Strassman och Monroe

Strassman skriver även en del i DMT: the spirit molecule om vad försökspersonerna egentligen upplever.


Antagligen pga att de aktiverar olika receptorer på olika sätt så ger olika hallucinogener lite olika upplevelser. Det är t.ex vanligt att man upplever sej komma i kontakt med okända andevarelser när man använder DMT. Dessa kan ibland påminna om reptiler, insekter eller organiska robotar. Teknik och natur verkar vara två olika sidor av samma sak.


Förutom ufo-abduktioner så kopplar ju Strassman DMT till Nära-Döden-Upplevelsers och Out-of-Body-Experiences, vilket ju är vad Robert Monroe sysslar med, som jag tidigare har nämnt här på bloggen.


Monroes teknik handlar om att förändra hjärnfrekvensen för att uppnå exceptionella upplevelser och Monroe institutet kallar detta för en "non-invasive-approach" just för att inga droger eller annat används, utan enbart ljud. Grundmekanismen verkar vara att om man spelar ljud med två olika frekvenser i öronen, ett i varje öra, så lägger sej hjärnan i en frekvens däremellan och det låter som en enda frekvens.


Trots att Monroe och hans hemisync inte använder sej av DMT så finns det vissa likheter i upplevelserna. Det skulle ju kunna vara så att vissa hjärnfrekvenser leder till att DMT frigörs eller att närvaron av DMT leder till vissa hjärnfrekvenser.


I "DMT:the spirit molecule" beskriver försökspersonerna upplevelser av vibrationer och skakningar när medvetandet frigör sej från kroppen, som t.o.m. kan kännas våldsamma.
Robert Monroe beskriver liknande upplevelser i sin första bok, när han lär sig OBEs. Senare lär han sej att undvika detta. Alltsomallt så gav han ut tre böcker under sitt liv.


En enskild föröksperson rapporterar:
"Aliens may communicate using a language of universal visual symbols rather than sounds or words"
(DMT s.217.)
Ickeverbal kommunikation nämns några gånger i DMT:the spirit molecule.
Monroe skriver att ickeverbal kommunikation är det vanliga sättet för andar att kommunicera ute i dimensionerna och att man måste lära sej det om man vill kommunicera med dem. Det är som att tänka i bilder.


En annan rapporterar:
"It felt like going backward from life in a physical body to life as simply an energy form with no body. The essence of who I am was alone in the void, back in the staging area for life where souls want to incarnate. I was in a place where there are no physical life-forms, only colors and sounds."
(DMT s. 212)
Detta påminner mej om vad Monroe skriver om "HT-95" och "ringsystemen" i andra och tredje boken.


Flera försökspersoner beskriver DMT-varelser som utomjordlingar. Strassman pekar på likheter med abductions-upplevelser (s.216ff)
Även Monroe möter ett fåtal utomjordlingar i ickekroppslig form. För det mesta så möter han dock mänskliga själar.


Något som nämns flera gånger både av Monroe och Strassman är att de främmande varelserna är intresserade av mänskliga känslor, som verkar vara en exotisk upplevelse för dem. Både hos Strassman och Monroe så nämns kärlek som den bästa mänskliga känslan.
"They were interested in emotions and feelings."
(DMT s.215)


En annan försöksperson upplever bi-liknande varelser i en högteknologisk bikupa som badar i kärlek. Han kommunicerar även med en varelse.
"It said to me that this was where our future lay."
(DMT s.210)
Det finns ingen exakt motsvarighet hos Monroe men påminner mej om teman med bin, honung och kärlek som finns i bok två av Monroe. Det finns t.o.m. ett tema hos Monroe om att mänskligheten är som bin i en bikupa vars uppgift är att producera honung.


"The great power sought to fill all possibilities. It was "Amoral", but it was love and it just was. There was no benevolent god, only this primordial power."
(DMT s.240)
Monroe har efter tre böcker skissat en ganska komplicerad metafysik men bortom allt han upplevt så rapporterar andarna på andra sidan om att det finns något okänt, som verkar vara någon form av högsta förklaring eller gud.


Monroe dog innan Strassman gav ut nånting om sin forskning så den vägen kan det inte finnas någon influens. Frågan är om Strassman har läst nånting av Monroe, men jag har inte hittat några uppgifter om det. Han ska ju även bara återge de upplevelser som försökspersonerna rapporterar om och då blir ju en eventuell influens både mindre sannolik och svårare att påvisa. Allt detta utspelas dock i den amerikanska kulturen och de allmänna föreställningar som finns där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback