I have the simplest tastes. I am always satisfied with the best.

40 av mina favoritplattor. Jag har valt några favoritartister och försökt lista ut vilken som är deras bästa release. Därför är t.ex "Jazz på svenska"  eller "The Köln Concert" inte med, eftersom Jan johansson och Keith Jarret är lite av  one-hit-wonders. Jag har hört att kidsen idag bara lyssnar på spellistor. Men en bra lp är ju nånting mer än bara en samling låtar. I bästa fall så är det ju ett slags konstverk i sej själv.

 

Louis Armstrong - The great Chicago concert (1956)

Dimitri Shostakovich - Symfoni nr 11 (1957)

Charles Mingus - Ah Um (1959)

Beatles - Rubber Soul (1965)
Jimi Hendrix - Axis: Bold as love (1967)

Miles Davis - In a silent way (1969)
Yes - The Yes album (1971)

Rolling stones - Sticky fingers (1971)
Jethro Tull - Thick as a brick (1972)
Genesis - Selling England by the pound (1973)
Black Sabbath - Sabbath bloody sabbath (1973)

Vangelis - Heaven and hell (1975)
Joni Mitchell - Heijra (1976)
Abba the album (1977)
Van Halen - Van Halen (1978)

Queen - Jazz (1978)
Frank Zappa - Sheik Yerbouti (1979)

Bob Marley - Legend (1984)

Arvo Pärt - Tabula rasa (1984)
Marillion - Fugazi (1984)
Yello - Stella (1985)

XTC - Skylarking (1986)
Prince - Sign o the times (1987)

Eva Dahlgren - Den fria världen 1.989 (1989)
Depeche mode - Violator (1990)

U2 - Achtung baby (1991)
Dream Theater - Images and Words (1992)
Steve Vai - Sex and religion (1993)
Björk - Homogenic (1997)
Joe Satriani - Crystal planet (1998)
Bowie - Heathen (2002) (Bara för att alla andra skulle välja Ziggy Stardust)

The Cardigans - Long gone before daylight (2003)

Michael Torke - Three (2004)
Venetian snares - Rossz Csillag Alatt Született (2005)

Igorrr - Poisson soluble (2006)
Steve Reich - Daniel Variations (2006)

Nico Muhly - Speaks volumes (2007)
Animals as leaders - Animals as leaders (2009)
Exivious - Exivious (2009)
Devin Townsend Project - Deconstruction (2011)

Between the buried and me - Coma ecliptic (2015)

 

40 av mina favoritfilmer i alfabetisk ordning.
2001
a clockwork orange
a matter of life and death (1946)
A.I. Artificial Intelligence (2001)
alien
american beauty
Citizen Kane
Cloud Atlas
The Congress (2014)
District 9
The english patient
eternal sushine of the spotless mind
falling down
Farinelli
fightclub
groundhog day
Inception
Inglorious basterds
Iron sky
JFK
Leaving las vegas
Life is beautiful/La Vita è bella
Lord of war
lost in translation
the lovely bones
magnolia
Matrix (ettan)
monte pythons meaning of life
natural born killers
One flew over the cuckoo's nest
The orphanage
Pans labyrint
Paul (2011)
Repulsion
Rosemarys baby
Short stories
Slumdog millionaire
the thing (1982)
Watchmen
the zero theorem (2013)
Jag skulle naturligtvis kunna lista 40 filmer till. Kanske en annan gång.

 

och 40 av mina favoritböcker:
1984 - Orwell

Against the fall of night - Clarke
American gods - Gaiman
Contact - Sagan
Cosmic trigger (1-3) - Wilson
Crime and punishment - Dostojevskij
Cryptonomicon - Stephenson
Dekanen - Gustafsson

Det eviga kriget - Haldeman
Det sällsamma djuret från norr - Gustafsson

Diaspora - Egan
Disgrace - Coetzee
Do androids dream of electric sheep? - Dick

Earthsea triology - LeGuin

Enders spel - Card

Farenheit 451 - Bradbury

Farväl till Berlin - Isherwood
Fatelessness - Kertesz
Foe - Coetzee
Ghost of chance - Burroughs
The grass is singing - Lessing
hitchhikers guide to the galaxy (1-5) - Adams
Illuminatus! - Wilson, Shea
Job: a comedy of justice - Heinlein
Last and first men - Stapledon
The left hand of darkness - LeGuin
Moby-Dick - Melville
Neuromancer - Gibson

Neverwhere - Gaiman
Notes from underground - Dostojevskij

On a pale horse - Anthony
the old man and the sea - Hemingway
Slakthus fem - Vonnegut
Snow crash - Stephenson
Snö - Pamuk
Starmaker - Stapeldon
Ubik - Dick
Valis - Dick
Wolfbane - Pohl

Xenogenesis triology - Butler

Men det finns säkert 1000 som jag ännu skulle vilja läsa.

 

Ju högre kvalitet nånting har desto mindre behöver du av det.

Man kan aldrig få nog av det som man inte egentligen behöver.

Ju mer du samlar på dej av nånting, desto mindre behöver du det.

Du är en ändlig varelse och alla dina sanna behov kan tillfredställas.

 

Watchmen



Det kändes nostalgiskt att se
filmen. Det var nästan som att läsa tidningarna igen fastän det är tjugo år sen. I början av historien så är det också en del nostalgi och tillbakablickar. Jag tyckte att de hade lyckats riktigt bra med att filma historien. Några ändringar hade de dock gjort.

Den ursprungliga serien var ett konstverk som utnyttjade seriemediets unika möjligheter och en filmatisering måste ta till andra lösningar förutom att ta bort vissa saker för att inte bli över tre timmar. En liten varning för extremt våld och du tänker se den. När jag tjuvlyssnade på publiken efter visningen så kommenterade de dock bara på att det var en del naket.


Flera har recencerat, men inte haft så mycket att säga. Butter är en av de bättre. Där hittar jag även detta. Verkar öht vara en kul blogg.


Alan Moore säger sej ha gjort en kritik av det fascistoida i superhjälteserien och av Reagans 80-tal. Själv tycker jag att scensmoralen är tvetydig och dubbelbottnad. Såsom ofta utmärker bra historier. Tillsammans med Dark Knight så skapade Watchmen en ny era av vuxenserier, "graphic novels". Watchmen är den enda tecknade serien som är med i Time Magazines topp hundra lista över bästa romanerna nånsin.


För övrigt är jag trött på att Rorschach ständigt kallas för "sociopat" när han snarare är en borderlinediagnos. Visserligen kallar Ozymandias honom för sociopat, men den karln ljuger ju som en häst travar. Ozymandias är för övrigt en grandios narcissist. The Comedian är den som mest liknar en sociopat.


Glycon prank.


andra bloggar om
Watchmen, film, bio, serier,


Må dåligt konstruktivt

Rockbranchens främste hovfotograf under 80- och 90-talet var Anton Corbijn, som gav band som Depeche Mode och U2 en särpräglad seriös attityd. Unden den epoken var Corbijn en slags motideologi, uttryckt genom bilder, som fungerade som komplement till den glättiga retuscherade mainstreamstilen.

Med sin första spelfilm återvänder han till ursprunget, till Joy Division som han kände under sent 70-tal. Deras skivbolagsboss som signade dom, dog strax innan filmens premiär, så det känns som om varvet är fullbordat.


Joy Division lät som ett synthband fastän de använde sej av analoga (el)instrument. De influerade banden som kom bara några år senare lät mycket som Joy Division genom just att använda keyboards. Speciellt trummisen och basisten låter riktigt maskinella.

Trots att bandet bara släppte två album så har de blivit grymt inflytelserika. Det sparsamma materialet passar på sätt och vis deras minimalistiska stil, där dom lyckas göra väldigt mycket av rätt lite. En malande monoton bas lyckas förmedla både hopp och hopplöshet på samma gång.


Appropå högerextremeismen. Var kom den ifrån? Jag kan bara spekulera. Det förekommer ju naturligtvis främlingsfientlighet i engelsk arbetarklass. Det kan ju ha varit en influens. Sen så hade ju Bowie sin thin white duke-period just när Ian Curtis lyssnade på honom. Det var rätt säkert en stor influens.

Hur som helst så verkar Ians politiska uppfattningar vara mer förvirrade och känslomässiga än genomtänkta. Han verkar på det hela taget vara en rätt ansvarslös yngling. En begåvad ung man som hade mycket att vinna på att växa till sej en aning.

Istället hängde han sej.
Tydligen har det funnits en kult av honom sen dess.
Jag är inte en del av den.

Men filmen var jättebra.

andra bloggar om

film,

Control,

Ian Curtis,

Joy Division,

Anton Corbijn,


Sweeny Todd - The demon barber of Fleet Street

Jag har varit och sett Sweeny Todd.
Den var faktiskt riktigt underhållande.
Sweeny Todd råkar också vara en av de få musikaler som jag har sett på scen.

andra bloggar om

Sweeny Todd,

Film,


Saker som inte händer

Svt visade Vem älskar Yngve Frej strax efter att Slas hade lämnat in. Om en gammal skomakare som bor bland några gamla bönder långt in i skogen. Det kommer fram att i deras ungdom så var detta en livlig trakt men fullt av folk och fä i skogen runtomkring, men idag så har livet flyttat någonannanstans och bara de för dumma eller envisa för att flytta efter bor fortfarande kvar i den nu kusligt tysta skogen.

Av en slump så får de en säljande idé som drar folk ett litet tag. Vad som verkade vara början på något nytt rann snart ut i sanden. När filmen slutar så är läget snarast ännu mera hopplöst än i början. De är bortglömda redan innan de är döda och när de snart dör allihopa så spelar det ingen roll alls.

Det är en medmänsklig värme i filmen men slutet känns rätt mörkt och kallt. Pugh Rogefeldts musik snarare kommenterar filmen än är en del av den eftersom ingen som är med i filmen skulle lyssna på folkrock från sjuttiotalet.

Jag hade gärna velat se Control och I'm not there men hittills så har de inte funnits här i Umeå. Jag hade behövt ladda ner dom. Ibland känns det som om man bor långt ut i skogen.


andra bloggar om

Vem älskar Yngve Frej,

Slas,


några flix

Jag såg Kaena - profetsian, på tv6 igår. En visuell fröjd, även om handling, personligheter och sånt var lite grovhugget. Sevärd tyckte jag dock. Axis Mundi, världsträdet som förbinder de två världarna himmel och jord, hade en central plats.


Guldkompassen såg jag på bio. Trots att den har gått i två veckor så var salongen överfull. Jag fick en rätt dålig plats, jag som är van att sitta var jag vill. Det är nog tio år sen jag satt i en full biosalong. Det kändes lite klaustrofobiskt. Brevid mej satt en tjej och en kille som snackade igenom hela filmen. Så det fanns omständigheter som nog bidrog till att jag kände mej lite besviken. Som jag misstänkte så kommer de mer filosofiska sidorna av boken dåligt fram i filmformatet och kvar blir en fantasysaga för 11-åringar. Som sådan var den nog inte så illa.


The Order/The Sin Eater råkade jag se på tv utan att känna till den alls. Jag tyckte att den var rätt bra, men den har tydligen fått dålig kritik, t.ex på Rotten Tomatoes. Jag antar att om man förväntar sej en ockult rysare så blir man nog besviken. Den var mer mysrysig än skrämmande, ung. som en engelsk mordgåta. Det är alltid bäst att närma sej en film förutsättningslöst. Då ser man vad den är snarare än vad den inte är.


andra bloggar om

film,

bio,

Guldkompassen,


Beowulf

image96

Så såg jag då Beowulf. Istortsett hela filmen verkar vara datoranimerad och ibland kändes det som om man satt och såg på ett datorspel. Innan jag säger så mycket om filmen så tar jag några korta fakta om det ursprungliga Beowulfkvädet. Det har kommit flera Beowulffilmer på senare år.


Det är ett viktigt verk för England och de nordiska länderna. Trots att det utspelas i Danmark och angränsande riken så har det kallats "Englands nationalepos". Det är en mycket lång skrift för att vara så gammal och alla äldre skrifter är mycket kortare. Det är en av de äldsta skrifterna på engelska. Huvudpersonen Beowulf är plaserad i ett historiskt sammanhang och har kopplingar till flera historiska personer men verkar själv vara ett rent påhitt, en slags fornnordisk superhjälte, som slåss med troll och drakar och simmar över hav bärandes på trettio rustningar.

Beowulf har tolkats som svensk, t.o.m. av Ynglingaätten. Vårt exemplar nedskrevs på tusentalet och utspelar sig kanske på 500-talet och verket har tillkommit någon gång däremellan, kanske på 700-talet. Även för de nordiska länderna är Beowulf ett unikt källmaterial. Det finns även en teori om att Beowulf skulle ha varit från Gotland. Den ursprungliga sagan är kristen men i den här senaste versionen så har kristendomen en mera tveksam ställning.


Den senaste versionen är en omskrivning av sagan. Nu avslöjar jag några detaljer om filmen. Neil Gaiman och Robert Avary har öppnat upp för en freudiansk tolkning av Beowulf, när de gjorde Grendel och Draken till oäktingar med en främmande förförisk kvinna. Dessa främmande anspråk på riket (arvsrätten) hotar att leda till allmän ödeläggelse och de utomäktenskapliga barnen måste förgöras.

Grendel är en rätt typisk tonåring med en oformlig kropp, emotionella problem och helt i avsaknad av social kompetens, en arketypisk partypooper, medans Draken snarare är en ung man, skrämmande i sin styrka och kraft. Som död förvandlas han också till en gyllenne ung man, innan han vittrar bort. Ok, den här tolkningen kanske var lite tongue in cheek.


andra bloggar om

Beowulf,

film,

norden,

Neil Gaiman,

Gotland,


Stardust

Jag har varit på bio och sett Stardust, en rolig och smart saga inte utan mörka inslag. Efter en bok av Neil Gaiman. Med många kändisar som Michelle Pfeiffer, Robert De Niro, Claire Danes, Sienna Miller, Peter O'Toole, m.fl.
Sevärd.

Andra bloggar om

film

stardust

bio


bsf

MetalApe har plockat specialeffekterna ur gamla sf-filmer och jag tyckte att det blev kanon. Vad ska man med resten till?


Synd att Alienfilmen inte längre är tillgänglig due to copyrightclaims. Det enda från alien som verkar finnas på Youtube är alien vs. predator.


Kul dock att se The Black Hole igen. Det var en film som jag hade glömt bort. Här är en fantrailer.


En annan bsf med ett svart hål i periferin är Event horizon, en rymdrysare med Sam Neil och Laurence Fishburne.


En bortglömd sf med flera kända skådespelare är Flash Gordon med Max von Sydow, Topol, Timothy Dalton, Brian Blessed, m.fl. Den var snarast någon slags kitchig pastish på äldre sf från tretti-, förti- och femtiotalen, vilket var lite för knepigt för att ge den nån jättestor publik. Det var med den filmen som jag som tioåring upptäckte Queen.


Ingen av de tre sista filmerna bör ses av folk känsliga för dålig vetenskap i sf.


The Truman Show

The Truman Show är ett ovanligt lyckat fall av mångdubbla betydelsebottnar i en berättelse. Det finns åtminstone en individualpsykologisk, en politisk-samhällelig och en religiös-metafysisk tolkning av filmen och antagligen så är alla dessa avsiktliga.

Den psykologiska tolkningen handlar om att överkomma sin barnsliga egocentrism och bli vuxen.
Den samhälleliga tolkningen handlar både om det narcisstiska samhället där alla vill bli sedda och vara dokusopakändisar istället för att växa ur sin narcissism, och om det nya övervakningssamhället som sakta tycks hålla på att förverkliga 1984 bakom ryggen på oss och ta ifrån oss vår integritet och vårt ansvar som vuxna individer.
Den religiösa tolkningen tycks vara gnostisk. Världen är en bluff och den riktiga världen finns utanför denna och vi måste försöka att fly. Detta återkopplar i sin tur till den psykologiska tolkningen.  Att undkomma den moderliga kupol som skyddar oss från den riktiga himlen och den måne som vakar över oss  och övervakar oss.

Andra bloggar om
truman show
trumanshow

Sex, våld, religion, rasism och politik

På Movies.com har man gjort en lista över de 25 mest kontroversiella filmerna genom tiderna. En sån här lista blir självklart subjektiv men det är ändå en intressant samling filmer. Här är topp 10:


1. Natural Born Killers
2. Midnight Cowboy
3. The Last Temptation of Christ
4. The Birth of a Nation
5. Song of the South
6. Last Tango in Paris
7. Pink Flamingos
8. JFK
9. South Park: Bigger, Longer & Uncut
10. A Clockwork Orange

Gå till sidan och läs om alla 25. Vad är det då som gör filmer kontroversiella? Gissar du på sex, våld, religion, rasism och politik så täcker du nog in det mesta.


Andra bloggar om

film

filmer

filmtips
bio


solar ignite

Jag har varit och sett Sunshine på bio. Den var bra. Den verkade influerad av 2001 och även lite av första Alien. Även stora rymdskepp kan kännas klaustrofobiska.

Annars påminde den mej också estetiskt lite om Pitch black, fast Pitch black handlar om mörker medans Sunshine flödar av ljus. Solen är visserligen på väg att slockna för mänskligheten men om man färdas ända fram till den som skeppet gör i den här rullen så blir det rätt ljust och hett ändå. Naturvetenskapen är kanske diskutabel men Sunshine är en bra psykologiskt thriller.

Annars har jag de senaste månaderna sett 300 och Hannibal rising.
300 är en stilfascistisk film. Allt är snyggt, alla är fascister.
Hannibal rising handlar om Hannibal Lectors barndom och ungdom och hur han blev den han är. Den tycks vilja förklara honom med en svår barndom, men karln är ju sadistisk psykopat och det misstänker jag att det bygger på någon form av genetisk skörhet i botten.

Andra bloggar om
sunshine
film
bio

En hundstjärna, are you serious?

image31
Jag var och såg
Ghostrider. Ännu en marvel-film. Snygga specialeffekter och en cool figur, men handlingen var alltför enkel. De kunde gärna ha krånglat till det lite, men de räknade väl med en publik av tolvåringar.


Jag hoppas att någon nån gång får idén att göra en film med the Inhumans, som främst brukar stöta ihop med Fantastiska Fyran. Jag gillar idén med Inhumans, även om många är lite töntiga.

De har ett gömt land. Deras superkrafter gör dem individuellt mäktigare än människor men de är inte så många och de är mycket känsliga för människornas smittämnen. Deras land låg först där Atlantis sägs ligga, sedan där Samarkand sägs ligga och flyttades till sist till himlen (rymden).

Jag gillar deras ledare Svarta Blixten (Black Bolt). En mörk prins, en laglös kunglighet, ett tyst ledarskap, en maskerad förebild.

Och jag gillar hunden Lockjaw, på svenska översatt till Storkäft. Han är inte mindre än mänsklig; Han är sant "inhuman". Den mest "inhuman" av the Inhumans. Här är en hel fansite som bara handlar om hur cool (och förbisedd) Lockjaw är.
image32

"The intelligent Lockjaw is the key to really interesting stories that go beyond anything else we ever see. Think about it: all the major Marvel superheroes are basically the same. They represent modern western values. They are all break-offs from humans, or aliens that look and act just like us. But the Inhumans offer a chance of something genuinely different: a whole other race. Lockjaw is the key to this: a non-humanoid, who does not think or act like us. "

Andra bloggar om

ghostrider

marvel
film


Bland fauner och fascister

Faunen
Pans labyrint
  av Guillermo Del Toro är en blandning av fantasy för barn och våldsam vuxenfilm. Den har fått bra kritik och visst, jag gillar den också, men jag tyckte inte att det var självklart att det var en film som skulle falla kritikerna på läppen. När barn tvingas leka på vuxnas villkår så kommer de lätt i kläm. Filmen innehåller en sorts fantasy och en sorts realism som är som olja och vatten. Ingredienserna kan egentligen aldrig förenas. Denna motsättning hanteras bra och är en viktig del av spänningen med filmen. Bara en sån sak som slutet. Slutar den lyckligt eller olyckligt?


Del Toro
har några filmer bakom sej. Inte minst Hellboy  som är en av mina favoriter. Serien hade jag aldrig hört talas om innan och har fortfarande inte läst, så det är bara filmen som jag har något förhållande till. En slags mörk superhjältehistoria med tunga influenser från Lovecrafts tentakelgudar. Det är en Hellboy 2 pågång till 2008 och jag tror att den också kan bli bra.


För övrigt så är väl "Pan" inte samma sak som en "faun"? Även om släktskapen är given.


Andra bloggar om

film

och

Pans labyrint

och

Hellboy

och

Guillermo_Del_Toro


Borat

borat

Jag har varit och sett Borat och tyckte att den var kul. Kanske ska jag hyra Ali G. Tidigare har jag tyckt att han har verkat ganska ointressant, men nu så öppnar sej ju möjligheten till oanade djup även hos en sån karaktär. Kommentarerna till Borat verkar handla om två saker - att det är en väldigt rolig film och att det verkar finnas ett djupare budskap, lite oklart exakt vilket.


En liten analys av filmens humor:

"Å andra sidan är jag övertygad om att det finns två skolor när det gäller Sacha Baron Cohen. Den ena tycker om program som "Jackass" och "America's Funniest Home Videos" och tycker att Borat är jätterolig när han är pinsam och skämtar om bajs och sex. Den andra skolan är mer inne på smart satir. Men det är ju jävligt briljant att en enda komiker faktiskt kan tilltala båda grupperna."


Jag kan bara tillägga att ju knasigare verkligheten är, desto knasigare måste komikerna vara...


Det finns tonvis av Boratfilmer t.ex på Youtube. Här är famösa

In my country there is problem...


Annars: Hjälper Borat en förtyckarregim? eller inte?


Lite fakta om Sacha Baron Cohen och några klipp.

Mahir verkar onekligen vara en förebild, eller kanske inte.


Andra bloggar om
Borat
och
film
och
Sacha Baron Cohen


tre filmer jag nyligen sett

Lagom till Halloween har jag sett The Grudge 2. Den var bra . Se den. Japanerna lyckas att skrämma oss med ganska små och enkla medel eftersom fimen har så snabba klipp att vårt mentala försvar inte hinner med. När jag dör vill jag också bli ett spöke. Det verkar ju helcoolt.

Den förra filmen jag såg på bio var Elementarpartiklarna, en tysk film som bygger på en fransk kontroversiell bok av Houellebecq. Filmen var bra men är en ganska annorlunda upplevelse mot boken, som jag läste när den kom.

Houellebecq målar i boken en mörk bild av människor och speciellt män, av vänsteridealister och new ageare, men nånstans så finns det ett hopp iallafall, i rationaliteten och vetenskapen som har stått för de stora revolutionerna i världen. Det där kommer inte riktigt fram i filmen som mest är ett tragikomiskt drama. Ta bara en sån sak som den dubbeltydiga titeln; Houellebecq låter fysiken och samhället spegla varandra.


Han har nu kommigt med en uppföljare som av naturliga skäl är en sorts science fiction roman. En slags transhumanistisk roman skulle man kanske kunna säga.


Filmen som jag såg innan dess var Pirates of the Carribean 2. Helt ok. Lite barnslig. Skulle ha kunnat vara tecknad. Kul att dom har väckt liv i Kraken. Jag gillar stora saker och Kraken (cephalopod microcosmus) är ett av de största monstren i filmhistorien. Dock mindre än i myten.


Andra bloggar om

Grudge 2

och

film

och

Elementarpartiklarna

och

Pirates of the carribean 2

och

Houellenecq


O draconian devil

Jaha, så bara för att det är fotboll på tv och vackert väder så är det ingen som läser min blogg längre? Min statistik har plötsligt tappat all luft, som börsen. Ja, ni har nog rätt. Det är dags att ta en liten semester snart.

Jo, jag har förresten sett Da vinci-koden. Jag
bloggade ju för ett år sen om att jag hade läst boken.

När jag läser andra bloggars kommentarer så verkar folk inte riktigt inse att detta tycks vara en sorts ungdomsfilm. Jag bryr mej inte om vilka åldrar som läser den. För mej är detta en ungdomsfilm och en ungdomsbok och som sådan var den bra. Ung. som Star Wars-eposet, för övrigt.

Intressant nog så slog den The passion of the Christ på nån bestsäljarlista. Kristendom säljer. Både konventionell och nyskapande.
Sen så skriver några att de inte fattar hur en påhittad historia kan vara så kontroversiell, men poängerna i historien hävdas ju på riktigt av vissa.

Och visst spelar det roll vad man låter symboliska gestalter göra. Fler svenska bloggare hade nog blivit upprörda om en film hade levererat en skojfrisk och klämkäck bild av Hitler. Han kanske är en tyngre symbol för svenska bloggare än Jesus.

Andra bloggar om
Da Vinci koden
och
Da Vinci-koden
och
film

X-men 3: The Last Stand

Nu har även jag kommit iväg och sett X-men 3. Som jag har varit inne på förut så var jag ju en marvel-fan när jag var liten illbatting. Speciellt Fantastiska Fyran och X-men var mina favoriter. Så jag har nog ett lite annorlunda perspektiv än de flesta som stormar biograferna nu. Den verkar ju vara en stor succe just nu.

Och visst var den bra. Hela trilogin blir dock aningen genomhastad eftersom detta var serietidningar som höll på år efter år och man har bara valt ut några "höjdpunkter" till filmerna. Man skulle ju kunna göra en egen film om varenda en på Xavierskolan t.ex.

Och själva Fenix-karaktären blev det ju inte mycket av. För er som imponerades av Jean greys mörka sida i filmen kan jag avslöja att filmversionen av Dark Phoenix är en duvunge jämfört med serieversionen.

Om nån vill veta mer så leta runt här på Marvelsidan och t.ex på Dark Phoenix eller nått. Känns lite lustigt att alla gillar filmerna nu för vi var inte så många som gillade serierna.

Andra bloggar om
X-men



This message will selfdestruct in 5 seconds

Så var man då tillbaka vid sin dator igen efter att ha rest land och rike kring. Jo, jag vet att jag nästan lovade att posta något redan igår men jag var så trött efter resan att jag gick på bio istället och såg Mission Impossible 3. Visst, hyffsad underhållning även om den inte grep tag i mej. Kanske var jag för trött.

De omöjliga uppdragen brukar ju lösas genom välplanerat lagarbete men när det drog iväg mot finalen i filmen så var det till sist bara den ensamme hjälten kvar som kämpade för sitt och sin kärestas liv genom vilda improvisationer.

Ethan Hunt riskerade också medvetet att internationella terrorister kom över ett biologiskt vapen när han skulle rädda sin tös. Gjorde han rätt? Inte alls självklart. Förrädaren vid IMF hade ju nästan lika bra argument han.

I en scen i filmen så använder de en spionsatellit för att se ett registreringnummer på en bil. För några veckor sen så såg jag ett program på vetenskapskanalen (eller var det discovery?) där de bl.a diskuterade hur pass bra upplösning som spionsatelliterna egentligen har nu för tiden. De officiella siffrorna ligger på några meter. Några experter antydde att det snarare var 15 centimeter och och någon trodde att det var ännu mindre.

På texttv idag står det att folk vid två olika tillfällen har försökt få ut farliga bakterier från universitetet. Det får mig att tänka på detta:

"In 2002, after all, a group of researchers built a functioning polio virus, using a genetic sequence off the Internet and mail-order oligonucleotides (machine-synthesized DNA molecules no longer than about 140 bases each) from commercial synthesis companies. At the time, the group leader, Eckard Wimmer of the State University of New York at Stony Brook, warned that the technology to synthesize the much larger genome of variola major -- that is, the deadly smallpox virus -- would come within 15 years. In fact, it arrived sooner: December 2004, with the announcement of a high-throughput DNA synthesizer that could reproduce smallpox's 186,000-odd bases in 13 runs."


Andra bloggar om
Mission Impossible 3
och
spionsatelliter
och
biovapen
och
terrorism

Ska humor vara svårt?

När jag kom hem från Underworld:Evolution i söndags kväll så hann jag se stora delar av Lilla vi tar stor plats.

Nu var det ju visserligen sent och jag var trött men det var det roligaste jag har sett på länge. Den måste jag försöka se igen även om jag är jättedålig på att se på tv.

Lagom svår humor till skillnad från Hej Baberiba som är skitsvårt. Ok, jag fattar att de gör någon slags parodi på humor, men betyder det då att de egentligen är allvarliga? Obegripligt.


Tidigare inlägg