Internationella Relationer - Från Anarki till Konstruktivism

Enligt en studie av David Long och och Brian Schmidt från 2005 så existerade forskningsfältet ”internationella relationer” redan under sent 1800-tal, men bestod på den tiden av kolonial administration och rasteorier.

 

Vanligtvis så anses annars ”internationella relationer” som forskningsfält ha uppstått efter första världskriget och fokuserade under mellankrigstiden på att ersätta den internationella maktbalansen med ett internationellt säkerhetssystem.

 

1939 kom ”The Twenty Years' Crisis: 1919–1939: An Introduction to the Study of International Relations” som ibland anses vara första klassikern inom internatinella relationer och det första exemplet på den ”realistiska” skolan. E.H. Carr har i den förebilder som Thucydides, Machiavelli och Hobbes.

 

Han beskriver hur optimismen efter första världkriget har ebbat ut men menar att defaitism måste undvikas. Det finns fortfarande hopp men man måste utgå från en realistisk verklighetsbeskrivning. Strax efter att den gavs ut utbröt andra världkriget.

 

”Realism” har varit den dominerande skolan inom ”internationella relationer” sedan den moderna ämnet skapades. Tre punkter brukar anses centrala för ”realismen”:
Man utgår från nationalstaten som den givna centralpunkten och nedvärderar ickestatliga och överstatliga alternativ.
Man utgår från att det råder en ständig maktkamp mellan staterna, vilket brukar kallas ”anarki”.
Varje stat är sej själv närmast och kan inte förlita sej på några andra stater för sin överlevnad.
Den ”realistiska” skolan skulle därför också kunna kallas för den ”anarkistiska” skolan.

 

(Man kan jämföra dessa fyra olika scenarion.)

 

Det finns ”defensiva” realister som kritiserar de ”klassiska” realisterna och menar att ständig agressivitet från en stats sida i längden kan hota den egna säkerheten.

 

Den mellankrigsidealism som attackerades av realisterna personifierades av president Woodrow Wilson och kallas därför ibland ”Wilsonianism” (ofta nedlåtande). Denna innebar att en stats utrikespolitik borde likna dess inrikespolitik och att man därför bör försöka att sprida demokrati och kapitalism även utomlands.

 

Efter andra världskriget så återuppstod liknande tankar som den ”liberala” skolan inom internationella relationer. Man menar bl.a att demokratier aldrig har startat krig mot varandra (vilket ifrågasätts av vissa). Man menar också att kulturellt kapital, som populära filmer t.ex, kan användas för att göra ett lands kultur populär och öka dess makt internationellt.

 

Under 1950-talet formades en skola som kom att kallas ”liberal realism”, ”Internationella samväldet”, ”brittiska institutionalisterna” eller bara ”brittiska skolan”. Martin Wight beskrev i några föreläsningar under 50-talet tre inriktningar inom internationella relationer:


Den realistiska (efter Hobbes),
den rationalistiska (efter Grotius) och
den revolutionära (efter Kant).


Den brittiska skolan stödjer närmast den rationalistiska inriktningen och söker en medelväg mellan kantiansk idealism och hobbesiansk realism. Man menar att det finns ett internationellt samfund mellan stater, som varken är våldsam anarki eller överstatlig hierarki.

 

Under 60-talet och frammåt så har det kommit ett flertal teorier men ämnet fortsätter att domineras av ”realism” i första hand och ”liberalism” i andra hand. Marxistisk, feministisk och grön teori är bara några av alla teorier som finns inom internationella relationer. Hur intressanta och givande dessa teorier än är så är de inte inflytelserika.

 

1989 hände så två saker: Nicholas Onuf gav ut ”World of our making” och kommunismen föll. Onuf skissar på en sorts social konstruktivism inom internationella relationer. Frånvaron av en världsregering innebär inte nödvändigtvis våldsam anarki. Tre typer av talhandlingar (beskrivande, uppmanande och bemyndigande) motsvarar tre typer av internationella strukturer (hegemoni, hierarki och mångfald). Han beskrev behaviouristiskt hur strukturer upprätthålls genom att följas.

 

Eftersom varken realistiska skolan eller liberala skolan hade lyckats förutsäga slutet på kalla kriget så lyftes konstruktivistiska skolan fram som ett alternativ.

 

”Whereas realism deals mainly with security and material power, and liberalism looks primarily at economic interdependence and domestic-level factors, constructivism most concerns itself with the role of ideas in shaping the international system”
-Wikipedia

 

Den konstruktivistiska skolan beskrivs som den tredje viktigaste skolan och det hävdas att den håller på att bli mainstream. Ibland sägs det finnas vissa likheter med engelska skolan även om det långt ifrån är samma sak.


Kriminalitetens korrelationer

I ett land med många lagar, som Sverige, så kan man räkna med att fler människor bryter mot lagen oftare än om det funnes färre lagar. Ingen känner till alla lagar som finns och ibland så kan det t.o.m. vara svårt att hitta ett lagligt alternativ.

 

Man kommer dock ganska långt med moral, sunt förnuft och att inte vara alltför iögonenfallande. Detta gäller i alla länder och tider. Även om lagens bokstav skiftar med tid och plats så tycks det finnas en universell kärna av moralisk känsla och praktisk tanke.

 

Enligt rättspositivister så kan lagar aldrig vara felaktiga. Andra hävdar att lagar mycket väl kan vara felaktiga och omoraliska, som i Nazityskland. I så fall så är det en god medborgares plikt att inte följa lagen men också att hantera följderna av detta.

 

Ungefär en femtedel av befolkningen står för ungefär fyra femtedelar av brottsligheten. Detta tycks vara ett ganska stabilt samband i olika tider och på olika platser.

 

Man har försökt sej på lite vetenskaplig forskning kring kriminalitet och dess korrelationer och har kommit fram till vissa intressanta saker.

Den genetiska ärftligheten för brott tycks vara ungefär hälften, väldigt grovt räknat. Så hälften har då med miljön att göra.

 

Vilka medfödda egenskaper kan leda till en ökad benägenhet för brottslighet? Det finns ju ingen gen för kriminalitet.

 

Testosteron tycks inte vara en så stor bov som alla tror. Vissa studier har bara hittat ett svagt samband mellan testosteron och brottslighet, andra studier har inte hittat något samband alls.

 

Däremot är det inte ovanligt att kriminella har någon form av psykisk sjukdom eller psykiskt handikapp. Och detta är ju vanligare bland män än bland kvinnor.

 

Dumma människor är något mer benägna att vara kriminella än smartare människor. (Eller så åker de kanske bara fast oftare?)

 

I viss mån tycks  även såna saker som impulsivitet vara medfött och kan bidra till att människor gör ogenomtänkta saker.

 

Tonåringar är mest kriminella. Sedan minskar det långsamt hela livet.

 

Tittar man på miljöfaktorer så finns det både väntade och oväntade sammanhang.

 

Längre utbildning och längre anställning minskar kriminaliteten. Däremot inte högre lön.

 

Oplanerade barn är mer kriminella.

 

Städer med fler innevånare är mer kriminella.

 

Nedgångna områden har högre brottsliget.

 

Områden där många flyttar in och ut har högre brottsliget.

 

Fler alkoholserveringar, spelställen och turistställen korrelerar också posivit med brottslighet.

 

Det finns ett litet positivt samband mellan högre arbetslöshet och högre brottslighet.

 

Infektioner och sjukdomar ökar kriminaliteten, speciellt våldsamma brott (samt ökar även kollektivt kulturellt beteende).

 

Närhet till ekvatorn, sommar och värme ökar kriminaliteten, speciellt våldsamma brott.

 

Immigranter är generellt mer kriminella. Etniskt blandade områden är mer kriminella än etniskt homogena.

 

(Kriminella är också mer utsatta för brott än ickekriminella.)

 

Så hur bör en resultatinriktad kriminalpolitik se ut?

 

Satsa på psykvården.

 

Ta hand om ungdomar.

 

Satsa på högre utbildning och trygga anställningsformer.

 

Satsa på familjeplanering.

 

Minska arbetslösheten.

 

Motverka parasiter, infektioner, sjukdomar och ohälsa hos befolkningen i allmänhet.

 

Försök få folk att bo i mindre städer och i norra halvan av landet. (Korrelation är ju inte samma sak som kausalitet. Just det här är väl tveksamt om det säkert skulle fungera.)

 

Vad gäller immigration så tycks integrering vara av godo, snarare än multi-kulti.

 

Saker som motverkar utanförskap är inte minst låg arbetslöshet och en nationell enhetlig skola av god kvalitet.


Assangeaffären

I lördagsmorse så trodde jag precis som alla andra att Julian Assange måste vara utsatt för en konspiration, men det tror jag inte längre, åtminstone inte någon som de bägge kvinnorna är inblandad i.
De tycks inte ens ha velat anmäla honom från början.
Istället så kan både åklagarmyndigheten och massmedia kritiseras liksom även de som har läckt namn i i sammanhanget, vilket naturligtvis är något helt annat än vad wikileaks gör.
Att detta ledde till mobbing, smutskastning och personangrepp ute på internet var tyvärr bara väntat.
Det är alltså många som har gjort bort sej i den här affären men det är i första hand kvinnorna och Assange som riskerar att råka illa ut.
Och det är varken fråga om någon konspiration eller om att Assange skulle vara en brutal och våldsam våldtäktsman.

Två länkar om Polanski

Den ena
och
den andra.

andra bloggar om
Polanski, Roman Polanski,

Här är vi positiva!

Under 1900-talets början så övergav den analytiska filosofin den normativa etiken för att istället koncentrera sej på G.E. Moores metaetik. Metaetiken frågar vad etik egentligen är. Moore skapade metaetiken och objektivismen, Ayer emotivismen, Stevensson olika sätt att använda språket och Hare preskripivismen. Sen gick den analytiska metaetiken i stå och inte så mycket nytt hände. Protester började komma från USA. Libertarianer, neoaristoteliker och andra ville igen ha en mer normativ etisk teori.


Influerad bl.a av Austin och Wittgenstein så applicerade juristen och filosofen Hart den analytiska filosofin på juridiken. I sin mest berömda bok The concept of law, som bl.a innehåller föreläsningen Positivism and the Separation of Law and Morals, så utvecklar han en sofistikerad form av rättspositivism. Hart kan sägas ha skapat den analytiska juridiken.

Analytisk juridik vill beskriva lagen neutralt som den faktiskt är och klart distinkt från frågan vad den bör vara.

Rättspositivismen är en lära om lagen medan den analytiska juridiken är en studie av lagen. Den förra räknas som en filosofi, den senare vill vara en vetenskap. I praktiken så är de svåra att skilja åt. Analytisk juridik tycks egentligen vara en sorts rättspositivism.


Positivisterna hävdar att naturlegalisterna blandar samman är och bör, när de beskriver en ideal juridik, men positivisterna tycks blanda samman utgångspunkter och slutsatser, när de hävdar att det är en slutsats att lagen är ett amoraliskt maktinstrument, när det isjälvaverket är en utgångspunkt för dem. Utifrån ett positivistiskt perspektiv tycks man alltså inte kunna säga om lagen bör vara som den är eller om den bör ändras på något sätt.


Positivismen är mer realistisk än naturrättsläran men även mer idealistisk än rättsrealismen. Positivismen har en idealistisk syn på lagen som ett självförklarande motsägelsefritt system, oberoende av ex. extern moral.


Hart har blivit kritiserad, bl.a av sin egen efterträdare Dworkin, i den sk. Hart-Dworkin-debatten.

 

I Sverige är det både annorlunda och likadant. Dennis Töllborg skriver att svensk juridisk forskning befinner sej i ett hemskt tillstånd och att detta även påverkar den faktiska juridiken och att detta inte minst går att idéhistoriskt spåra tillbaks till Axel Hägerströms rättspositivism och värdenihilism. (Läs t.ex s.29-31, 37-38, 40-48 och 65-68 i Bli inte blåst.)


Hägerström förespråkade moralisk nihilism och rättspositivism. Ännu idag grundar sig sveriges rättsvetenskap på hans rättspositivism trots att hägerström är jättepassé inom filosofiska kretsar. Sverige bytte i en handvändning under andra världskriget från Uppsalaskolan till analytisk filosofi. Uppsalaskolan hade vissa influenser från tysk filosofi som inte var så politiskt gångbart efter 2VK. Inom juridiken så varken studerade man eller ändrade grundläggande antaganden. Där står vi än idag, ett drygt halvsekel senare.

 

Kort sagt så kan rättspositivismen ibland under olyckliga omständigheter tolkas som att makt är rätt, vilket nog aldrig var Hägerströms avsikt, och kort sagt så sker detta även ibland under olyckliga omständigheter i den juridiska praktiken. Om svensk juridisk forskning kan sägas att den aldrig kan ställa frågan om ett visst domslut var rätt eller fel. Rätten har per definition alltid rätt.


Trots att svensk filosofi har gått vidare från den gamla Uppsalaskolan till den analytiska filosofin så tycks svensk juridisk filosofi fortfarande vila tungt på Hägerström. Kan man ana en institutionell konservatism här? Innan Hägerström så var under 1800-talet Boström den svenske nationalfilosofen som bl.a juridiken byggde på.


Boström sägs ha haft en ställning som Sveriges nationalfilosof. I en nationalistisk era var han den monarkistiske filosofen som liksom en kung lade grunden för bl.a rättsväsendet. Kontinentala influenser från hegelianism, Schopenhauer och materialism hade svårt att tränga in i Sverige.


Även Boström tycks klart ha satt statens väl före individens. Hägerström försökte att göra upp med boströmianismen men åtminstone inom juridiken så tycks Hägerströms rättspositivism inte ha blivit någon stor förbättring jämfört med Boströms rationella statsintresse. Det skulle kunna vara så att vi kan se mer än hundraåriga traditioner av juridisk statsabsolutism i svenskt rättsväsende, dvs att rättsväsendet egentligen i sista hand är maktfullkomligt, även i fredstid. "Från Boström till Bodström" skulle poeten kunna skalda.


Det finns bland olika folk en viss skepsis gentemot jurister. Juridikstuderande fuskar mer än andra studerande. Jurister är mer cyniska än folket. Och oftare överklass. Överklassen läser juridik och ekonomi (som mest handlar om att bestämma över andra människor) medan medelklassen läser ex. medicinska, tekniska och vetenskapliga utbildningar (som har mera praktisk nyttighet).

 

Även om man inte ska upphöja allt man läser på nätet till absolut sanning så är följande kommentar lätt oroväckande:

 

"Jag utbildades som jurist i Sverige under tidigt 80-tal. Den förhärskande legala filosofin var en mycket grov och förenklad variant av Hägerström och rättspositivismen. Den karikatyr som skapades av Vilhelm Lundstedt och som fulländades under Carl Lidbom.


I princip skulle vi som jurister aldrig ifrågasätta makten, lagstiftaren. Om vi ålades att sterilisera zigenare, avrätta rödhåriga mm. var det bara att lyda order. Den princip som ålades soldater i Nurnberg rättegångarna gäller inte svenska jurister. Vi hade både rätt och skyldighet att bara lyda order. (Efter EU inträdet gäller dock numer de naturrättsliga principerna som uttrycks i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna."

 

Jag vill dock lyfta fram att alla jurister dock inte är rötägg. Det finns även jurister med råg i ryggen.


andra bloggar om

etik, moral, filosofi, juridik, metaetik, politik, samhälle,


Den Immateriella Revolutionen

Från vänsterhåll har man ju sen gammalt en rätt pragmatisk syn på detta med äganderätt o.dyl. En ideologi som infosoc känns knappt som någon nytolkning alls. Men liberaler och moderater, hur ser de på immateriell äganderätt o.dyl.? Här är två citat från liberala ikoner som belyser problemen:

"The difference between [copyrights and patents] and other kinds of property rights is this: while ownership of material goods guides the use of scarce means to their most important uses, in the case of immaterial goods such as literary productions and technological inventions the ability to produce them is also limited, yet once they have come into existence, they can be indefinitely multiplied and can be made scarce only by law in order to create an inducement to produce such ideas. Yet it is not obvious that such forced scarcity is the most effective way to stimulate the human creative process."

-Hayek


"The question of intellectual property rights is very complicated. Freedom of speech is the opposite of copyright, which means that you can't get copyright rights. And, intellectual property is different from physical property: in both cases, you have a monopoly but the monopoly on intellectual property is wholly different because duplicating the property comes generally at a very low or zero marginal cost. You are enforcing a monopoly pricing, as it were, that limits output to lower than the optimum social level. You cannot be in favor of infinite copyright. Essentially it's a problem of practical compromise, whether you have 17 years, 25 years, 10 years, 50 years."

-Friedman

Immaterialrätten har bidragit med en ny dimension i politiken, nya vänner och fiender, kanske lite av ett paradigmskifte?

andra bloggar om
liberalism,
socialism,
fildelning,
juridik,
politik,


Botanophobia

Några bloggar och Expressens ledarsida uppmärksammar ett diskutabelt rättsfall. En kvinna har använt sig av förbjudna växter för att dämpa problemen med sin ms. Det är tydligen ingen nyhet att det faktiskt hjälper mot ms. Och cancer, verkar det som. Svenska riksdagsledamöter verkar mest sitta och huka i kammaren. Även Kalifoniens guvernör verkar fly undan fältet. Kolla läsarundersökningen längst ner. Självklart inte ett representativt urval, men iallafall.


andra bloggar om
nolltolerans,
,
,
,
,
,
,
,

Sidenkalsonger med Musse Pigg

Tito är frigiven sen fyratiden i väntan på domen som kommer i februari. Det här har varit en osedvanligt offentlig rättegång. Idag på rättegångens sista dag så hade Aftonbladet direktrapportering från rättsalen via nätet. Flera filmsnuttar från rättegången har tidigare offentliggjorts på nätet. Det känns rätt osvenskt. Kanske lite amerikanskt med tv-sända rättegångar, kanske lite sydländskt med hett blod och stora känslor. Rättegångens operettliknande karaktär har påpekats tidigare, jag ska inte rabbla de comediadelarte liknande stereotyperna.

Vari ligger allmänintresset? I kändisskapet såklart. Inte bara har tjogvis med kändisar paraderat förbi och tagit ställning för eller emot, de har också gjort bort sej offentligt. Medievärlden gnuggar händerna. Utan manus och skyddsnät har de försökt dra sej till minnes hur det kändes för tio år sen, var det en lättsam stämning i gänget eller var det rätt tryckt? Robert Wells, Maria Lundqvist, Lill Lindfors, Runar Sörgaard, Carola, m.fl. Monica Dahlström-Lannes är en kontroversiell figur.


Riktigt pålitliga är det flera stycken som inte känns. Tito har sagt en hel del skrattretande under rättegången och dessutom fått dåndimpen. Övriga kändisar ändrar sej och säger emot sej själva. Tomas Bodström är inte bara med i rättsalen, han sitter t.o.m. på flera stolar. Det är mycket att väga samman.


Now over to something completely different:

"Med sådana vänner som Wachenfeldt behöver feminismen inga fiender. Oavsett om hon menar det hon säger eller om det beror på att hon är ovanlig oskicklig och klumpig med tidningar och media."
tycker en Svensson.

andra bloggar om
Tito,
Tito Beltran,


Lag och kod

Madeleine Leijonhufvud klagade på Fredrik Lindström för att han var språkanarkist och hon sa att det gick inte för sig inom juridiken. Där måste termer vara väldefinierade.


Snart sagt alla yrken utvecklar sin egen terminologi. Juridiken är inte unik på så sätt. däremot skiljer den nog sig från de flesta högutbildade yrken genom att ha en yrkesteminologi som ofta ligger till förväxling nära vardagsspråket.

T.ex så är "rättvisa" i juridisk mening ett annat ord med en annan betydelse än "rättvisa" i vardaglig mening. Man är "oskyldig" ända tills man blir dömd av en domstol, sen är man "skyldig", vilket alltså inte är samma sak som att man verkligen har gjort brottet. Jag skulle helst se större skillnad mellan jurist-svenska och vardaglig svenska, annars blir det rätt mycket nyspråk över det hela.


En viss slags kyla som utstrålar från byråkrater och blanketter avslöjar att det egentligen är en slags maskinintelligens som man har att göra med. Formalia är allt som existerar i den ontologin.


O'Reilly Radar skriver om prof. Lawrence Lessig som myntade sloganen Code is law. O'Reilly visar några visualiseringar av Dan Kaminsky som ska visa hur strukturerad en textmassa är. Han konstaterar att

"Legalese is a massively structured dialect."


Det finns en skillnad mellan muntlig och skriftlig tradition inom juridik. England har en mer muntlig tradition där tidigare domslut väger mer än skrivna lagar. En muntlig tradition kräver en mer enhetlig kultur.



IT innebär ett nytt tredje alternativ till löst tal och rigida texter, det tredje alternativet till tal- och skriftspråkskulturer.

Detta ligger naturligtvis i framtiden, men en ny syn på människor och information ger en i grunden ny syn på juridik.

image85
Andra bloggar om

juridik
rättvisa

kod


Den värsta formen av tyranni

Dåliga lagar är den värsta formen av tyranni.

Edmund Burke


Är man skyldig visa aktning för lagarne? Ja, när de bli aktning värda.

August Strindberg


Ju mer fördärvad staten är desto fler är lagarna.

Tacitus


Ju fler lagar och förordningar desto fler tjuvar och banditer.

Lao-Tse


När en demokrati dör, dör den inte av brist på lagar utan av brist på demokrater.

Dieter Lattmann


Om en ny lag inte är absolut nödvändig, så är det absolut nödvändigt att inte genomföra den.

Konrad Adenauers


När lagar blir en nödvändighet för människor, då kan de inte längre hantera frihet.

Pythagoras


Lagar är som spindelnät, om något litet ramlar i så fastnar det, men stora saker bryter igenom och försvinner.

Solon


Lagar är aldrig så effektiva som seder.

Adlai Stevenson


(å andra sidan)

Oskrivna lagar går inte att sudda ut (*)

Andra bloggar om
juridik
lag och rätt
lagar
lagstiftning
rättsväsendet


Ignorantia juris nocet

Juridikprofessorn Dennis Töllborg har inte uppmärksammats så mycket i svenska bloggar.


Här har Bergh skrivit om att Töllborg hoppar av gbgs universitet.


Här är ett längre citat av honom på engelska härifrån.


It really is a paradox that what Baader-

Meinhof was striving for, but so luckily failed

to achieve, Bin Ladin now, with a little help

from his former friends, is succeeding to make

a reality. As soon as the U.S. was attacked,

democracy showed itself to be too poorly

internalised to stand up against the attack.

And now leaders in Europe, with England and

Sweden as pro-runners, are all to eager to

learn from the new continent, claiming reasons

of national security when it is all about

securing own established position. Lets face

it: Just take two words  terrorism and

national security  combine them, and the whole

legal system on national and international

level suddenly has gone flip-flop to the extent

that it even risks committing hara-kiri. War

becomes peace, we torture in the name of

humanity, abolishing human rights in order to

defend ? yes, to defend what? We receive total

transparency into everyones life, even into

our bedrooms, but no transparency into power.

Claim openness, practice secrecy ? hypocrisy

becomes normality. Hence, the only way to save

the values, which are the foundations of a

democracy, based on human rights, is to give

the new phenomena their correct names:

Intelligence can be called deaf and blind factinventing,

Politics utilitaristic hypocrisy and

Law autistic process of justification. Then we

can at least save our language, and hence give

ideas like democracy, the rule of law and human

rights a fair chance to survive this dark

period.


och så Töllborg på lätt svenska (juridik ska kunna förstås av alla)


Hans senaste bok, Bli inte blåst, (ISBN: 978-91-7232-050-5) är en lättfattlig introduktion till svensk juridik för nybörjare. Läs den gärna. Enligt lagen så förväntas du att känna till lagen. I de första kapitlen, om juridikens grunder, så nämner han även sin kritik av det svenska juridiska systemet och "den skandinaviska realistiska skolan".


Andra bloggar om

juridik

Töllborg
Dennis Töllborg


Lite om strukturer och juridik

Dagen efter att jag hade deklarerat mitt sommaruppehåll så upptäcker jag att Svensson faktiskt har svarat på min bloggpost om honom. Eftersom han inte hade meddelat mej så hade jag helt missat det. Jag funderade på att skriva ett direkt svar trots att jag hade tagit bloggsemester men så tänkte jag att han vackert fick vänta eftersom han gott kunde ha meddelat mej att han hade skrivit ett svar.


Intressant att han i mycket verkar hålla med mej men samtidigt skriver att jag inte har fattat nånting. Ungefär som jag så tror han inte att strukturella problem i samhället kan lösas med liberal juridik och han är "tveksam" till att något annat rättsystem skulle kunna lösa strukturella samhällsproblem. Han "vet inte hur ett sådant system skulle kunna se ut". Så långt är vi rätt ense. Däremot så tror han på andra strukturella åtgärder för att åtgärda såna här fel. Motverka snedrekrytering t.ex. Sånt kan jag tänka mej att diskutera.

Hans stora invändning mot mej tycks vara att strukturella resonemang skulle frånta individen ansvaret för sina handlingar. Något han inte håller med om. Alternativet han istället skissar tycks vara att individerna faktiskt inte är ansvariga för sina handlingar.

"Detta beror på klassamhället, patriarkatet och rasismen, inte på individuella fel av enskilda personer som sitter i tingsrätten, hovrätten eller HD. Inte heller av individuella fel av poliser, åklagare och domare. De systematiska fel som begås i dessa hänseenden är för att man omedvetet styrs av sina egna fördomar som skapats avde strukturella skillnader mellan olika grupper som existerar i vår samhälle."


Man kunde ju ha trott att han skulle argumentera för att individerna hölls ansvariga även i ett strukturellt perspektiv men hans argumentation tycks vara den rakt motsatta. Han bekräftar att individerna inte är ansvariga ur ett strukturellt perspektiv. Så vad är det som jag inte har fattat?


En strukturell analys är en sorts deterministisk tolkning. Individen anses socialt determinerad. Struktur kan betyda antingen yta eller djup. På ytan kan man se en tydlig struktur att högre jurister i landet tenderar att vara män. Då betyder "struktur" ung. samma som "tendens" eller "mönster". Men ordet används också för att beteckna det som anses ligga bakom det synliga mönstret.


I ett vänsterpolitiskt sammanhang är det då självskrivet att samhälleliga strukturer är ung. vanemönster, kulturer, institutioner. Sånt som kan ändras med lämpliga politiska åtgärder. Det enda alternativet anses vara någon form av essentialism, nästan uteslutande biologism. Är individen inte socialt determinerad så är hon genetiskt determinerad. Även detta skulle kunna kallas för en sorts strukturalism även om det aldrig görs.


Jag har inget principiellt emot strukturella analyser som sådana men det är bara en sorts tolkning bland flera möjliga. Ju fler perspektiv man har desto mer information får man om verkligheten.


Till vardags så upplever människor sej själva och varandra som moraliska människor med fri vilja. Man vill gärna att det ska vara så också. Hela Svenssons avsikt är ju moralisk: att motverka orättvisor. Ju mindre fri vilja människor desto mindre bör man kunna göra åt orättvisor.


Ju mer determinerade människor är desto mindre fri vilja och desto mindre personligt ansvar kan de ha.

Vad "fri vilja" skulle kunna vara håller vetenskapen fortfarande på och funderar över. Det är egentligen intressantare än att samhällsvetare har åsikter i frågan, även om det ena inte behöver utesluta det andra.

Det stora tricket är att samtidigt vara individualist och kollektivist, determinist och voluntarist, och där tycks Svensson bara kunna jonglera med en boll i taget.


Andra bloggar om

fri vilja

den fria viljan

strukturalism

struktur

strukturer
juridik


strukturell rättvisa?

Anders Svensson skriver bl.a att:

"Jag kan hålla med om delar i kritiken, men en sak jag inte förstår är försvaret av den "liberala rättstraditionen". Kielos kritik av den liberala rättstraditionen handlar om strukturer. Den liberala rättstraditionen med sin extrema fokusering på individualism klarar inte av att hantera strukturella former av förtryck på ett korrekt sätt. Det är om detta de viktiga delarna av Kielos inlägg handlar och där har hon rätt."

Kort svar på kort inlägg:
Juridiska processer leder ibland till att människor straffas på olika sätt, får böter eller fängelse eller också kan de få yrkesförbud eller besöksförbud eller något. Om man kommer till slutsatsen att "strukturer" ska behandlas med rättssystemet, betyder det då att man ska döma strukturerna till fängelse? Om det finns förtryckande strukturer så är det väl strukturerna som är orsaken? Kan inte detta fungera som en förmildrande ursäkt?

"Ja, visserligen våldtog jag henne, men till mitt försvar vill jag åberopa att vi lever i ett sexistiskt samhälle där det offentliga rummet är belamrat med våldsporr.Hur ska man kunna stå emot det sociala trycket? I ett feministiskt samhälle hade jag naturligtvis aldrig våldtagit henne, och alltså kan man inte säga att det egentligen var jag som gjorde det."

Jag tror att jag får skriva ett inlägg om strukturer.

Andra bloggar om
juridik

Katrine, Catharine och rättsväsendet

Vanligtvis så är alla i ett demokratiskt samhälle överrens om den liberala rättens grundprinciper; liberaler, socialister och konservativa. De som inte gillar liberal rätt är t.ex islamistiska grupper som föredrar sharia och det gamla östblocket där en kommunistisk domstolstradition fanns.

Sen har vi ett gäng amerikanska radikalfeminister med MacKinnon och Andrea Dworkin, nu död, i spetsen, som hävdar att liberal rätt är patriarkal, bl.a för att den eftersträvar opartiskhet och objektivitet, som MacKinnon hävdar är kvinnoförtryckande värden. Jag tycker att
MacKinnon är rätt så extrem och jag tycker att det är konstigt att hon har blivit så pass inflytelserik som hon har blivit. Läs detta och se om ni tycker att Kielos verkar influerad.


Här är några citat ur Kielos artikel, ryckta ur sitt sammanhang:


-Premissen för hur lagen fungerar är att "normal" manlig sexualitet inte kan vara övergrepp.


-Att det vi ser som "normal" manlig sexualitet skulle kunna bygga på systematiska kränkningar av kvinnor är en svindlande tanke som orsakar liberal kortslutning.


-Det finns inte en objektiv sanning om en händelse som våldtäkt.


-Den verklighet i vilken våldtäkter och övergrepp sker är en splittrad verklighet, en verklighet delad av det ojämlika förhållandet mellan könen.


-Den liberala rättstraditionen kan inte acceptera att verkligheten är splittrad: att samma händelse kan vara våldtäkt för den ena inblandade och sex för den andra.


-Kränkningar av kvinnor kräver inte uppsåt.


Lät det där ok för dej? Inte för mej.

I juridiska frågor håller jag med liberalerna.


Utan att på något vis antyda att kvinnan i målet ifråga får skylla sej själv (jag är inte inläst i målet) så skulle jag ändå vilja rekommendera folk att vara extra försiktiga när de

1 - har bdsm-sex

2 - med okända människor

3 - och alla inblandade är fulla.

Egentligen tycker jag att det är en dålig idé att ens kombinera två av dessa punkter. Nej såhär ska det se ut.


Andra bloggar om

juridik
rättsäkerhet

rättstradition

ps.för övrigt så har jag inte fått ett rött öre för att skriva detta.ds.


Hugo de Groot

Hugo"Genom att förstå många saker, så har jag uppnått ingenting."
Det var hans sista ord, den svenske ambassadören, som dog i Tyskland efter ett skeppsbrott på Östersjön. Helt rätt hade han inte. Han hade förstått många olika saker men även uppnått en hel del. Visserligen dog han i efterlyst i hemlandet, holländare som han var, men idag är han en av Nederländernas mest kända historiska personer. Kanske är det för hans skull som internationella domstolen ligger i Haag.
Hugo Grotius brukar kallas "Folkrättens Fader".

Grotius definierade det Internationella Samfundet som de stater som erkänner att stater och ledare har lagar som gäller för dem alla. Alla människor likväl som nationer är undersåtar under denna internationella lag. Skrivna överrenskommelser håller samman samfundet. Det är inte otroligt att andra personer hade kommit fram till liknande slutsatser om inte Grotius hade funnits, men som det nu är så är det Hugo Grotius tankar och böcker som ligger till grund för mycket av folkrätt, internationell rätt och krigslagar.

Även tanken att haven är "fria" kommer från honom. Han började som ett begåvat underbarn som gjorde sej en karriär som jurist. Han nådde snart höga officiella positioner och stängde sin privata praktik. 1613 fick han en dispyt mellan Storbritannien och Holland på halsen. Brittiska fartyg hade tillgångatagit två holländska fartyg som de hävdade gjorde intång i brittiska farvatten. Grotius hävdade att haven borde vara öppna för alla och skrev även en bok om ämnet, Mare Liberum. Storbritannien höll inte med vid tillfället, men med tiden så skulle Grotius tanke bli internationell lag.

Han publicerade sitt huvudverk De iure belli ac pacis (Om lagen för krig och fred) 1625. Att sätta upp lagar för krigsföring kan för en del kanske verka paradoxalt, men genom att definiera en legitim krigsföring så bygger man för en hållbar fred. Kriget blir civiliserat. Enligt Grotius så är vissa krig moraliskt nödvändiga att utkämpa. Det finns vissa moraliska skäl till krig och vissa moraliska sätt att utöva krig. Enligt en skröna så hade kung Gustav Adolf ett exemplar av Grotius krigsbok under sin huvudkudde, brevid Bibeln.


Grotius tog sitt stöd i en naturrätt, en tanke att saker var bra eller dåliga i sej själv, och bröt därmed med ex. kalvinisterna som hävdade att all moral kom direkt från Gud. Under hans livstid hade den toleranta holländska nationen blivit en kalvinistisk teokrati. Fastän både juridiskt och teologiskt intresserad så kämpade han för att separera de två sfärerna.


Moraliska, politiska och juridiska normer är alla baserade på lagar härledda från eller givna av naturen. En studie av naturen själv, och mer specifikt, av den mänskliga naturen, kan räcka för att lära oss det viktigaste om politik, etik och lag. Den mänskliga naturen är konstituerad av två essentiella egenskaper: intresset för själv-bevarande och behovet av samhälle.

Källan till naturlig lag är handlingars förenlighet med vår natur som rationella och sociala varelser. Den naturliga lagen uppmanar oss att göra handlingar som passar vår rationalitet, socialitet och vårt behov av självbevarande. Själv-bevarandedriften och den sociala impulsen är både emotionella och kognitiva, dom är både rationella och irrationella, och har möjligheten av både oreflekterade instinkter och väluttänkta planer.


Naturrätten gäller alla rationella och sociala varelser som sådana. Det spelar ingen roll vad de tänker eller tror. Om dom är rationella och sociala så gäller naturrätten för dem. I hans samtid fanns det en del som menade att man bara behövde bete sig moraliskt mot kristna. Detta tog han avstånd ifrån. Däremot accepterade han att slaveri kunde vara legitimt. Han hjälpte även till att omdefiniera rättigheter till att bli en slags tillgångar som en individ har. Man har exempelvis rätt att sälja sin frihet. Så såg man inte på saken under medeltiden.


Under sitt liv gav han ut ett sextiotal längre verk, och oräknerliga kortare, inom skiftande områden. Han slösade även bort sin begåvning på att försöka få de olika religiösa fraktionerna att komma överrens. Detta ledde till en del intressant teologi, men inga praktiska resultat.


Liksom Leibniz skulle komma att göra så trodde Grotius att det fanns korn av sanning hos alla stora tänkare genom historien. Hans uppdrag som deras arvinge är att förena dem alla i en gemensam teori.


Leibniz, Thomas Reid, Locke och Hume hade höga tankar om Grotius medan Rousseau, Voltaire och Pufendorf inte hade så höga tankar om honom. Han var den främste företrädaren för naturrätten fram till Kant som försökte utplåna honom ur historien. Kant misskrediterade ju hela naturrättstraditionen. Inom statsvetenskapen så utgör den grotianska skolan medelvägen mellan den cyniska machiavelliska skolan och den idealistiska kantska skolan.


Kalvinisterna fängslade honom vid ett tillfälle och hans flykt i en låda är välkänd bland holländare. Grotius tog avstånd från kalvinisternas predestinationslära och hävdade istället människans fria vilja. Kalvinisterna anklagade honom för förräderi och resten av sitt liv fick han huvudsakligen spendera utomlands.

Hans böcker gav honom flera beundrare och Axel Oxenstierna gjorde honom till Sveriges ambassadör i Paris. Grotius är bl.a med som ambassadör och avslutar trettioåriga kriget. Drottning Kristina, som även ledde till Descates förtida död, kallar dock Grotius (1583-1645) till Stockholm. Upprepade stormar på Östersjön blir hans undergång.

Hans motto var hans familjs: Ruit hora - Tiden undflyr oss.

Andra bloggar om

juridik

krig

lagstiftning
lagar
mänskliga fri och rättigheter
mänskliga rättigheter

krigsförbrytelser


Lagar är hårda, program är mjuka


En mjukvara har blivit stämd. För att utöva juridik utan licens. Stämd av människor. Visserligen hade programmet gjort några smärre fel men det var hela idén som dömdes ut. Exakt varför expertsystem inte bör utöva juridisk rådgivning är oklart. Var det kanske konkurrensen som störde? Utsikten med en framtid med en alltmer automatiserad juridik? Programmets skapare använde sej själv av en mänsklig jurist. Men så var hans expertsystem inte heller specialiserat på den typen av stämningar.


Andra bloggar om

juridik

mjukvara


Ronald Dworkin

År 2000 gav bokförlaget Daidalos för första gången ut Ronald Dworkin på svenska. Han är en amerikansk rättsfilosof med en ideologisk grund. Det amerikanska rättsväsendet är mer politiserat än det svenska och det är i det sammanhanget som Dworkin förespråkar en juridik på en amerikanskt liberal grund.


Han tillbakavisar rättspositivismen och hävdar att juridiken måste bygga på positiva värderingar. I USA är det främsta alternativet till liberalismen inte socialismen utan konservatismen. Det är bra att komma ihåg att konservatism och liberalism inte betyder exakt samma sak i en amerikansk kontext som i en svensk. Den konservatism han argumenterar emot är inte heller svensk konservatism utan amerikansk.


Liberalismen har traditionellt setts som frihetens doktrin, men Dworkin menar att själva roten till liberalismen inte är friheten i sej utan att alla medborgare ska ha lika mycket frihet. Dworkin menar att liberalismens grundtanke är att alla medborgare skall behandlas jämlikt, med lika mycket respekt. Detta innebär t.ex att privilegier och diskriminering måste minimeras så att alla medborgare åminstone åtnjuter lika mycket frihet i negativ mening. Dworkin härleder här frihet ur jämlikhet.


Han hävdar att liberaler bör vara för marknadsekonomi pga jämlikhetsargumentet. En socialistisk planekonomi skulle ta alltförmycket av medborgarnas valfrihet från dem och påtvinga dem en centraliserad värdeskala som inte skulle ge alla en jämlik chans att välja sitt goda liv.


En liberal jämlikhetsteori kräver officiell neutralitet gentemot vad som är det goda i livet, till skillnad från både socialistiska och konservativa teorier. Ur den synvinkeln är liberalismen knappast någon medelväg mellan konservatismen och socialismen utan snarare en motsats till dem bägge.


Dworkin betonar att liberalismen inte är någon kompromiss mellan andra ideologier utan en ursprunglig ideologi av egen kraft. Denna neutralitet bygger inte heller på hållningslöshet eller nihilism i värdefrågor, utan är ett aktivt, moraliskt ställningstagande för individens egen rätt att besluta över sitt eget liv. Liberalismen är moraliskt neutral bara i den mån som jämlikheten fodrar det.


Dworkin är inte heller avisande till det positiva frihetsbegreppet. Jämlik fördelning av resurser och chanser i livet har ett värde i sej, vilket kan motivera en fördelningspolitik, om det skulle vara nödvändigt. En fördelningspolitik fodras alltså då för att visa alla medborgare lika mycket respekt.


Giltiga skäl till ekonomisk ojämlikhet kan vara att man arbetar olika mycket, att man väljer arbeten med olika lön, att man är beredd att ta olika ekonomiska risker osv, men däremot inte ärvda förmögenheter, etnisk tillhörighet, tur och otur eller medfödda förmågor som inte kan påverkas av individen osv. Marknadsekonomin belönar de förra egenskaperna men tyvärr också de senare. En jämlikhetsliberal måste därför kompletera marknadsekonomin med ett omfördelningsprogram.


Jag tycker att Dworkin är en mycket intressant filosof. Hans ställningstagande mot rättspositivism och värdenihilistisk liberalism ställer jag mig bakom. Hans grundläggande av liberalismen i en jämlikhetsprincip fungerar för mig men kan nog inte accepteras av alla liberaler. Hans ställningstaganden i olika frågor är ofta samma som mina.


I antologin "En fråga om jämlikhet - rättsfilosofiska uppsatser" (ISBN: 9171731385) så tar han även upp följande ämnen: Liberal gemenskap handlar enbart om identifikation med det politiska systemet. En liberal stat kan stödja konst. Medborgarnas vafrihet inkluderar även rätten till pornografi. Dworkin är negativ till alla inskränkningar i press- och yttrandefriheten. Liberalismen uppmanar till positiv särbehandling av förtyckta minoriteter. Abort och aktiv dödshjälp hör till medborgarnas rättigheter.

Andra bloggar om
politik
samhälle
juridik
Dworkin


en irreparabel skada för svenskt rättsväsende?

Just nu har en debatt klingat av i DN. Justitiekansler Lambertz har sedan han tillträdde sitt ämbete -01 hållit en hög profil och skaffat sej några ovänner. Bland de personer som verkar anse att Lambertz har gjort fel och kanske t.o.m. att han är olämplig som JK så kan nämnas Christian Diesen, Inger Nyström, Madeleine Leijonhufvud, Erik Alhem och förre justitieministern Bodström.

Diesen
är nuförtiden professor i processrätt och har ett förflutet inom KPLM(r). Han har länge varit engagerad i styckmordsrättegången och har varit starkt övertygad om de huvudanklagades skuld. 2005 lade han fram en utredning som kom fram till att rättsapparaten tenderar att vara mer övertygad om invandrares skuld än om svenskars. I fjol sa han att lågt räknat 20.000 våldtäkter begås varje år. Detta skulle innebära ett mörkertal på ca 90%. Av dessa antagna våldtäkter så skulle endast 0,8% leda till fällande dom.


Inger Nyström
har varit ordförande av Högsta domstolen och tidigare åklagare. Hon var med när HD meddelade ett kontroversiellt prejudikat som kan tolkas som att enbart vittnesuppgifter från kärande räcker för fällande dom ifråga om sexbrottsmål. Dvs om ord står mot ord så skall den åtalade fällas. Nyström ha fogat ett yttrande till prejudikatet som kan tolkas som att man i sådana mål bör ställa lägre beviskrav på åklagaren. Trots att detta yttrande strider mot gällande rätt så kan detta ha bidragit till fällande domar.

Madeleine Leijonhufvud är professor i straffrätt och är känd debattör från media och har väckt uppmärksamhet genom att vilja förbjuda erotiskt bildmaterial och genom "sin kritiska hållning till homosexuella."


Överåklagare Sven-Erik Alhem  är bl.a känd från fildelarsammanhang.


Bodström  behöver nog ingen närmare presentation.

Andra bloggar om
juridik
och
lag och rätt
och
rättsväsendet
och
rättssäkerhet
och
jk


Döm själva

Obducenten och allmänläkaren är inte längre intressanta i utredningen kring DaCostas död. Det var ingen stor nyhet i fjol. Inte jämfört med den massmediala uppmärksamhet som fallet hade fått sedan mitten av åttiotalet och frammåt. Efter Palmemordet lär detta vara den mest uppmärksammade mordrättegången nånsin i Sverige. Och med en viskning ska det nu vara över.

Detta är en mycket lång historia och jag tänker inte återberätta den för er. Men den är viktig, inte för de som redan är offer, utan för oss som litar till rättsväsendet. Om ni är intresserade så kan ni läsa

Döden Är En Man : Historien Om Obducenten Och Allmänläkaren

Lindeberg, Per

Kartonnage.

Bokförlaget Fischer & CO, Sverige, 199901.

ISBN: 9170548889


Jag läste den för fem-sex år sedan, när det ännu satt experttyckare i tv och tyckte att det var självklart att obducenten och allmänläkaren var skyldiga. Det är en tjock bok, och välskriven och intressant och ger intryck av att vara ett gediget journalistiskt forskningsarbete.

Catrin och rättvisan tänkte jag läsa som motvikt men ångrade mej efter tjugo sidor. Jag bläddrade igenom resten och den verkade inte innehålla så mycket substantiellt alls. Den förutsatte att de anklagade var skyldiga och diskuterade utifrån detta patriarkatets ovilja att fälla dem.


Här är Lindebergs sida om "mediemordet". Såvitt jag kan bedömma är detta så nära sanningen som man kan komma. Och här finns en intervju med Lindeberg.

Guillou är en av de som länge har ifrågasatt den allmänna meningen i DaCostafallet.


Ok, att det är ett justitiemord som förstör livet för de två oskyldigt anklagade. Det är sånt som händer ibland. Men vad som fascinerar mej är den omfattande mediala uppmärksamheten där ett flertal kända profiler gör uttalanden som förutsätter att männen är skyldiga. Hobbypsykiatri, kulturanalyser. Detta är en av Sveriges medialt allra mest uppmärksammade mordrättegångar nånsin och det är många som redan tidigt utgick från att de två huvudmisstänka var skyldiga.

Det kanske är någon form av symbolik som har fått folk att gå igång? Kvinnor som offer, horor, styckmord, obducenter - flera populära tvprogram och filmer innehåller sånt. Det gick ju också ett rykte om att en av männen hade sk. snuffmovies hemma hos sej. Det visade sej ogrundat och jag tror på det hela taget inte att sådana filmer existerar.

Ett exempel: "Kanske är det så att den som går genom livet som en död får liv först i närheten av de döda?" Flera intressanta citat finns här:


Det finns en c-uppsats i idehistoria om hur bilden av obducenten byggdes upp och spekulationer kring psykologin bakom . Och en intervju.


Tydligen så är det mediatrycket och opinionen som influerar rättsapparaten. Problemet verkar vara att männen som är dömda på förhand inte går att dömma på riktigt i rätten. Bevisen räcker inte till. I en kreativ vändning så lyckas rätten både att fria och fälla dem samtidigt. Avgörandet dras ut i decennier. Idag verkar ingen tro att de är skyldiga eftersom de som tidigare var övertygade idag är tysta.

Andra bloggar om
juridik
och
media
och
rättsskandaler