En gammal affär

Min c-uppsats i idéhistoria skulle jag skriva om synen på Esaias Tegnér som filosof. Tegnér räknades ju som nationalskald under 1800-talet och efter hans död höll inte minst konservativa och nationalister honom högt. I sin ungdom skrev han bl.a en latinsk avhandling om Kants tinget-i-sej. Hans dikt Den Vise från 1804 fick ett pris och är helt präglad av Kants åskådning.

 

Från 1810 tar han intryck av den tyska idealismen inom dikt, filosofi och vetenskap. Svenska diktare vid denna tid var i allmänhet influerade av tysk romantik. Tegnér hade dock en rätt självständig uppfattning. Han är influerad både av upplysningsfilosofi och av romantiken. Som diktare så skriver han inte sällan om abstrakta idéer som fosterlandskärlek t.ex.

 

Efter sin död så började Tégner långsamt att falla i glömska men snart nog så blev han intressant igen. Litteraturhistorikern Albert Nilsson hade 1913 gett ut arbetet ”Tegnérs estetiska och filosofiska studier” där han utredde dessa. 1934 gav han ut ”Tegner och Uppsalafilosofien” som en reaktion på Svante Bohmans avhandling från året innan.

 

Egentligen så handlade Svante Bohman-affären om en attack på Uppsala-filosofin, som han egentligen inte var jättetypisk för, men en åldrig Axel Hägerström gick i god för honom och satte sitt akademiska rykte i pant på att Bohmans avhandling om Tégner var jättebra. Även Vilhelm Lundstedt försvarade Bohman.

 

Det första intryck som man får är annars att den är ganska svårläst, något som även den konservative litteraturhistorikern Fredrik Böök påpekade. Bohman svarade att filosofi var en fackvetenskap som inte vände sej till de breda massorna och Böök svarade ungefär ”vad ska man då ha filosofin till?”

 

Bohman vill även utreda Tegnérs psykiatriska tillstånd. Det förekom flera tidningsartiklar från intresserade kulturpersonligheter, som psykologen och litteraturkritikern John Landqvist. De som försvarade den gamle konservative Tegner tyckte främst illa om Uppsalafilosofin.

 

Bohman blev underkänd och blev aldrig yrkesfilosof. Han blev sedemera lektor och skrev psykologiska artiklar. Ska man läsa nånting av Bohman så är hans ”Det "inre" jaget i vår "inre" värld : en psykologisk och parapsykologisk studie” som är bland det sista som han skrev och som sammanfattar hans olika sidor; psykologi, begreppsanalys och t.o.m. lite teologi.

 

För Hägerström så blev det en ganska ovärdig avslutning på liv och karriär. Han dog ungefär samtidigt som Bohman-affären gjorde det.


Efter Bohman-affären så har det varit mycket tyst om Tegnér, både som filosof och annars. Man kan hitta någon enstaka artikel eller omnämnande men det är tunnsått. Det är främst hans korta ungdomsdikt ”Det Eviga” som folk tycks komma ihåg.


Jag avslutade aldrig min c-uppsats. Andra saker kom emellan och jag hade insett att jag nog inte skulle bli idéhistoriker. Dessutom så verkade Bohmans avhandling central och jag kände att jag borde läsa den ganska noga vilket jag aldrig orkade med. Kanske avslutade han en karriär till, nämligen min karriär som idéhistoriker?


Tider skolade komma

 

När jag växte upp så hade biblioteksböckerna ett litet runt klistermärke på ryggen som visade vilken gengre som boken till hörde. Dom med svart lapp var antingen deckare, rysare, science fiction eller erotik. Det var alltså kategorin för billig övrigt-litteratur. Sedan dess så har väl alla de där gengrerna fått sin upprättelse

 

Science fiction är idag brett accepterat inom masskulturen

Bland världens mest framgångsrika filmer hittar man Avatar, Stjärnornas krig, ET och Jurrasic world.

Bland världens mest säljande böcker nånsin hittar man 20000 famnar under havet av Jules Verne, Angels & demons av Dan Brown, 1984 av Orwell, Hunger games av Susanne Collins och Dune av Frank Herbert.

 

Kanske behövs det inte längre någon förklaring av vad som egentligen är poängen med science fiction? Kanske är det bara de allra mest prosaiska som fortfarande är frågande.

 

Science fiction är associerad med moderniteten och 1900-talet men har egentligen en lång historia. Cyrano de Bergerac, Casanova och Voltaire skrev alla science fiction. Frankensteins monster från 1818 är ännu idag populär.

 

 

Sci fi under 1900-talet kan med fördel delas in i 20-års-perioder.

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war

 

Radium age; 1900 - 10-talet: påminner mycket om de tidigare äventyrshistorierna under 1800-talet där ensamma hjältar utforskade ruinerna efter försvunna civilisationer i mörka, ångande djungler.

Exempel på böcker är The lost world, A princess of mars, Last and first men och Skylark of space.

 

American pulp; 20 - 30: De billiga magasinen började ges ut i USA. En kille som hette Hugo var viktig för utvecklingen. Innehållsmässigt så utvecklas nu den sk. rymdoperan.

Samtidigt så gavs sci fi även ut i Europa och andra ställen.

Brave new world kom även nu.

 

 Golden Age; 40 - 50: Golden age skiljer sig från pulp-perioden genom att vara märkt av andra världskriget, Förintelsen och atombomben och borde ibland innehålla ett större allvar än de tidigare äventyrsberättelserna. 1948 kom även 1984. Dock gillar jag Golden age för att den fortfarande har en grundläggande optimism över tillvaron.

De tre största namnen är Asimov, Clark och Heinlein men det finns många andra också.

När vi faktiskt började skicka upp satelliter 1957 så gick det faktiskt utför med försäljningen. Rymden blev lite av en vardag. Sci fi skulle behöva förnya sej.

 

 New wave; 60 - 70: innehåller både det bästa och det sämsta inom sci fi enligt mej. Det var en experimentell tid och medan en del experiment lyckades väl så blev andra mer misslyckade. Kvinnor och minoriteter publicerade sej. Stilexperiment och drogexperiment var inte ovanliga. 

PKD nämns inte alltid i uppräkningar av new wave-författare trots att han är både typisk och den bäste av dem alla. Kanske är han i en kategori för sej.

 

Cyberpunk; 80 - 90: handlade om den nya informationsteknologin som hade varit försummad under tidigare epoker av sci fi. Samtidigt så var cyberpunken dystopisk snarare än utopisk. Samhällsutvecklingen i samtiden gjorde en mörk framtid troligare. Rymdresor är inte längre lika centrala för stilen. På sätt och vis en aning begränsad stil. Det är begränsat med cyberpunk på min topplista.

 

Det nya seklet inleds med "postcyberpunk" 00 - 10 (?) och är en ganska spretig epok. Hur ser framtiden ut idag egentligen?

Tydligt influerade av cyberpunk är The diamond age (95), Holy fire (96), Stand alone complex (02) och jag skulle vilja lägga till Permutation city (94).

Nya stilar som mest har halva namnet gemensamt med cyberpunk är steampunk, dieselpunk, stonepunk, clockpunk, nowpunk, elfpunk, mythpunk, dreampunk, decopunk, atompunk, cyberprep, solarpunk, woodpunk,

 

Postcyberpunk är mest en blandning av alla tidigare scifi-epoker. Dock verkar alternativ historia vara lite av en trend. Det är dock en gammal gengre i sej.

 

Sad puppies 2013 - brukar beskrivas som höger mot vänster men verkar minst lika gärna kunna beskrivas som low brow mot high brow. Avatar är rätt mycket military sci fi, Star wars är just inget annat och även Star Trek förfaller ofta till military sci fi, inte minst nya inspelningarna. Hur organiserat det nu är så verkar de ha rätt i att deras typ av military sci fi inte är speciellt populärt bland deltagarna av Hugo-galan. Om de nu har lärt sej någon strategi så borde de inse slaget förlorat och sätta upp ett eget alternativt pris eller nått sånt.

 

Innan radium age så fanns inte bara science romance (jules verne) utan även en nationalistisk gengre som handlade om ”future war”. Kan detta kopplas till sad puppies? Både krigshistorier och fantastiska historier har uråldriga rötter. Då borde kombinationen inte vara så långsökt heller. Keith Laumers Bolo-serie är ett närmast självparodiskt exempel på military sci fi.

 

Nu 2017 så har jag uppmärksammat några kopplingar mellan islam och sci fi.

Islam and Science Fiction – On Science Fiction, Islam and Muslims

The Surprising Intersection of Islam and Scifi - io9 - Gizmodo

IslamSciFi (@IslamSciFi) | Twitter

Islam and Science Fiction | Facebook

Islamic Science Fiction Shelf - Goodreads

Muslim fiction writers are turning to genres like sci-fi, fantasy, and ...

 

 


Oskön litteratur

Jag har tidigare skrivit lite om vilka skönlitterära böcker som jag tycker är bäst. Jag kan också nämna något om vilka fakta-böcker (nåja, icke-fiction) som jag har uppskattat mest. 

 

Det är förvånandsvärt få böcker inom fysik och kosmologi som jag tycker är verkligen bra. Det är egentligen bara 

The quark and the jaguar av Murray Gell Mann,

The elegant universe av Brian Greene

och 

Big bang av Simon Singh.

 

Då är det något fler inom matematik, där jag tänker nämna

Fermats enigma av Simon Singh

The code book av Simon Singh

Proofs and refutations in the logic of mathematical discovery av Imre Lakatos

Chaos av James Gleick

Gödel, Escher, Bach av Douglas R Hofstadter

och

The mystery of the aleph av Amir Aczel

 

Inom medicin o.dyl så har vi

Genome av Matt Ridley

Nästan allt om människan av Johan Frostegård

The Blank slate av Steven Pinker

Tänka snabbt och långsamt av Daniel Kahneman

och

DMT av Rick Strassman

 

Inom idéhistoria och liknande så finns

I skuggan av framtiden av Sven-Eric Liedman

Stjärnvägar, rymdljus, solvindar av Peter Nilsson

Hem till Jorden av Peter Nilsson

och

Techgnosis av Eric Davies

 

Inom filosofi och liknande så har jag uppskattat

Den nikomakiska etiken av Aristoteles

On liberty av J.S. Mill

De vetenskapliga revolutionernas struktur av Thomas Kuhn

Process and reality av A.N. Whitehead

Without criteria av Shaviro

The quadruple object av Graham Harman

Science, order and creativity av David Bohm

Janus av Arthur Koestler

Indisk filosofi av Helmuth von Glasenapp

Sex, ecology, spirituality av Ken Wilber

Cosmic trigger 1 av Robert Anton Wilson

och 

A metaphysics of the computer av D.J. Huntington Moore

 

Nu börjar vi bli ganska spekulativa så då kan vi lika gärna avsluta med religion och övernaturligt

Upanishaderna av antika indiska mystiker

I CHING av antika kinesiska mystiker

The Holotropic mind av Stanislav Grof

Integral psychology av Ken Wilber

Words made flesh av Ramsey Dukes

och 

SSOTBME av Ramsey Dukes

 

Så vill ni veta var jag egentligen snor allting ifrån så är det bara att börja leta!


Framtiden enligt Jenny

Jenny Cockell blev mycket uppmärksammad i mitten av 90-talet när hon på kort tid gav ut tre böcker som handlade om hennes upplevelser av reinkarnation och ”Sökandet efter mina barn från ett tidigare liv.”

 

Hon beskrev hur hon tyckte sej ha fragmentariska minnen av ett tidigare liv som fattig kvinna på Irland där hon gick bort för tidigt och lämnade sina barn efter sej. 

Hennes oro för sina barn tycktes nu göra att hon även i nästa liv mindes saker ur sitt tidigare liv. 

 

Hon uppfattades som ett av de mer trovärdiga reinkarnationsfallen och det gjordes bl.a en tv-film om henne.

 

Eftersom det är svårt att hitta tydliga bevis emot reinkarnation, så får skeptiker istället fokusera på oklarheter och bristande information som de tycker borde finnas med.

 

I sin tredje bok från 1996 beskrev hon ett mera organiserat utforskande genom hypnos, inte bara av det förflutna utan även av framtida reinkarnationer.

 

Hennes nästa liv ska bli som en fattig flicka i Nepal vid namn Nadja runt år 2050. Nadja blir dock inte så väldigt gammal men hon är på det hela taget lycklig.

 

Nära hennes by så håller utländska arbetare på med ett vattendamsbygge. Hon kallar alla utlänningar för amerikaner. Västerländsk hjälp är välkommen för Kina upplevs kring 2050 som ett stort hot mot Nepal, någit som förvånar Jenny Cockell.

 

”Den svåraste perioden kommer förmodligen att inträffa under de följande hundra åren (2050-2150) då den påtagliga befolkningsminskningen gör sig gällande.”

(s.194)

 

Kring 2150 är Jenny reinkarnerad i norra Europa, kanske Polen, och tiderna är hårda. Det verkar inte vara krig men detta är det sämsta av de framtida liven som Jenny upplever.

 

”Den befolkningsminskning som infertiliteten på sikt leder till kommer att vara som mest påtaglig om tvåhundra år då befolkningen kommer att vara avsevärt reducerad (…) Men den tiden ser jag också som en vändpunkt.”

(s.194)

 

År 2228 så är Jenny en kvinna vid namn Janice Thorpe som är anställd vid företaget Unichem som är baserat i USA . Janice är på en expedition till sydamerika för att leta efter användbara kemikalier till medicinska elller andra ändamål. Dessa kemikalier kan sedan syntetiseras fram men det ger för många biprodukter så man föredar att använda frön och unga träd om kemikalien kommer från ett träd.

 

Det finns färre människor i världen och det verkar även finnas färre djur. Men det är en lugn och trygg tid och luften är ren och klar. Haven är dock förorenade och kan inte användas som näringskälla.

 

I USA är bilkörning hårt reglerat och privat bilkörning uppmuntras inte. Alla former av utsläpp är förbjudna. Tydligen så finns det fortfarande några bensinbilar i andra länder.

 

Det finns jobb åt alla och Janice gillar att shoppa på fritiden. Cancer är fortfarande ett problem, vilket beror på alla miljögifterna. Folk blir runt 85.

 

Sheryl Vaughn föds runt 2270 i USA. När hon sitter i ett klassrum i kalifonien 2285 så är det en tid full av hopp och entusiasm. 

 

”Vi diskuterade olika teorier om tid och fysik och hur allting hänger samman. ”Det handlar om att förstå hur tiden påverkar oss, hur man använder tiden för att sätta sej in i andra tänkesätt (…) Det är väldigt invecklat (…)”

(s.170)

 

”Huvudsaken är att man lär sig tänka, att resonera utifrån de teorier man har. Det är inte nödvändigt att lära sej allting utantill bara man vet var man vet var man ska få tag i den information man behöver.”

Datorer hade vi också; huvuddatorn var uppkopplad till ett nätverk. ”Men de vill inte att alla datorerna ska vara det. Det är inte bra om för många människor har tillgång till alltsammans, så i stället har vi en rad mindre nätverk.”

(s.170)

 

Som 25-åring arbetar Sheryl hemmifrån på sin dator. Förtag vänder sej till hennes firma för att få reda på vilka grödor som bäst lämpar sej för deras nyodlingar. Alla typer av kemikalier betraktas som extremt riskabla inom jordbruket och man använder hellre predatorer för att hålla efter insekter, vanligtvis andra insekter. Svampsjukdomar var dock ett större problem.

 

Solenergin är den största energikällan, brevid andra ”naturliga energikällor”. Luftfroreningarna från vår tid hade gått att lösa med växter men kemikalierna var fortfarande ett stort problem.

 

Fåglarna hade varit de första att drabbas och stora delar av Jorden saknade fortfarande fåglar. Haven var dock värst drabbade av kemikalier och muterade bakterier.

 

Infertiliteten hade varit ett stort problem och den verkade hålla i sej. Men det var en glesbefolkad och fridful tid med frisk luft. Jenny Cockell noterar att ozonlagret inte verkar vara något problem trots att det pratas mycket om det i hennes egen tid, 1996.

 

På Sheryls tid utforskar man fortfarande bara solsystemet med obemannade sonder men ett långsiktigt projekt att skapa ”en ekologisk miljö” på Mars har påbörjats. Några forskare letar även efter mikroorganismer i rymden.

 

År 2008 så gav Jenny Cockell efter tolv år ut ännu en bok, men kritiker klagar på att hon bara upprepar vad hon har skrivt om tidigare. Hennes livliga fantasi som sägs förklara hennes tidigare böcker tycks ha tagit slut.


that doggone star again

På 8,6 ljusårs avstånd hittar vi den stjärna som ser ljusast ut på natthimlen, men som bara är den ungefär sjunde närmaste till vår sol. De fem - sex stjärnor som är närmare är dock mycket svagare än Sirius, som är dubbelt så tung som Solen. Sirius är egentligen ett dubbelstjärnesystem, Sirius A och B, där den mindre stjärnan Sirius B är en vit dvärg som har kollapsat till Jordens storlek trots att den är lika tung som Solen.

 

Som den starkaste stjärnan på himlen så har Sirius en viktig mening för otaliga folkslag över hela världen. För de gamla egyptierna så var det dags att skörda när Sirius steg på himlen. Speciellt ett folkslags myter om Sirius har dock väckt speciell uppmärksamhet, och det rör sej om Dogon-folket i Mali i nordvästafrika.

 

De sa sej ha fått besök av "Nommo" för länge sen, som var en amfibisk intelligent typ av varelser som gav dogonerna deras första visa män, hogoner.

 

De franska antropologerna Marcel Griaule och Germaine Dieterlen publicerade först en bok 1948 som bl.a innehöll uppgifter om att de från en av dogonfolkets vise hade fått några astronomiska uppgifter som verkade vara korrekta. Den vise sa att informationen ursprungligen kom från Nommo och antropologerna påstod ingenting själva om saken.

 

1976 kom så The Sirius Mystery av Robert K G Temple där han kom fram till att den troligaste förklaringen till den astronomiska kunskapen var att Dogonerna för kanske 6500 år sen haft kontakt med utomjordlingar. Temple diskuterade även andra möjligheter som han dock fann mindre sannolika. Det är en mycket spekulativ bok som t.ex tar upp likheter mellan Nommo-myten och Oannes-myten. Temple har senare klargjort att han inte på något sätt stödjer de "sinister cults" som har inspirerats av boken.

 

1977 kom Cosmic Trigger av Robert Anton Wilson, där han bl.a diskuterar möjligheten av intelligent liv i Sirius-systemet. Hans speciella vinkel är dock att han upplever sej ha fått telepatisk kontakt med dem. Det behöver dock inte nödvändigtvis vara sant. Wilson anser sej vara agnostiker angående precis allt och vill också att vi andra ska bli det. Hans ursprungliga kontakter med siriusianerna ska ha skett 1973-74. Det finns en intressant koppling till science fiction-gengrens okrönte kung Philip K Dick och till nobelpristagerskan Doris Lessing här.

 

"Phil Dick and I had a long conversation one afternoon at Santa Rosa, and it was only a year later that I found out that he and I had exactly similar experiences at approximately the same time, which left both of us wondering if we'd been contacted by god, by the devil, by an extra-terrestrial from Sirius or by some evil parapsychologist working for either the CIA or the KGB, or if we had just gone temporarily crazy. Then I realized this whole long conversation was Phil's attempt to find out how crazy I was. If I was sane, there was a chance that he was sane too. But if I was crazy, that increased the probability that he was crazy. He apparently decided that I was sane enough that he could trust that he was possibly sane too, so he started publishing some of his experiences, which now are in several books: Valis, The Divine Invasion, The Transmigration of Timothy Archer, Radio Free Albemuth and the Exegesis. My accounts of similar experiences are in Cosmic Trigger Vol. 1."

- Robert Anton Wilson

 

"In this connection, I am often asked about two books by other authors which are strangely resonant with Cosmic Trigger -- namely VALIS by Philip K. Dick and The Sirian Experiment by Doris Lessing. VALIS is a novel which broadly hints that it is more than a novel -- that it is an actual account of Phil Dick's own experience with some form of "Higher Intelligence." In fact, VALIS is only slightly fictionalized; the actual events on which it is based are recounted in a long interview Phil gave shortly before his death (see Philip K. Dick: The Last Testament, by Gregg Rickman.) The parallels with my own experience are numerous -- but so are the differences. If the same source was beaming ideas to both Phil and me, the messages got our individual flavors mixed into them as we decoded the signals.

 

I met Phil Dick on two or three occasions and corresponded with him a bit. My impression was that he was worried that his experience was a temporary insanity and was trying to figure out if I was nutty, too. I'm not sure if he ever decided.

 

I interviewed Doris Lessing a few years ago for New Age magazine. She takes synchronicities very seriously, but was as agnostic as I am about the possibility that some of them are orchestrated by Sirians.

 

I heartily recommend all three volumes -- VALIS, The Last Testament and The Sirian Experiments -- to readers of this book. Unless you are locked into a very dogmatic reality-tunnel, you will have a few weird moments of wondering if Sirians are experimenting on us, and a few weird moments can be a liberating experience for those who aren't scared to death by them." 

- Robert Anton Wilson

 

"Shikasta gave rise to a religious cult in America. Lessing said in an interview that its followers had written to her and asked, "When are we going to be visited by the gods?", and she told them that the book is "not a cosmology. It's an invention", and they replied, "Ah, you're just testing us"."
-Lord

  

Karlheinz Stockhausen skrev 1975 - 77 ett stycke som kallades Sirius, med lite av en science fiction handling. Han hävdar att han fick inspiration från en serie drömmar.

 

"Other snippets of vitally important information then came to me through a couple of revelatory dreams. Crazy dreams, from which it emerged that not only did I come from Sirius itself, but that, in fact, I completed my musical education there."

 

PKDs sista outgivna, knappt påbörjade, bok skulle ju också ha handlat om ljud och utomjordlingar.


Villa Diodati

Sommaren 1816 var en regnig ogästvänlig sommar vid Genevsjön och i Villa Diodati spenderade fem människor tiden med att läsa och skriva fantastiska berättelser.

 

Där återfanns Lord Byron, den kanske främste bland de engelska romantiska poeterna, som skulle bli far till Ada Lovelace, som blivit känd som världens första programmerare. Hon skrev program tillsammans med Charles Babbage och det finns en diskussion om vem som gjorde vad. Ada tycks dock ha haft en djupare förståelse för datorns stora potential än Babbage, som mer var inriktad på att lösa praktiska problem.

 

Lord Byron var känd för att vara vacker och förförisk, trots att han hade klumpfot, sov med papiljotter och pendlade i vikt. En av hans älskarinnor myntade uttrycket "byromania" som var det tidiga 1800-talets motsvarighet till beatlemania. Lord Byron sägs vara den första kändisen och idolen i modern mening. En annan av hans älskarinnor sa att han var "mad, bad and dangerous to know." Trots hans charm så fanns det något destruktivt över hans personlighet. Han personifierade själv mycket av "den byronske hjälten" som är den typiske protagonisten i hans historier.

 

Lord Byron övergav Ada Lovelaces mamma när Ada var nyfödd, och blev frivillig i grekiska befrielsekriget gentemot otomanska väldet. Adas mamma tyckte Lord Byron var hemsk och galen och försökte få sin dotter intresserad av naturvetenskap och annat som låg långt från faderns poesi. Så blev Ada världens första programmerare, men hon tycks inte ha hyst lika starkt agg mot Lord Byron som mamman. Hon intresserade sej hela livet för fadern som hon aldrig hade lärt känna och blev begravd i graven brevid hans.

 

I Villa Diodati fanns även Percy Bysshe Shelley, även han en av englands främsta romantiska poeter, som ansågs politiskt radikal och som skulle komma att idoliseras under hela 1800-talet. Shelley var en radikal idealist. Han var bl.a vegetarian, pacifist och sånt där. Till skillnad från Lord Byron så blev han inte idoliserad förrän efter sin död.

 

Med i sällskapet var även Mary Godwin, senare Mary Shelley, som där skrev Frankenstein or the modern Prometheus. Hon var dotter till William Godwin, en tidig framstående anarkist, och till hans hustry Mary Wollstonecraft, känd för att ha skrivit den kanske första feministiska boken. Mary Shelley levde på att skriva hela livet, så hon gjorde inte bara Frankenstein. Däremot är det idag bevisat att maken Shelley hjälpte henne med Frankenstein, vilket tidigare har varit omtvistat.

 

Där fanns Lord Byrons läkare John William Polidori, som där skrev The Vampyre, ansedd som den första moderna vampyrromanen

 

Till sist fanns där även Claire Clairmont som var Marys Wollstonecraft-Shelleys styvsyster som Lord Byron hade haft en romantisk affär med i London. De fick en dotter som dog som barn. Barnadödligheten var hög. Claire hade ett tragiskt liv men tragiken låg tung över alla inblandade. De flesta av dessa begåvade livsnjutare dog unga. Lord Byron blev 36. Polidori blev 26. P.B. Shelley blev 29. Mary Shelley blev 53. Claire Clairmont blev faktiskt 80.

 

En natt i juni denna regniga sommar 1816 så samlades då vännerna i Villa Diodati vid Genevesjön för att läsa tillsammans ur Fantasmagoriana, en fransk samling skräckhistorier. Lord Byron föreslog så att de skulle skriva var sin spökhistoria. P.B. Shelley skrev A fragment of a ghost story. Mary Shelley började skissa på berättelsen som 1818 skulle publicerad som Frankenstein. Lord Byron påbörjade Fragment of a novel, men övergav den nästan genast och Polidori använde den då som bas för sin skräckhistoria The vampire, som idag betraktas som den första moderna vampyrhistorien, med de idag typiska inslagen. Den fick snabbt ett enormt genomslag och ledde till en vampyrvåg över Europa.

 

Bram Stokers Drakula kom ju först 1897. Dess arketypiska vampyrkaraktär är baserad på Lord Byrons personlighetsdrag. Det gotiska idealet med en dekadent, blek aristokratisk individ som både krossar hjärtan och är farlig på andra sätt, är härlett från den byronske hjälten och från Lord Byron själv.

Så Greve Drakula och Frankensteins monster är alltså farbröder till den moderna datorn, eller nått sånt, med anarkismen och feminismen som anfäder.


I have the simplest tastes. I am always satisfied with the best.

40 av mina favoritplattor. Jag har valt några favoritartister och försökt lista ut vilken som är deras bästa release. Därför är t.ex "Jazz på svenska"  eller "The Köln Concert" inte med, eftersom Jan johansson och Keith Jarret är lite av  one-hit-wonders. Jag har hört att kidsen idag bara lyssnar på spellistor. Men en bra lp är ju nånting mer än bara en samling låtar. I bästa fall så är det ju ett slags konstverk i sej själv.

 

Louis Armstrong - The great Chicago concert (1956)

Dimitri Shostakovich - Symfoni nr 11 (1957)

Charles Mingus - Ah Um (1959)

Beatles - Rubber Soul (1965)
Jimi Hendrix - Axis: Bold as love (1967)

Miles Davis - In a silent way (1969)
Yes - The Yes album (1971)

Rolling stones - Sticky fingers (1971)
Jethro Tull - Thick as a brick (1972)
Genesis - Selling England by the pound (1973)
Black Sabbath - Sabbath bloody sabbath (1973)

Vangelis - Heaven and hell (1975)
Joni Mitchell - Heijra (1976)
Abba the album (1977)
Van Halen - Van Halen (1978)

Queen - Jazz (1978)
Frank Zappa - Sheik Yerbouti (1979)

Bob Marley - Legend (1984)

Arvo Pärt - Tabula rasa (1984)
Marillion - Fugazi (1984)
Yello - Stella (1985)

XTC - Skylarking (1986)
Prince - Sign o the times (1987)

Eva Dahlgren - Den fria världen 1.989 (1989)
Depeche mode - Violator (1990)

U2 - Achtung baby (1991)
Dream Theater - Images and Words (1992)
Steve Vai - Sex and religion (1993)
Björk - Homogenic (1997)
Joe Satriani - Crystal planet (1998)
Bowie - Heathen (2002) (Bara för att alla andra skulle välja Ziggy Stardust)

The Cardigans - Long gone before daylight (2003)

Michael Torke - Three (2004)
Venetian snares - Rossz Csillag Alatt Született (2005)

Igorrr - Poisson soluble (2006)
Steve Reich - Daniel Variations (2006)

Nico Muhly - Speaks volumes (2007)
Animals as leaders - Animals as leaders (2009)
Exivious - Exivious (2009)
Devin Townsend Project - Deconstruction (2011)

Between the buried and me - Coma ecliptic (2015)

 

40 av mina favoritfilmer i alfabetisk ordning.
2001
a clockwork orange
a matter of life and death (1946)
A.I. Artificial Intelligence (2001)
alien
american beauty
Citizen Kane
Cloud Atlas
The Congress (2014)
District 9
The english patient
eternal sushine of the spotless mind
falling down
Farinelli
fightclub
groundhog day
Inception
Inglorious basterds
Iron sky
JFK
Leaving las vegas
Life is beautiful/La Vita è bella
Lord of war
lost in translation
the lovely bones
magnolia
Matrix (ettan)
monte pythons meaning of life
natural born killers
One flew over the cuckoo's nest
The orphanage
Pans labyrint
Paul (2011)
Repulsion
Rosemarys baby
Short stories
Slumdog millionaire
the thing (1982)
Watchmen
the zero theorem (2013)
Jag skulle naturligtvis kunna lista 40 filmer till. Kanske en annan gång.

 

och 40 av mina favoritböcker:
1984 - Orwell

Against the fall of night - Clarke
American gods - Gaiman
Contact - Sagan
Cosmic trigger (1-3) - Wilson
Crime and punishment - Dostojevskij
Cryptonomicon - Stephenson
Dekanen - Gustafsson

Det eviga kriget - Haldeman
Det sällsamma djuret från norr - Gustafsson

Diaspora - Egan
Disgrace - Coetzee
Do androids dream of electric sheep? - Dick

Earthsea triology - LeGuin

Enders spel - Card

Farenheit 451 - Bradbury

Farväl till Berlin - Isherwood
Fatelessness - Kertesz
Foe - Coetzee
Ghost of chance - Burroughs
The grass is singing - Lessing
hitchhikers guide to the galaxy (1-5) - Adams
Illuminatus! - Wilson, Shea
Job: a comedy of justice - Heinlein
Last and first men - Stapledon
The left hand of darkness - LeGuin
Moby-Dick - Melville
Neuromancer - Gibson

Neverwhere - Gaiman
Notes from underground - Dostojevskij

On a pale horse - Anthony
the old man and the sea - Hemingway
Slakthus fem - Vonnegut
Snow crash - Stephenson
Snö - Pamuk
Starmaker - Stapeldon
Ubik - Dick
Valis - Dick
Wolfbane - Pohl

Xenogenesis triology - Butler

Men det finns säkert 1000 som jag ännu skulle vilja läsa.

 

Ju högre kvalitet nånting har desto mindre behöver du av det.

Man kan aldrig få nog av det som man inte egentligen behöver.

Ju mer du samlar på dej av nånting, desto mindre behöver du det.

Du är en ändlig varelse och alla dina sanna behov kan tillfredställas.

 

Aldous Huxley

Det kan inte hjälpas, men vissa familjer utmärker sej mer än andra. Ett exempel på en sådan familj är Huxley.
 

Den förste av de kända Huxleysarna är T.H. Huxley från mitten av 1800-talet, men familjen har möjligen anor ända tillbaks till Slaget vid Hastings 1066. Ursprungligen var namnet Holdensia.

 

Hur som helst, T.H. Huxley var biolog och kallades Darwins bulldog eftersom han duktigt försvarade Darwin i den allmänna debatten (och liknade en bulldog litegrann.) I samband med detta myntade han också begreppet "agnostiker" för någon som varken var troende eller gudsförnekare (och som förnekade i princip att vi kunde känna till eller ens borde ha åsikter om såna frågor).

 

Hans son Leonard Huxley var skollärare, förläggare och skrev biografier och var professionell botaniker. Allt som allt fick Leonard sex barn varav flera blev kända, bl.a en Nobelpristagare. (Två av Leonards barn dog dock unga.) Hans näst äldsta son hette Aldous Leonard och det är om honom som denna postning egentligen handlar.

 

Aldous Huxley föddes 26 juli 1894 i Godalming, Surrey, England. Som liten fick han lära sej saker i sin fars botaniska laboratorium.

 

Hans mor dog när han var 14 och tre år senare fick han en sjukdom, keratitis punctata, som gjorde honom nästan helt blind i nästan tre år. Detta var samtidigt som första världskriget och han blev alltså befriad från tjänstgöring. Han hade nedsatt syn resten av livet.

 

Allteftersom synen återvände så började han att studera engelsk litteratur. Han blev sen fransklärare vid Eton där han lärde känna Eric Blair, senare känd som George Orwell.

 

Under första världskriget blev Aldous en del av famösa och inflytelserika Bloomsburygruppen vid Garsington Chaucers. Det var speciellt med Bloomsburygruppen att det var ett gäng vänner som kände varandra innan flera av dem blev framgångsrika.

 

Hans fyra första romaner är lätta satirer över samtidens senviktorianska samhälle som både upprörde samtiden och som av eftervärlden har uppskattats som god litteratur. Hans första, Crome yellow, kom 1921. Han fjärde novell Point counter point har hamnat på Times lista över seklets 100 bästa böcker. Antic Hay blev däremot bränd i Kairo på sin tid.

 

1919 gifter han sej och de får ett barn. Under 20-talet lever familjen delvis i Italien där Aldous kunde träffa sin vän D.H.Lawrence. Efter dennes död 1930 redigerade Aldous hans brev för utgivning.

 

I oktober 1930 så dinerade Aldous en gång med Aleister Crowley och det ryktas att Crowley gav Aldous peyote för första gången. 1929 hade Aldous gett ut essäsamligen Do what you will.

 

Under 1930-talet går Aldous in i en ny litterär fas där han är mer radikal än tidigare. Kanske kan man säga att han fortfarande skriver sociala satirer men dessa är mer fantasifulla och mörkare än förut.


Du sköna nya värld utkommer 1932 och har hyllats som en kritisk analys av ett auktoritärt samhälle. Redan i hans första bok så finns en passage där tankar liknande Du sköna nya värld tas upp. Jag har skrivit om den tidigare.

 

Nästa bok Eyless in Gaza kom inte förrän 1936. Den har kapitlen i okronologisk ordning och huvudpersonen möter först pacifism och sedan mysticism. Samma år berättade Aldous för TS Eliot att han hade börjat att meditera.

 

1937 flyttade Aldous till Hollywood. Han tog inte bara fru och barn med sej utan även vännen Gerald Heard. Aldous skulle huvudsakligen bo i södra Kalifonien resten av sitt liv.

 

Heard lärde Aldous om vedanta, meditation, ahimsa och vegetarianism. 1938 lärde Aldous känna Krishnamurti och blev senare veda-anhängare i kretsen kring Swami Prabhavananda. Han introducerade Christopher Isherwood i sällskapet. Aldous lärde även känna Ray Bradbury, som dock var besviken på Aldous som uppmanade honom att ta psykedelia.

 

1939 kom After many a summer som kan tolkas som en kritik av amerikas fascination med ungdom, hälsa och evigt liv. En åldrande hollywoodmiljonär söker vägar att förlänga sitt liv. Till sist hittas en odödlig människa som vid tvåhundra års ålder liknar en apa. Trots detta vill miljonären genomgå behandling för att uppnå odödlighet. Flera andra teman behandlas i boken också.

 

Vid den här tiden så extraknäckte Aldous också som hollywoodförfattare. Han skrev ett utkast till Alice i underlandet som Walt Disney förkastade för att han "bara kunde förstå vart tredje ord."

 

1941 kom Grey eminence: a study in religion and politics, som var en biografi över den historiske personen Francois Leclerc du Tremblay, en fransk munk som var rådgivare till Kardinal de Richelieu. Uttrycket "grå eminens" användes först om du Tremblay.

 

Efter denna studie över religionens världsliga och politiska sida kom en bok om dess mystiska, introverta sida.

 

1945 kom The perennial philosophy. Boken består huvudsakligen av citat med korta kommentarer av Aldous. Han visar på likheter mellan öster- och västerländska religioner och vilka teman som de har gemensamt. Boken blev en framgång och hjälpte till att sprida tankar om alla religioners enhet i västerlandet efter andra världskrigets slut.

 

1946 kom Science, liberty and peace en essäsamling om politiska frågor där han föredrog ett decentraliserat samhälle och var kritisk till såna saker som centraliserad media och stora banker och verkar ha förutspått global uppvärming, Kinas uppgång som världsmakt och utnyttjandet av arktiska naturtillgångar (enligt wikipedia).

 

1948 kom Ape and essence, en satirisk dystopi som liknar människorna vid ständigt krigande apor, dömda till undergång.

 

1949 skrev han och gratulerade Orwell över 1984. Han skrev bl.a att
"Within the next generation I believe that the world's leaders will discover that infant conditioning and narco-hypnosis are more efficient, as instruments of government, than clubs and prisons, and that the lust for power can be just as completely satisfied by suggesting people into loving their servitude as by flogging them and kicking them into obedience."

 

1952 kom hans tredje icke-skönlitterära bok, The devils of Loudun. Den handlar om häxprocesser i en fransk by på 1600-talet. Prästen Urbain Grandier brändes på bål för att ha förfört ett helt konvent med nunnor och för att vara i maskopi med djävulen. Kardinal Richelieu beordrade dock en ny rättegång mot prästen först efter att Grandier hade offentligt utalat sej mot Richelieur.

 

Boken blev först en pjäs 1960 och sen en film 1971, av Ken Russell med Vanessa Redgrave och Oliver Reed. Underfär samtidigt som filmen så gjordes även en opera av boken.

 

1953 introducerade psykiarikern Humphry Osmond Aldous för mescalin och 1954 kom The doors of perception som handlar om hans mescalinerfarenheter. Trots att Aldous sa sej uppleva både egolöshet och tillvarons "sådanhet" så bedömde han inte mescalin som en väg till upplysning. Det kunde dock vara en hjälp på vägen. Boken fick blandat mottagande och många var kritiska. Intellektuella som Thomas Mann och Martin Buber kom med negativa kommentarer och en katolsk professor skrev en kritisk bok.

 

The doors of perception var den första boken som Aldous tillägnade sin fru Maria. Hon var en av dem som var med honom genom hela upplevelsen. 1955 dog hon i cancer.

 

24 december 1955 tog Aldous sin första LSD-dos.

 

1956 gifte han sej för andra gången, med Laura Achera, en författare som skulle komma att skriva hans biografi.

 

1956 kom Heaven and hell, där han funderar mer kring drogupplevelser. En drog kan vara himmel eller helvete, och en misslyckad tripp påminner om schizofreni.

 

"The history of eschatological ideas marks a genuine progress - a progress which can be described in theological terms as the passage from Hades to Heaven, in chemical terms as the substitution of mescalin and lysergic acid for adrenolutin, and in psychological terms as the advance from catatonia and feelings of unreality to a sense of heightened reality in vision and, finally, in mystical experience."
(s.31)

 

1959 fick han ett litterärt pris för Brave new world. I sin nästa bok återvänder han till teman från Brave new world.

 

1960 diagnosticerades han med cancer. De följande åren skrev han sin utopiska bok Island medan hälsan blev sämre. Han föreläste även på Esalen institutet, där "human potential movement" skulle grundas.

 

1962 kom Island vilket skulle bli hans sista roman. Om teknikens och vetenskapens mörka möjligheter visades i Brave new world så visas här samma teknik och vetenskaps ljusa sidor. Framtiden kan bli ljus.

 

Aldous dog 17:21 22 november 1963, vid 69 års ålder. Samma dag dog även C.S. Lewis, författaren till Narniaböckerna. Bägge dessa kom dock i skymundan av det faktum att Kennedy mördades samma dag.

 

Aldous aska finns i familjegraven i Surrey.

 

Hans enda barn, Matthew Huxley (1920-2005) blev författare, antropolog och epidemolog.

 

Aldous hade först tre böcker på Times lista över 100 toppböcker men han exkluderades och har nu ingen.

 

Till dom som har influerats av honom hör:
Christopher Isherwood, Michel Houellebecq, Jim Morrison, George Orwell, Huston Smith, Kurt Vonnegut, Margaret Atwood, Leon Kass, Christopher Hitchens, Thomas Merton, Cyril Connolly, Gerald Heard och Isaiah Berlin.

 

1997 öppnade Sharon Stone en låda i Huxleys hem och upptäckte en novell skriven av Aldous och Isherwood som hade varit okänd i 50 år; Jacobs hands: a fable.

"After silence that which comes nearest to expressing the inexpressible is music"

 


to boldly go where no man has gone before

Tydligen är det idag 46 år sedan första avsnittet av star trek sändes på tv. Jag tror att jag har skrivit mer om star wars än om star trek på bloggen genom åren. I så fall så är det en ren tillfällighet; att star wars har råkat vara mer aktuellt just när jag bloggar än vad star trek har varit, för själv har jag alltid varit en trekkie. Jag ska inte gräva ner mej i star trek-trivia här, utan bara påpeka att jag inte var överförtjust i senaste filmen.

Cellulosa

Medan jag har legat däckad i influensa och försökt betala räknar i tid så har jag fått en ny vision: att ge ut Tempus Fugit som bok.

Riktiga författare brukar säga att det är en djäkla skillnad på tryckta bloggar och riktiga böcker. Och det kan de ha en poäng i. Jag tänker nog ge ut riktiga böcker också, förr eller senare. Att ge ut första året var en test för att se hur det gick till, hur svårt det var osv.

 

Lite förvånad blev jag över att det blev 243 sidor, trots att det bara är första året. Antagligen fortsätter jag med de följande åren, men det är ingen brådska. Att skriva nya bloggposter och fundera över den första riktiga boken är nog viktigare.

 

Men trots det så skulle ni ju kunna ge en fattig intellektuell lite moraliskt stöd och faktiskt köpa ett ex. Kan vara bra att ha för oavsett hur lång tid det tar så kommer bloggen förr eller senare att försvinna från nätet.

Linda och Valentin

En av mina favoritserier i min ungdom var Linda och Valentin, Valerian et Laureline på franska. Första albumet gavs ut 1968 och det 21a och sista 2010, men jag läste dem bara på 80-talet. Det var varit en rätt inflytelserik serie som bl.a har influerat Star Wars, Det femte elementet och Babylon 5 m.m.

http://pointcentral.atopia.se/

http://smorkin.wordpress.com/2010/10/14/1000-sidor-fransk-science-fiction-linda-och-valentin/
http://stationsvakt.blogspot.com/2005/10/linda-och-valentin.html
http://www.lysator.liu.se/lsff/mb-nr19/Seriernas_fantastiska_vrldar.html
http://lennart-svensson.blogspot.com/2011/01/har-skriver-jag-om-seriealbumet.html
andra bloggar om

Moby Dick

- Hämnd på ett oskäligt djur! skrek Starbuck, ett oskäligt djur som angrep dig i sin blinda instinkt! Det är ju galenskap! Att hata ett oskäligt djur, kapten Ahab, det synes mig hädiskt!

- Jag säger det återigen - du ser det för smått, Starbuck. Alla synliga föremål, ser du, är bara som masker av papp. Men i varje tilldragelse - i varje levande handling, i varje obestridlig bragd - där sticker ett okänt men dock tänkande ting fran sina drag under den oreflekterande masken. Vill människan slå till, måste hon slå till genom masken. Hur kan fången komma ut, om inte genom att bryta sej genom väggen? För mej är den vita valen den där väggen som har trängt sej på mej. Ibland tror jag att det inte finns nånting på andra sidan. Men det är tillräckligt ändå. Han sätter mej på prov, han utmanar mej. Jag ser i honom en skändlig makt, besjälad av en outgrundlig ondska. Detta outgrundliga ting, det är egentligen det jag hatar, och antingen den vita valen är verktyget eller den vita valen är upphovet så ska mitt hat drabba honom. (---)

Moby Dick, s.141-142


Släden

Att komma ned på havsisen genom det kaos av brutna isflak, kanter och diken som bakats ihop bland Röda bergen tog hela den eftermiddagen och den följande dagen. Denna andra dag övergav vi släden. Vi gjorde ryggpackningar; med tältet som större delen av den ena och sovsäckarna den andra och maten fördelad lika hade vi mindre än tolv kilo var att bära; jag lade chabespisen till min packning och hade fortfarande under femton. Det var skönt att bli befriad från tvånget att ständigt dra och knuffa och släpa och knycka släden, och jag sade det till Estraven när vi begav oss av. Han kastade en blick tillbaka mot släden, ett stycke bråte i den väldiga ödsligheten av is och rödaktig sten. -Den tjänade oss väl, sade han. Hans lojalitet sträckte sej utan brist på proportioner till ting, de tålmodiga, obstinata, tillförlitliga ting som vi använder och blir vana vid, de ting med vars hjälp vi lever. Han saknade släden.

Mörkrets vänstra hand, Ursula K LeGuin, s.219f


Om jag hade ett bibliotek så skulle det nästan se ut såhär

I Facebook finns det en applikation, "I'm reading",  där jag har skrivit in så många böcker som jag har kommit på att jag har läst. Nu har jag kommit upp i över 200 titlar, vilket alltså bara är de första drygt 200 böckerna som jag har kommit ihåg.

Om ni går in och kikar där så ta det inte så bokstavligt. Alla titlarna är på engelska eftersom det är ett engelskspråkigt program med jag har i första hand läst svenska översättningar om det har funnits. Så den exakta utgåvan av de olika titlarna stämmer inte alls. Jag har tagit det närmaste som jag har kunnat hitta.

Vid en snabb genomräkning så får jag det till:

208 böcker av 97 författare.
14 böcker av 8 kvinnliga författare.
20 böcker av 8 svensktalande författare.
5 böcker med kinesisk bakgrund.

Ca 121 skönlitterära böcker.
Ca 3-4 diktsamlingar.
Ca 4 självbiografier (+7 självbiografiska böcker)
Ca 72 icke-skönlitterära böcker (populärvetenskap, filosofi o.dyl).

Räknar jag vilka författare som jag har läst mest av så ser det ut såhär:

Robert A Heinlein 12
Terry Pratchett 9
Isaac Asimov 8
Lars Gustafsson 8
Arthus C Clarke 7
Douglas Adams 7
Peter Nilsson 7
J.R.R. Tolkien 6
Michel Houellebecq 6
Ursula K LeGuin 6
Friedrich Nietzsche 5
J.M. Coetzee 5
Ken Wilber 5
William S Burroughs 5
Philip K Dick 4

Delvis beror urvalet på t.ex att det fanns mer Heinlein i stadsbiblioteket i Visby när jag började läsa sf, än vad det fanns Philip K Dick. På det hela taget så känns hela listan aningen slumpartad. En del undrar jag varför jag läste, en del undrar jag varför jag fortfarande inte har läst. På så vis speglar listan mitt liv rätt bra.

Edit: Men jag har ju glömt både Michael Crichton och Tanja Suhinina! Ja, där ser man ...

andra bloggar om
litteratur, böcker, författare,


Fängslande läsning

All my major works have been written in prison. I would recommend prison not only to aspiring writers but to aspiring politicians too - Jawaharlal Nehru

Idag 15 november har det varit Fängslade Författares Dag, en dag utnämnd av internationella PEN-klubben.

I ett hårdnande samhällsklimat så bör man kanske inte vara så säker på att man aldrig kommer att straffas av rättvisan. I så fall kommer man dock att vara i gott sällskap. Genom historien har många framstående personer fått spendera en kortare eller längre tid i fängelse. En del har t.o.m. utnyttjat tiden för att skriva lite god litteratur. Det skulle kunna vara en gengrebeteckning: "kända böcker skrivna i fängelse".
Om t.ex de begåvade entreprenörerna bakom tpb skulle få sitta av ett år för att vara mer framsynta än hela den internationella nöjesindustrin så är detta ett utmärkt tillfälle att både skaffa sej balla tatueringar och knäppa tjejbrevvänner och dessutom att samla tankarna till någon form av bok.

Här är en lista över litteratur skriven i fängelse, eller strax efter.

Martin Luther King, Jr. skrev "Letter from a Birmingham Jail" i fängelse och Gandhi var ofta fängslad av britterna men brukade för det mesta spendera tiden med att skriva.

Antonio Gramsci och Oscar Wilde skrev bägge i fängelset.

Fjodor Dostojevskij satt fyra år i fängelse och även om han inte skrev något där så skrev han The House of the Dead när han kom ut som handlar om att sitta i fängelse.

På liknande sätt så skrev Alexander Solzhenitsyn One Day in the Life of Ivan Denisovitch efter en fängelsevistelse.

Thoreau skrev "Civil Disobedience" efter att ha suttit en natt i fängelse för att ha vägrat att betala skatt för att finansiera mexikanska kriget.

Två riktiga klassiker är Fursten av Niccolo Machiavelli och Don Quixote av Miguel de Cervantes. Cervantes skriver i prologen att idén till boken gick upp för honom i Argamasilla-fängelset i La Mancha.

Tractatus Logico-Philosophicus av Ludwig Wittgenstein avslutades i ett italienskt fångläger under första världskriget.

Jean Genet skrev både The Thief's Journal och Our Lady of the Flowers fängslad.

Medan Dietrich Bonhoeffer skrev både Letters and Papers from Prison och Ethics fängslad.

Ancius Boethius skrev Filosofin tröst, Esra Pound skrev The Cantos och Ken Kesey fördrev tiden med att skriva Kesey's Jail Journal.

Andra som har skrivit under eller efter en fängelsevistelse inkluderar Thomas Malory, Saint Thomas More, Raleigh Trevelyan, John Bunyan, O. Henry, Fernand Braudel, Irina Ratushinskaya och Jack Henry Abbott som begick ett mord efter att Norman Mailer hjälpt till att få honom fri.

Till sist så skrev faktiskt Paulus flera av sina brev i Nya Testamentet i romerskt fängelse.



andra bloggar om
litteratur, böcker, fängelse, straff, yttrandefrihet,


Weltschmerz

"Livet är smärtsamt och fyllt av besvikelser. Därför är det meningslöst att skriva nya realistiska romaner. När det gäller verkligheten i allmänhet vet vi redan tillräckligt och vill inte ha reda på något mer." (s.13, Houellebecq)

Schopenhauer är inte bara influerad av Kant och buddhismen, vilket annars är hans mest kända influenser, utan han har även tagit intryck av platonismen och har antydningar till gnosticism, till skillnad från exempelvis Nietzsche.

Schopenhauer beskriver världen som vilja och föreställning, dvs uppdelad i subjekt och objekt. Detta är en falsk världsbild som orsakar lidande och det finns en högre sanning som han dock nästan inte skriver något alls om. Man kan ana den högre verkligheten i konsten, framförallt musiken.

Schopenhauer har inte blivit så inlytelserik inom filosofiska kretsar men däremot mera inom litterära.

Den amerikanska kritikern Harold Bloom har kallat gnosticismen för litteraturens filosofi (och visar ett tydligt motstånd mot "school of resentment".)

Han har även skrivit att den sanna amerikanska religionen är en "emersonsk gnosticism". Ett av hans centrala verk heter "Kabbalah and criticism".

I "Mot världen, mot livet" skriver Houellebecq att litteratur handlar om att ta avstånd från det riktiga livet och leva i böckerna istället.

"När man älskar livet läser man inte. Man går knappast på bio heller för övrigt. Vad som än sägs är den konstnärliga världen mer eller mindre förbehållen dem som är en smula trötta på livet." (s.14)

"Att erbjuda ett alternativ till livet i alla dess former, att skapa ett permanent motstånd mot och en permanent utväg till livet - det är poetens viktigaste uppdrag på denna jord." (s.122)

Kopplingen mellan gnosticism och litteraturen handlar dock inte bara om att ha en pessimistisk syn på möjligheterna i denna värld.

Den gnostiska biskopen Tau Stephanus skriver att:

"It is nearer the truth to say that Gnosticism expresses a specific religious experience, an experience that does not lend itself to the language of theology or philosophy, but which is instead closely affinitized to, and expresses itself through, the medium of myth. Indeed, one finds that most Gnostic scriptures take the forms of myths. The term "myth" should not here be taken to mean "stories that are not true", but rather, that the truths embodied in these myths are of a different order from the dogmas of theology or the statements of philosophy."

..."Poetic knowledge" may be an oxymoron, but it has more in common with Gnosis than it does with philosophy. Both are modes of antithetical knowledge, which means knowledge both negative and evasive, or knowledge not acceptable as such to epistemologists of any school...A knowledge that is at once "secret, revealed, and saving"...that opens up a new, Sublime, negative Creation in the Abyss" - Harold Bloom

Läs även dessa inlägg:
Det goda livet,
Life is like a box of chocolates,

andra bloggar om
litteratur, filosofi, religion, gnosticism, Schopenhauer, kultur, konst,


Houellebecq - de utopiska energiernas tynande tillvaro



Det finns vissa gemensamma drag hos
1984, Farenheit 451 och Du sköna nya värld. Alla tre betonar att människan är en kulturell varelse och det dystopiska i deras spådomar går mycket ut på att samtidigt som teknik och vetenskap fortsätter att utvecklas till det bättre så riskerar den mänskliga kulturen tvärtom att urarta.

Det är, tycks dessa böcker hävda, inte tekniken utan kulturen som skiljer oss från djuren. Läs gärna någon annan dystopi själv eller se en film och se efter om inte samma tanke återkommer. Vad gott gör all världens rikedomar en människa om han förlorar sin själ?


Houllebecqs senaste roman bygger vidare på denna tanke. Houllebecq är en dialektisk tänkare som har utvecklats i det öppna genom att gång på gång ta avstamp bort från sin senaste ståndpunkt.


Houellebecq har erkänt att han ibland har perioder av klinisk depression. Hans föräldrar överöste tydligen inte honom med kärlek och han uppfostrades av sin farmor vars efternamn han tog.


"Perhaps he should be dead," says his friend, the novelist Frédéric Beigbeder. "If I had had a childhood like him I would have killed myself. He is a zombie back from the dead and telling us what it is like."


Han tog en examen som jordbruksingenjör (agricultural engineering) vid 22 års ålder och jobbade en tid med att debugga datorer på myndigheter. Han skrev poesi och hans första poesisamling La poursuite du bonheur (The Pursuit of Happiness) från 1992 (34 år gammal) vann ett pris. Han har fortsatt att vinna mängder av franska litterära priser för poesi och romaner.


Intellektuellt börjar han inom en kulturradikal vänster som ung men kritiserar den senare. Att lösa upp konservativa ideal leder inte till ett idealsamhälle. Snarare än socialism så är det en sorts liberalism.


"Man ska inte leka med urgamla krafter" citerar han Lovecraft i sin bok om honom (Lovecraft, 1991).


Först kritiserar han moralupplösningen för att föra in konkurrens och utslagning på de privata känslornas område. (En utvidgning av spelet, 1994) En kritik av socialism och liberalism som snarast lutar åt kulturkonservatism. Senare antar han att om en liberal moral ändå fungerar tillfälligtvis så är vi ändå dömda att bli sjuka, gamla och dö. (Elementarpartiklarna, 1998)

Även detta finner han en lösning på i naturvetenskapen och transhumanismen och även den lösningen leder till nya problem. I "Refug" (2005) visar han de nya problemen i ett transhumanistiskt idealsamhälle.

Han visar en romantisk sida när han tror att vissa upplevelser som romantisk kärlek och religiös mystik kommer att utplånas i ett framtida genomartificiellt samhälle där all fortplantning sker genom kloning och ingen dör på det gamla vanliga viset. Som om kärlek och mystik ägde en speciellt sorts genuinitet omöjlig att kopiera artificiellt.

Han verkar luta åt att om man utplånar det sämsta i livet så utplånar man även det bästa. Men så är han ju en känd pessimist.


Jag tycker att elementarpartiklarna och Refug är intressantast men han har rönt mest uppmärksamhet med "Plattform" (2002) som tycks försvara sexturism och för vilken han även åtalades för hets mot islam, men friades. Platform vidareutvecklar antagandet att liberal etik och hedonism faktiskt kan (tillfälligt) göra människor lyckligare och leda till en (något) bättre värld.

Ett stort problem blir då fundamentalistiska konservativa och religiösa grupper, inte minst islamistiska, som kommer att göra allt för att motverka en sån utveckling. Han ser inte att liberaler och vänsterradikaler har någon bra lösning på det problemet. Istället kommer konservatism att ställas mot konservatism.

Sen lämnar han alltså den liberala världen med Refug och ansluter sig till Raelismen, en transhumanistisk religiös sekt. I Refug så parodiseras dock även den. Egentligen är jag lite besviken på Refug, som jag inte tycker ger transhumanismen en rättvis bedömning. Då är han bättre som bitter samtidskritiker. Det finns många vassa iaktagelser i boken.


Han har alltså betat av de olika idealen för framtida samhällsutveckling som erbjuds av de samtida ideologierna. Han har utforskat begränsningarna för socialismen, liberalismen och konservatismen och funnit att det antagligen är transhumanismen som kan lova mest om framtiden, men i Refug så verkar han överge även det hoppet.

Transhumanismen skulle bara göra hela tillvaron genomartificiell ända ner i köttet. Det verkar inte finnas så många möjligheter kvar att utforska. Det ska bli spännande att se om han hittar någon väg vidare in i framtiden.


«Given the characteristics of the modern era, love can scarcely manifest itself anymore. Yet the ideal of love has not diminished. Being, like all ideals, fundamentally atemporal, it can neither diminish nor disappear.»
Rester vivant («To Stay Alive»)





andra bloggar om

litteratur, böcker, Houellebecq, utopier, pessimism, bok, författare, läsning, boktips, ideologiertranshumanism,


Ecce homo - en möjlig tolkning av the Watchmen

Warning: plot and ending revealed below!


Silk Spectre visar sej vara dotter till the comedian, som hon avskyr, och han är ingen trevlig typ heller. Ickedestomindre så tolkar jag honom som en symbol för Gud (eller möjligtvis Naturen). En hemsk verklighet kräver naturligtvis en hemsk gud. Hans gudalika skaparkraft visar sej dock i att han skapar något gott och vackert - Silk Spectre. Han är inte heller underställd någon moral utan är helt amoralisk.


Hans symbol är smileyn som även har blivit
symbol för hela watchmenserien vilket visar hans centrala betydelse. Smileyn har beskrivits som ett helt oskyldigt ansikte. Aningslöst. Just tack vare watchmen så blev även smileyn symbol för ravekulturen under sent 80-tal.


Serien börjar med att the Comedian mördas - just det, gud är död och vi har mördat honom. Eller var det vi? det visar sej vara Ozymandias som jag tolkar som en djävulssymbol - han är smart, rik, vacker, ung, överlever ett attentat och förenar hela världen i fred - en närmast arketypisk antikrist med andra ord. Liksom the Comedian så försöker även Ozymandias att skapa något gott och vackert ur något fult och destruktivt, när Ozymandias vill upphäva atomkrigshotet och åstadkomma världsfred genom att döda miljoner människor.


Både the Comedian och Ozymandias sätter sej över lag och moral men den enda som egentligen är bortom gott och ont är Dr. Manhattan - en objektiv, neutral observatör. Han är inte bara övermänniska utan t.o.m. posthuman. Om the Comedian är denna världs skapare så är Manhattan höjd över denna värld, över tid och rum. There is a God and he is american. Intressant nog så var det the Comedian och Manhattan som krigade i Vietnam och de är de enda två superhjältarna som är tillåtna av myndiheterna efter att superhjältarna förbjöds. Intressant nog väljer Dr.Manhattan att aktivt stödja Ozymandias projekt när han dödar Rorschach.


Rorschach vill bekämpa ont med ont och ser inte att han ibland är lika hemsk som brottslingarna som han bekämpar. Det som närmast verkar vara ett självmord av Rorschach på slutet när han vägrar att ställa upp på Ozymandias plan, är isjälvaverket ett smart sätt att skydda den dagbok som han har skickat till en högerextrem tidning. Ozymandias och de andra skulle aldrig lita på honom om han sa sej ställa upp på hans plan.


I sista scenen så återvänder smileyn med ketchup istället för blod, men även ketchupen liknar en visare som är ställd på fem i tolv, och man kan misstänka att när Ozymandias plan blir avslöjad så börjar nedräkningen till kärnvapenhotet igen, och denna gång utan Dr. Manhattan som har gett sej av till en annan galax. The Comedian hade rätt - människans destruktiva natur kommer att få henne att förgöra sej själv.




andra bloggar om

Watchmen, serier, litteratur,


Hyllvärmare och hörnstenar

Jag hittar en lista över vilka böcker som folk oftast ljuger om att ha läst.
Topp tio ser tydligen ut såhär:


1. "1984" av George Orwell

2. "Krig och fred" av Leo Tolstoj

3. "Odysseus" av James Joyce

4. Bibeln

5. "Madame Bovary" av Gustave Flaubert

6. "Kosmos - en kort historik" av Stephen Hawking

7. "Midnattsbarnen" av Salman Rushdie

8. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust

9. "Min far hade en dröm" av Barack Obama

10. "Den själviska genen" av Richard Dawkins


Själv har jag läst fem - men det kan hända att jag ljuger lite.


Det vore för övrigt kul med en lista över vilka böcker som är vanligtast att folk ljuger om att inte ha läst.

Vad kan man gissa på? Stephen King, Jean M Auel, Jan Guillou?


andra bloggar om

böcker, lögner, topplistor, heder, skam,


korta klassiker

I vår fragmentariska tid är det sällan som man har tid att sätta sej ner och fördjupa sej i litteraturhistoriens längre verk. Egentligen har man inte ens tid att ta reda på om någon av de där klassikerna egentligen är så pass kort att man orkar igenom den. För er i farten presenterar jag därför denna behjälpliga lista över 40 klassiker varav alla utom en är under 200 sidor. Kanske de kortaste klassikerna? (Fakta tagna här.) Äntligen slipper du sitta där och försöka se insatt ut när dina belästa vänner slänger sej med högtravande referenser!

1. Mann, Thomas. A Death in Venice. (60 pages)

2. Irving, Washington. The Legend of Sleepy Hollow. (80 pages)

3. Porter, Katherine Anne. Pale Horse, Pale Rider. (85 pages)

4. Kafka, Franz. Metamorphosis. (95 pages)

4. James, Henry. Daisy Miller. (95 pages)

6. Stevenson, Robert Louis. Dr. Jekyll and Mr. Hyde. (100 pages)

7. Hesse, Herman. The Journey to the East. (117 pages)

8. Steinbeck, John. The Pearl. (118 pages)

8. McCullers, Carson. Member of the Wedding. (118 pages)

8. Steinbeck, John. Of Mice and Men. (118 pages)

11. Schaefer, Jack. Shane. (119 pages)

12. Hesse, Herman. Siddhartha (122 pages)

13. Rand Ayn. Anthem. (125 pages)

14. Hemingway, Ernest. The Old Man and the Sea. (127 pages)

15. Orwell, George. Animal Farm. (128 pages)

16. Cather, Willa. Alexander's Bridge. (136 pages)

17. Dickens, Charles. A Christmas Carol. (147 pages)

18. Wilder, Thornton. The Bridge of San Luis Rey. (148 pages)

19. Camus, Albert. The Stranger. (154 pages)

20. Voltaire, Francoise. Candide. (155 pages)

21. Craven, Margaret. I Heard the Owl Call My Name. (159 pages)

22. James, Henry. The Turn of the Screw (165 pages)

22. Kipling, Rudyard. Captains Courageous. (165 pages)

24. Crane, Stephen. The Red Badge of Courage. (173 pages)

25. Solzhenitsyn, Alexander. One Day in the Life of Ivan Denisovich. (175 pages)

25. Stevenson, Robert Louis. Treasure Island. (175 pages)

27. Sillitoe, Alan. The Loneliness of the Long Distance Runner. (176 pages)

28. Wells, H. G. The Invisible Man. (178 pages)

29. Welty, Eudora. The Optimist's Daughter. (180 pages)

29. Hinton, S.E. The Outsiders. (180 pages)

31. Wharton, Edith. Ethan Frome. (181 pages)

31. Hersey, John. A Single Pebble. (181 pages)

33. Fitzgerald, F. Scott. The Great Gatsby. (182 pages)

33. Golding, William. Lord of the Flies. (182 pages)

35. Bradbury, Ray. Fahrenheit 451 (183 pages)

36. West, Rebecca. The Return of the Soldier. (187 pages)

36. Spark, Muriel. The Prime of Miss Jean Brodie. (187 pages)

38. Knowles, John. A Separate Peace. (196 pages)

39. Saint-Exupery, Antoine de. Night Flight. (198 pages)

40. Salinger, J. D. The Catcher in the Rye. (214 pages)


Är du riktigt stressad så försök med det här.

andra bloggar om
litteratur, lästips, klassiker, böcker, bok,


Tidigare inlägg