Maskhål, entanglement, svarta hål
Så wormholes i ett antal dimensioner har matematiska likheter med entaglement i ett annat antal dimensioner? Och detta är relaterat till universum som hologram?
Spännande, men jag har inte så många åsikter om wormholes/maskhål hittills.
Hittills har man ju trott att de har varit rätt sällsynta medan nästan varje partikel är entagled.
Jag gör dock en intressant koppling, till likheten mellan elektroner och svarta hål.
Elektroner har bara spinn, massa och laddning och det är exakt vad svarta hål har också. Svarta hål har ju ibland tänkts innehålla maskhål till andra ställen.
Man har även tänkt sej att svarta hål har kunnat innehålla hela universum. Och universum i sin helhet kan ha en händelsehorisont.
Däremot så verkar universum i sin helhet inte vara ett maskhål entagled med ett annat universum. Vad vi vet.
Jag kollar i Ett utsökt universum, av Brian Greene (1999), kap. 13:
Om en tredimensionell sfär kollapsar i ett calabi-yau-rum så fanns risken att "urverket i universum skulle stanna" (s.395).
Skälet till att detta inte sker är händelsehorisonten, tolkat som ett strängteoretiskt tre-bran (402).
Svarta hål mister med tiden massa och blir till sist masslösa elementarpartiklar, t.ex en foton.
Händelsehorisonten är en sårskorpa runt ett sår i rumtidväven. Vid singulariteten så upphör tiden. Till sist är såret läkt.
Svarta hål har vanligtvis en temperatur som bara ligger någon miljondel över absoluta nollpunkten men allteftersom de avdunstar och blir mindre så blir de också varmare och strålar mera.
Precis innan de upphör så strålar de rätt rejält.
M-teoretiker har kunnat konstruera en teoretisk insida åt svarta hål som gör att de kan innehålla information, vilket är en lösning på informationsparadoxen.
Annars så har det även funnits en teori om att svarta hål innehåller ett maskhål någonannanstans, kanske ett annat universum, dit informationen skulle försvinna.
I kap. 14 nämner Greene bl.a Smolins teori om en naturlig utveckling av universa som skapar fler svarta hål. Han nämner även multiversum och antropiska principen.
Att universum innehåller liv kan vara en bieffekt till att universum innehåller många tunga grundämnen vilket kan vara en bieffekt til att universum innehåller många svarta hål.
Det fanns även en teori om att svarta hål kan användas till att driva rymdfarkoster vilket kan göra intelligent liv benäget att skapa fler svarta hål.
Så det finns en koppling mellan svarta hål och tidlöshet, mellan svarta hål och maskhål, mellan maskhål och entanglement, mellan entanglement och tidens emergens (föregående postning), mellan entanglement och partiklar samt mellan elementarpartiklar och svarta hål.
Jag kan dock spinna vidare på sakerna som har kommit upp.
Termerna "svart hål" och "maskhål" myntades av Archibald Wheeler. Wheeler vidareutvecklade även antropiska principen till participatory anthropic principle.
1986 kom en bok av Barrow och Tipler om antropiska principen som omformulerade den så att istället för att tala om "observatörer" så tala de om "liv", "biologiskt liv" och "kolbaserat liv". Tipler hade tidigare arbetat för Wheeler.
Smolins svarta hål-teori (1997) och antropiska principen nämns i en bok som kom 2009 som heter "Biocentrism: How Life and Consciousness Are the Keys to Understanding the True Nature of the Universe" av Robert Lanza.
Lanza är tydligen väletablerad inom biomedicinsk forskning, och forskar bl.a inom kloning, men här har han tagit ett långt kliv ut i den filosofiska vildmarken, för även om han verkar diskutera fysik så tycker jag nog att detta snarare är filosofi.
Lanzas teori tycks vara influerad av Tiplers omega point theory, som de flesta inom fysikvärlden förkastar. (Den har dock fått ett visst stöd av David Deutch.)
Ursprungligen myntades uttrycket "omega point" av Pierre Teilhard de Chardin. Det har senare använts t.ex av Vernon Vinge och Ray Kurzweil. Inom transhumanismen är det ett annat namn på Singulariteten.
Vilket antagligen inte har nånting med singulariteter i svarta hål att göra.
Förutom att bäggge är en slags slutpunkter.
Eller?