Watchmen
Det kändes nostalgiskt att se filmen. Det var nästan som att läsa tidningarna igen fastän det är tjugo år sen. I början av historien så är det också en del nostalgi och tillbakablickar. Jag tyckte att de hade lyckats riktigt bra med att filma historien. Några ändringar hade de dock gjort.
Den ursprungliga serien var ett konstverk som utnyttjade seriemediets unika möjligheter och en filmatisering måste ta till andra lösningar förutom att ta bort vissa saker för att inte bli över tre timmar. En liten varning för extremt våld och du tänker se den. När jag tjuvlyssnade på publiken efter visningen så kommenterade de dock bara på att det var en del naket.
Flera har recencerat, men inte haft så mycket att säga. Butter är en av de bättre. Där hittar jag även detta. Verkar öht vara en kul blogg.
Alan Moore säger sej ha gjort en kritik av det fascistoida i superhjälteserien och av Reagans 80-tal. Själv tycker jag att scensmoralen är tvetydig och dubbelbottnad. Såsom ofta utmärker bra historier. Tillsammans med Dark Knight så skapade Watchmen en ny era av vuxenserier, "graphic novels". Watchmen är den enda tecknade serien som är med i Time Magazines topp hundra lista över bästa romanerna nånsin.
För övrigt är jag trött på att Rorschach ständigt kallas för "sociopat" när han snarare är en borderlinediagnos. Visserligen kallar Ozymandias honom för sociopat, men den karln ljuger ju som en häst travar. Ozymandias är för övrigt en grandios narcissist. The Comedian är den som mest liknar en sociopat.
Glycon prank.