerades av Jean greys mörka sida i filmen kan jag avslöja att filmversionen av Dark Phoenix är en duvunge jämfört med serieversionen.
Om nån vill veta mer så leta runt här på Marvelsidan och t.ex på Dark Phoenix eller nått. Känns lite lustigt att alla gillar filmerna nu för vi var inte så många som gillade serierna.
This message will selfdestruct in 5 seconds
De omöjliga uppdragen brukar ju lösas genom välplanerat lagarbete men när det drog iväg mot finalen i filmen så var det till sist bara den ensamme hjälten kvar som kämpade för sitt och sin kärestas liv genom vilda improvisationer.
Ethan Hunt riskerade också medvetet att internationella terrorister kom över ett biologiskt vapen när han skulle rädda sin tös. Gjorde han rätt? Inte alls självklart. Förrädaren vid IMF hade ju nästan lika bra argument han.
I en scen i filmen så använder de en spionsatellit för att se ett registreringnummer på en bil. För några veckor sen så såg jag ett program på vetenskapskanalen (eller var det discovery?) där de bl.a diskuterade hur pass bra upplösning som spionsatelliterna egentligen har nu för tiden. De officiella siffrorna ligger på några meter. Några experter antydde att det snarare var 15 centimeter och och någon trodde att det var ännu mindre.
På texttv idag står det att folk vid två olika tillfällen har försökt få ut farliga bakterier från universitetet. Det får mig att tänka på detta:
Andra bloggar om
Mission Impossible 3
och
spionsatelliter
och
biovapen
och
terrorism
Ska humor vara svårt?
V för vendetta
Till sist måste även en arbetsmyra som jag slå mej lös och roa mej lite så nu har jag till sist igen kommit iväg på bio. Utan att riktigt veta vad jag skulle tro så har jag sett V för vendetta och tyckte att den var riktigt underhållande.
Väl hemma ser jag att många bloggare har skrivit om filmen. Bland de intressantare är Promemorian. Jonas Morian är tydligen ett V för vendetta-fan. Är detta en film som speglar dagens verklighet och gör den det i så fall bra?
Andra bloggar om
V för vendetta
Kill Tarantino
Tre filmer till
På söndagen skulle X-men 2 visas på 3:an så jag hyrde 1:an först och såg den (igen) på eftermiddan. Ja, jag vet att en cool kille hade laddat mer den från nätet men nu är jag ju inte egentligen så tuff som jag gärna vill verka.
X-men filmerna är en del av en våg med Marvel-filmer som har kommit de senaste åren, med Spindelmannen och Fantastiska Fyran som andra exempel. När jag var liten pilt för en 25 år sen så föredrog jag klart marvel-tidningar framför DC-världens tråkigare hjältar som Stålmannen och Läderlappen osv.
Det har dröjt ända till 2000-talet innan marveltidningarna kunde filmas efterspm de är mer fantasifulla och kräver specialeffekter som helt enkelt inte har kunnat göras förrän nu. Det har varit ganska kul att se alla dessa utflippade seriehjältar från min barndom till sist komma till liv igen på duken. Jag känner mej som tio igen.
Andra bloggar om
serier
film
böcker
tv
internet
En försvunnen värld
Datoranimationen var ju inte så utvecklad på den tiden vilket ju också var grunden för den speciella värld som Tron utspelar sig i.
Som de säger i kommentarerna så kommer en film som Tron aldrig att göras igen. Ett skäl är att filmen förutsätter dåtidens datorspel för att bli begriplig.
Detta är antagligen den enda filmen som är gjord där verklighenheten försöker att efterlikna en datorgrafikvärld. I verkligheten så försöker datorgrafiken att efterlikna verkligheten har har blivit mycket bättre på det sedan filmen Tron gjordes.
Kanske har nånting gått förlorat i och med det, säger de i kommentarerna. Det fanns en gång en öppning mot en alternativ verklighet som de tidiga datorspelen och Tron skildrade men eftersom datorspelen sedan dess närmat sej den konventionella verkligheten mycket så är det som en alternativ verklighet har gått förlorad.
Ett annat skäl till att en film som Tron aldrig kommer att göras igen är att det var alldeles för komplicerat. Riktiga skådespelare, disneyanimation och datoranimation vävdes samman i stort sett i varenda scen.
En intervju med Steve Lisberger
"Antag att du var i Wien 1909 ... "
Ett kompisgäng högutbildade "liberaler" råkar, nästan av en slump, börja döda otrevliga högerextremister. Vad är rätt och vad är fel? Rättfärdigar ändamålen medlen?
Jag brukar gilla Diaz filmer. Bakom en glättig yta brukar det finnas någon form av moralkaka som jag oftast kan hålla med om. Eller så är hon bara sexig och rolig och det är inget fel med det heller.
Tre filmer
Shakespear in love var på tv nyligen, och den var bra precis som jag minns att den var. Annars så mindes jag inte så mycket för det var rätt längesen som jag såg den senast. Jag reagerade denna gång på att vad som verkar vara en romantisk komedi egentligen ger en ganska blandad bild av kärlekens ansikten och att de älskande inte får varandra på slutet.
Fight club gick oxå nyligen. Första gången jag såg den tyckte jag att den var fantastisk. Det gjorde jag inte denna gång. Den var fortfarande rätt bra. Det blir liksom en helt annan film när man vet handlingen i förväg
Mörkrets hämnd om natten
Biografen hade ansträngt sig. Utanför fanns det eldslukare och andra som lekte med eld. En vaktmästare kommer ut och önskar oss alla välkomna in med hög röst.
Inne i foajen var det dimmigt och några mantelbeklädda personer står och "skjuter" med lasergevär - ja, laserstrålarna syns i dimman, ni vet. Och där var två utklädda till Qui-Gon och Darth Maul och stod och fäktades lite. Så långt var det ju skojigt.
Och utsålt givetvis. Det är ganska låg ålder på folk som går på midnattsföreställningar, och många i publiken var också utklädda till olika figurer. På väggen visades en trailer för senaste star wars spelet.
Själva filmen var lång och en fest för ögat. Men bakom den fina ytan saknade jag lite djup. Filmen är en studie i ondska. Anakin blir till sist Darth Vader och de flesta jediriddarna dödas, bland tusentals andra. Intrigen känns kanske lite japansk på nått sätt. Och sen var det över, och sagan är fullbordad.
På vägen ut var det flera som tyckte att Lucas gjort några ganska simpla räddningar av en del oklarheter. Det hade redan börjat ljusna när jag kom hem kl. 3 på morgonen. Det är buslänge sen som jag var ute så länge. Men det gick bara bra, mycket bättre än jag trodde. Fast idag har jag varit rätt seg och trubbig.
Japansk skräck
"Jag har faktiskt bara varit på bio två gånger i år."
Min sambo vill gärna ha mej hemma om kvällarna, och det är ju gulligt. Men det är skönt att komma iväg iband även om det bara brukar bli bio för mej. Hon ska på personalfest ikväll och det var hon som var på personalfest senast av oss också. Igår såg jag The Ring 2, en japansk-amerikansk skräck film.
"Du ser så konstiga saker på bio" har hon sagt. Men jag har sett ganska olika saker på bio. För det mesta dock så ser jag filmer som hon inte skulle vilja se. Jag tycker att intriger, personligheter och dialoger, det kan man avnjuta lika bra hemma framför tvn, men specialeffekter och scenerier det vinner väldigt mycket på att ses på en bioduk. Så jag brukar se science fiction och sånt på bio.
Jag såg the Ring 2 därför att jag hade sett the Grudge, en annan japansk-amerikansk skräckfilm för någon månad sen, och den hade varit mycket bättre än jag hade förväntat mej. Rätt psykologisk och antydande, rätt långsamt tempo och en lång uppbyggnadsfas där spänningen byggdes upp. Sedan så märktes den japanska kulturen mer i den filmen än i the Ring 2, som inte var lika bra trots att the Grudge sägs vara mycket influerad av the Ring (första).
Constantine
Planet of the apes
Fantomfaran
Det finns annat som är bra med hela star wars serien. Filmerna brukar ha en ganska genomarbetad visuell sida som jag uppskattar. Storslagna och vackra scenerier som inte alls kommer till sin rätt i en liten tv-ruta. Intressant och innovativ design på rymdskepp och annat. Och så har ju George Lucas uppfunnit såna saker som de ashäftiga lasersvärden (även om de nog inte bygger på laserteknik utan snarare ser ut som nån sorts plasmasvärd, men nevermind).
Det är inte många månader nu tills den sista delen har premiär, när Anakin Skywalker till sist blir Darth Vader. Det är ett storslaget epos han har presterad Lucas. Egentligen så var tre filmer till inplanerade från början, men Lucas har ingen lust att ägna resten av sitt liv åt detta projekt utan vill göra något annat innan han dör, och antagligen räcker det bra med dessa sex filmer.
Jag undrar hur han fick idén till en hel filmserie av rätt nyskapande science fiction? Hela genren var ju trött och fantasilös när A new hope kom 1977. Tillsammans med Alien antagligen den mest inflytelserika sf-filmen de senaste femtio åren. Jag ska inte gå in på Alienfilmerna nu, men deras biologistiska perspektiv är faktiskt lite unikt. Star wars har aldrig byggt på någon trovärdig biologi eller fysik, som star trek världen däremot.
Och sen så har vi den centrala Kraften som är nödvändig för handlingen. Vad är det? Nån slags new age liknande andlighet vars främsta följeslagare, jediriddarna, är nån slags krigare. Kraften har en ljus och en mörk sida, och som Yoda säger: fruktan leder till den mörka sidan. Lucas har överförenklat och minimaliserat världens religioner och kommit fram till nån slags alternativ fysik där små magiska partiklar i blodet är guds fysika uppenbarelse. Lite intressant faktiskt. Här slutar jag för idag. May the Force be with you.
