Filosofins matematik

Pythagoras kan göra visst anspråk på att ha grundlagt både filosofin och matematiken, förutom musikteorin och ockulta sällskap osv. Den västerländska filosofin och matematiken har samexisterat i över två årtusenden och har utvecklats parallellt, och kan kanske även uppvisa vissa parallelliteter.

 

I Pythagoras filosofi så var allt till sitt innersta väsen tal och den matematik som han utforskade var aritmetiken. Att tingens innersta väsen är siffror är kanske mer begripligt idag än någonsin förut nu när naturvetenskapen vill kvantifiera allting och formler anses vara ett mer exakt uttryck för naturen än blotta ord.

 

Pythagoras sats är dock ett teorem inom geometrin och den satsen var känd långt innan Pythagoras. "Geometri" betyder "jordmätning" och kan ha uppstått när man drog gränser mellan åkrar, trädgårdar och annat. Redan innan pyramiderna så var även geometrin kopplad till arkitekturen.

 

Pytagoreerna gjorde ett tidigt försök att koppla samman geometri och aritmetik genom att tala om t.ex "tertiära" och "kvartära" tal, men det skulle dröja ända till Descartes innan översättningen skulle vara perfekt.

 

Pythagoras och matematiken var viktiga influenser för Platon när han skapade den platonska idéläran. Många, som t.ex Heidegger och Whitehead, har betonat matematiken som en viktig influens på den tidiga filosofin. En del har också beklagat detta.

 

Rationalismen kan sägas ha matematiken som ideal, när man försöker att göra filosofin till ett komplett, slutet system.

 

Under medeltidens skråväsende så uppstod ett hemlighetsmakeri och mystifierande kring yrkens innersta hemligheter och det är ur dessa tider som frimurarna uppkommer. Hemliga sällskap brukar frikostigt använda sej av geometriska symboler. Geometri är viktigt för arkitekter. Gud ansågs vara den störste arkitekten som hade skapat själva de geometriska formerna.

 

Ett gammalt sätt att dela in matematiken är i aritmetik, geometri och algebra. Algebran skapas av muslimska matematiker, inte minst Al-Gibran. Algebran är kopplad till koder och lagar. Algebran sprider sej långsamt från aritmetiken till matematiken som helhet, inte minst under den symboliska abstraktionen under 1600-talet. Matematiken som algebra avlägsnar sej från konkret aritmetik och blir en allmän formlära.

 

Efter den muslimska matematikens storhetstid så händer inget lika filosofiskt förrän Descartes skapade den analytiska geometrin. Kropp och själ förhåller sej till varandra som extension till intention, som kurvan i en graf till en formel.

 

Men även om Descartes ofta kallas den moderna filosofins fader så är det Leibniz som är den moderna matematikens fader. Leibniz skapar funktionen och analysen. Infinitesimalbegreppet kan sägas vara en parallell till monaden. Den matematiska funktionen kan kanske vara ett frö till hans mathesis universalis. Efter Leibniz delas matematiken in i geometri, algebra och analys.

 

Biskop Berkeley chockade genom att skriva att vi bara ser världen tvådimensionellt. Det vi ser beskrivs av den projektiva geometrin, medan euklidisk geometri under hans tid ibland kallades "känslans geometri". Han kritiserade även infinitesimalkalkylen.

 

Trigonometrin är med Pythagoras sats en av de allra äldsta disciplinen inom matematiken, men den hade inkorporerats i den komplexa analysen av Euler från 1748 till 1782. Hegel studerade trigonometri 1787, sfärisk dessutom, när han var 17 år gammal och hans senare filosofi har några likheter med trigonometri. Inom trigonometri arbetar man med tangent, sinus och cosinus. Har man två sidor kan man räkna ut den tredje, har man två vinklar kan man räkna ut den tredje. Sin, cos och tan används även för att räkna ut regelbundna svängningar. Därav t.ex uttrycket "sinusvåg". Så tre element leder alltså fram till en periodisk svängning mellan extremer i en historisk utveckling. Ungefär som i Hegels filosofi.

Whitehead skapade den punktfria mereotopologin som enligt honom själv är en viktig del av av hans "organic philosophy", eller "processfilosofi" som den brukar kallas.

 

Russell, Badiou och Langan har alla tre använd någon tolkning av mängdläran inom sina filosofier.

 

Ingen yrkesfilosof har vad jag vet ännu inspirerats av kategoriteorin men Chris Isham är en rätt filosofisk fysiker som har introducerat toposteorin inom kvantmekaniken. Mer om detta senare.

 

Jag har tidigare även parat ihop några filosofer med några kompositörer.

 

andra bloggar om
filosofi, matematik,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback