Tempus Fugit

Ry Cooder spelade 1995 in Taking Timbuktu med den maliske gitarristen Ali Farka Touré, vilken blev en stor succé. Trots att Touré är djupt rotad i malisk musikalisk tradition så påminner hans musik om amerikanska bluesartister som John Lee Hooker, Robert Pete Williams och t.o.m. Canned Heat. Malis musik är nämligen en av de viktigaste rötterna till den blues som utvecklades av de amerikanska slavarna.

Landet är alltså Mali, som just nu genomgår något av ett inördeskrig. President Moussa Traoré tvingades av demokratirörelsen att avgå 1991. Dioncounda Traoré blev interimspresident 2012 men demonstanter kräver hans avgång och oroligheterna ökar. Officerare är missnöjda med hans sätt att hantera tuaregrebellerna i norr.

Innan bluesen spelades på gitarrer så spelades den på det afrikanska stränginstrumentet Kora. Det är i första hand en yrkesgrupp som kallas Griot eller Djeli som spelar och de är inte bara musiker utan berättar sedelärande historier och sånt. Den allmänna kulturella bakgrunden är mandinkafolket som även bor långt utanför Mali. En stor del av de amerikanska slavarna tillhörde mandinka, som alltså är ett gammalt herrefolk som tidigare hade ett imperium i nordväst afrika.

Andra artister värda att nämna i sammanhanget kan vara Toumani Diabaté, Boubacar Traoré och Vieux Farka Touré.

Tinariwen är en musikgrupp som blandar traditionella touaregmusikinfluenser från södra sahara med moderna instrument, och som politiskt är motsåndare till regeringen i Mali. De har bl.a spelat på Roskildefestivalen. Mindre besläktade med amerikansk blues men även intressanta i sammanhanget.

Meshuggah bildades 1985 i Umeå och bytte namn till Meshuggah 1987.

Iochmed andra lpn "Destroy Erase Improve" 1995 började bandet lämna den traditionella trash-metallen, inspirerad av Metallica, och började utforska mer progressiv metall. Ibland använde gitarristen Hagström en pitchshifter live för att spela gitarren en oktav lägre.

Med tredje lpn Chaosphere 1998 blev de mer av en internationell succé och spelar nu i en stil som kallas bl.a math metal eller technical death metal.

Med "Nothing" 2002 tog de sej in på amerikanska billboardlistan och blev recenserade i Rolling Stone. "Nothing" är första skivan där de spelar på 8-strängade gitarrer. I en intervju beskriver gitarristen ljudet från gitarrerna som "djent", dvs de riktigt lågt stämda strängarna låter ung. så.

Meshuggahs typiska sound bygger på polyrytmik, polymetriska riffcykler, rytmisk synkopisering, snabba tonarts och tempoförändringar, och jazz-kromatiska skalor i gitarristen Thorendals solon. Gitarrerna kan t.ex spela i 5/16 eller 17/16 medan trummorna spelar i normala 4/4. Trummisen Haake kan t.ex spela 4/4 på hi-hat och cymbal samtidigt som han spelar 23/16 på virveln och de dubbla baskaggarna.

En del av deras låtar är så långa och komplicerade att de inte spelar dem live. 2007 så publicerades i den akademiska tidskriften Music Theory Spectrum en djupanalys av bandets musik.

"The music of the Swedish metal band, Meshuggah, reveals a distinct rhythmic and metric structure based on large-scale odd time signatures, mixed meter, and metric superimposition. Their 2004 EP “I,” however, pushes the boundaries of surface-level meter through the absence of small- scale recurring units of pitch and rhythm. This article uses models for rhythmic analysis developed by Harald Krebs, Fred Lerdahl and Ray Jackendoff, William Rothstein, and Maury Yeston in pursuing an architectonic examination of hierarchical layers in this music. Additionally, I introduce the important relationship that exists between fans and structural analysis based on a socio-cultural profile of the subgenre."

Många upprörda diskussioner har förts på nätforum angående vad "djent" engentligen är för något. Ursprungligen så betecknade det något slags gitarrljud även om folk har lite olika uppfattningar om exakt vilket. Många insisterar på att djent inte är en musikstil eller metall-gengre, men hey, ord får nya betydelser och livet går vidare.

På Last.fm så är djent nu en beteckning på en metallstil där banden ofta men inte nödvändigtvis spelar på 7- och 8-strängade gitarrer. Detta kräver mer av muskerna än vanliga 6-strängade gitarrer och djent-band har därför tekniskt skickliga musiker som spelar tekniskt svår musik.

Flera av artisterna där visar sej vara enmansprojekt där nördar i varierande ålder sitter ensamma på sina pojkrum med en massa svindyr utrustning och gör i mina öron förvånansvärt bra musik - kalla det geekmetal om du vill vara elak.

Även webbcommunityn Got-djent behandlar termen snarast som en genre även om de erkänner att det är kontroversiellt.

Bästa djentartisten är enligt mej Animals as leaders som är gitarristen Tosin Abasins soloprojekt efter att hans förra band upplöstes. Mindre brutalt och mer melodiöst och med breda influenser, även från t.ex jazz.

Ett toppenband som Exivious spelar också melodiös jazzmetall men räknas inte som djent, medan de flesta andra jazzmetall-artister spelar mer kaotisk än melodiös musik. Kul att det händer saker. När puritaner och traditionalister är upprörda så är det antagligen något bra som händer.