Rocking geology and some other deep stuff
När jag var med familjen på Kreta för några år sedan hörde jag att det gick att snorkla i en sjunken stad på öns sydsida. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att göra det då, men ruinstaden heter Olous och är antagligen den mest lättillgängliga sjunkna staden.
Det finns många legender om sjunkna städer, länder och kontinenter; Atlantis, Lyonesse, Mu och Lemuria är bland de mest kända.
Det finnas faktiskt också en del riktiga sjunkna städer, länder och kontinenter. Atlantis har kanske aldrig funnits men Nordsjön var torrlagd och bebodd för drygt 6000 år sen. Lemuria och Mu har antagligen aldrig funnits men stora områden i Oceanien mellan Australien och Asien var torrlagda under senaste istiden.
Längre tillbaks i tiden så hittar vi förlorade kontinenter och naturligtvis så har alla kontinenter flyttat på sej. Det tog dock lång tid innan kontinentaldriften accepterades.
Mars och Venus verkar inte ha någon kontinentaldrift, trots att bägge är vulkaniskt aktiva. Kontinentaldriften drivs ju av gigantiska strömmar i Jordens flytande inre.
Andra roliga saker i Jordens inre - en massa vatten, en massa liv och en försvunnen planet. Man har trott att Jordens vatten kom till Jorden från kometnedslag men nu verkar det som om vattnet kanske skapas i Jordens inre.
Månens uppkomst har varit svår att förklara. Den är väldigt stor i förhållande till Jorden och sammansättningen påminner mer om Jorden än andra delar av solsystemet. Den har kallats för den åttonde kontinenten. Ytan är närmare 38 miljoner kvadratkilometer, vilket är mellan Afrika och Asien i storlek, medan Plutos yta är mindre än hälften av Månens yta.
Månen storlek gör att Jordens stabiliseras i sin rörelse och gör förhållanderna bättre för liv att uppkomma och utvecklas.
Jorden har ett starkt magnetfält som skyddar mot kosmisk strålning. Utan magnetfältet så skulle livet ha haft svårt att utvecklas. Magnetfältet tros också uppkomma genom strömmarna i Jordens inre.
Flera omständigheter har gjort Jorden till en bra planet för liv. Åtminstone liv som är anpassat till att överleva på Jorden.
Sahara var frodigt och grönt för tio tusen år sen. När öknen spred sej uppkom Egyptens civilisation kring Nilen.
En ny istid skulle sänka havsnivån och frigöra stora arealer av frodig havsbotten. Men det kommer att dröja. Värmeperioderna mellan istiderna brukar ta ca 10000 år och senaste istiden tog slut för ca 11000 år sen, men tittar man på klimattrenderna idag så tycks framtiden bara bli varmare de kommande seklerna.
Havsytan stiger. Den har stigit hela 130 meter de senaste 18000 åren vilket är ett av skälen till att det finns flera sjunkna städer och beräknas stiga ytterliggare minst 0,2 meter innan 2100. Effekterna av detta kommer att bli stora eftersom stora delar av världens befolkning bor i kustnära låglänta områden.
Sibiriens metanhål skyndar på uppvärmingen och sen kommer Sibirien att bli världens största kornbod. Metan är en kanske 30 gånger starkare växthusgas än koldioxid.
Det kommer att bli en kapplöpning om Antarktis. Idag så finns det lagstiftning som skyddar kontinenten från exploatering men kommer det att räcka? När de existerande ekosystemen och miljöerna iallafall kommer att förstöras? Det kan finnas mycket intressant under istäcket.