Arkitekturstilar med lite filosofi

Naziarkitektur är astrist. En mycket fantasilösare variant av kommunistarkitektur.

 

Kommunistarkitektur kan se lite olika ut men jag har alltid älskat rysk futurism. Den bästa sidan av brutalism. Stalinskrapor och tunnelbanor.

 

Nazismen och kommunismen försökte uttrycka sina ideologier med sin arkitektur och folk verkar tycka att de inte misslyckades helt.

 

Det är lite lustigt att jag gillar rysk futurism, jag som är rätt frihetlig ideologiskt, men jag gillar också usonia; modernistiska trävillor på landsbyggden, som kanske passar bättre med min ideologi. (Kan även kallas mid-centrury, om man förstår att det är 1900-talet som menas.) Tydligen en "Mad men" stil, sägs det.
Men jag är lite motsägelsefull. Jag kan gilla både minimalism och maximalism. Riktigt bra kan det bli om man lyckas att förena dem.

 

Minimalism är ju en musikstil också, som jag gillar. Det vore kul att försöka dra paralleller mellan musikstilar och arkitekturstilar. Arkitektur har ju kallats för "frusen musik". Undrar om en minimalistiskt kyrka kunde kallas för "holy minimalism"?

 

Samtidigt som usonia fanns också "googie" som är en av de humoristiska arkitekturstilarna, brevid "dekonstruktivism" och "memphis group". Humor är bra, men man kan kanske inte bygga hela städer i såna stilar.
Fast jag vill helst inte se hela städer i nån enskild stil. Jag gillar variation och mångfald. Statsarkitekter som bestämmer hur alla hus i en stad ska se ut borde verkligen spänna av, om de behövs alls.

 

Postmodern arkitektur kan också vara lite småhumoristisk ibland, och ofta så gillar jag den.

 

Alla dessa är ju reaktioner på modernism, utom rysk futurism som är dem mest rättframt modernistiska av de här stilarna. Senare stilar som high-tech eller structural expressionism har ingenting att tillföra. Man låter bara de bärande elementen synas tydligare vilket bara är fantasilöst och uppgivet. Som om man inte ens orkat göra huset färdigt.

 

Funktionalism och brutalism är ju mycket hatade arkitekturstilar men jag misstänker starkt att det som folk retar sej mest på är den gråa, nakna betongen. Om man bara hade haft vett att måla husen i lite starka, glada färger så tror jag att folk hade accepterat dem rätt fort. Sen så är det rätt svårt att få färg att fästa på betong men det är ett annat problem.

 

Critical regionalism brukar ofta innebära kreativa utmaningar när man försöker att kombinera modernistisk universalism med traditionell regionalism. Det kan bli bra ibland.

 

Metabolism movement försökte att kombinera funktionalism med nått slags organicistiskt tänkande. Det låter intressant, men det fåtal bilder som jag har sett ser inget vidare ut.

 

Sustainable är ju en arkitekturtrend men det spelar ingen roll hur husen ser ut, bara det är miljövänligt. Man har ju till sist kommit på att det på ett sätt är rätt ekonomiskt att tränga ihop människor i stora städer och därmed så gör de av med mindre resurser vilket då blir ekologiskt också.

 

Något av det senaste som har kommit kallas "blobitechture" och innebär att stora glaskomplex inte längre är fyrkantiga lådor utan får väldigt runda och flytande former. Jag gillar det skarpt.

 

Annars kom jag faktiskt in lite grann på det här med arkitektur när jag försökte att hitta en alternativ benämning på Whiteheads "organic philosophy", som han kallade den själv.


Jag hittade på "digital organicism" och googlade detta och hittade en arkitekturstil, där man genom dataprogram lyckas att efterhärma naturens ibland rätt intrikata lösningar på arkitekturproblem. Jag älskar det. Tydligen besläktat med "genetic architecture" och "parametric design".

Och faktiskt så påminner det litegrann om alvernas arkitektur i tolkien-filmerna.

 

Lite off topic så blev jag Elrond när jag för nått decenium sen gjorde nått webbtest om vilken tolkien-figur jag var.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback