Tempus Fugit

24 nov är det 150 år sedan "The Origin of Spieces" publicerades för första gången. I år är det även 200 år sedan som Darwin föddes: 12 feb 1809 - samma dag som Abraham Lincoln!

Det fanns många försök till evolutionsteori innan Darwin, men hans var den första som var strikt mekanisk och "bottom-up" till sin natur. De tidigare hade tenderat att vara teleologiska och holistiska. Även darwinismen kan faktiskt tolkas som att ett kollektiv över tiden anpassar sej genetiskt till sin miljö, även om individen inte kan påverka sin egen genetik. På gruppnivå så finns det alltså likheter med lamarckismen.

Problemet är att biologin tycks överflöda av ändamålsenlighet. För en religiös var det inget problem att förklara, snarare ett bevis på Guds existens. Men kunde det gå att konstruera en helt mekanisk och materialistisk förklaring till all denna ändamålsenlighet? Vad ändamålsenligheten skenbar?

Evolutionen var en allmänt spridd aning inom vetenskapliga kretsar som dock ingen vågade att utforska närmare av rädsla för den mäktiga kyrkan och den fördomsfulla massans vrede. Darwin tog sig an uppdraget att föra fram evolutionen till ytan och förklara den.

Men det var ett delikat uppdrag som måste ske sofistikerat. I sin första bok om ämnet nämner han inget om människans utveckling och det är först i sin självbiografi på sin ålders höst som han tydligt tar avstånd från den kristna tron. Han måste hitta lämpliga bevis som kunde fogas samman till en vetenskaplig bevisning för vad många redan trodde. Han måste samtidigt också argumentera mot föreställningen om högre och lägre stående raser. Han var hela livet försiktig med sina uttalanden.

Från början var Darwin lamarckist. Det Naturliga Urvalet gick inte ögonblickligen upp för honom. Darwin inkluderade från början människan i sina spekulationer och noterade 1838 när han såg en orangutang på zoo att den hade ett barnsligt beteende.
1838 så skall idén ha slagit honom plötsligt. Det dröjde tjugo år innan han publicerade den. Först måste han under flera år samla bevis och sedan försiktigt formulera en bok.

Darwin skriver i sin självbiografi att hans  evolutionsteori var resultatet av omfattande observationer, väl medveten om vad som krävdes för att den skulle godtas av det vetenskapliga etablissemanget, medan han själv visste att den föddes i en plötslig inspiration efter att ha läs Malthus. Till sin kollega Alfred Wallace sa han: "I am a firm believer that without speculation there is no good and original observation".

Darwins bok var ännu inte färdig när han den 18 juni 1858 fick ett brev från Wallace som beskrev samma teori om naturligt urval som han själv hade kommit på. Chockerad av att ha blivit förekommen skickade Darwin artikeln vidare. Lyell och Hooker beslutade att en gemensam presentation av Darwins och Wallaces arbeten skulle ske vid Linneanska sällskapet första juli. Detta var en olycklig tid för Darwin. Hans babyson dog av scharlakansfeber och han deltog inte i den gemensamma presentationen.

Darwin tycktes olycksförföljd i livet. Han hade problem med sin frus religiositet, flera barn dog för honom och han hade en återkommande sjukdom.

Boken väckte internationell uppmärksamhet men blev inte lika kontroversiell som Vestiges of creation.

Engelska kyrkan bestämde sej fort för att i stort sett acceptera darwinismen. Det naturliga urvalet var helt enkelt det sätt som Gud hade valt att skapa sina varelser på. Senare har även t.ex katolska kyrkan accepterat utvecklingsläran. Problemen uppstod istället i USA. Även om många amerikaner gillade Darwin så fanns det även religiösa samfund som förkastade honom rakt av och ännu idag 150 år senare, så kämpar man mot att darwinismen ska läras ut som en vetenskaplig sanning i skolorna. Detta är människor för vilka utveckling är något ont. För övrigt så fanns det även en del tvivel om darwinismen även inom vetenskapen mot slutet av 1800-talet, medan anglikanska kyrkan redan hade accepterat läran.



Man kan undra varför termen "darwinism" ännu idag är så vanlig och varför personen Darwin fortfarande hyllas medan exempelvis Wallace inte är lika känd. Saker som slutar på "-ism" tenderar ju ofta att vara läror snarare än vetenskaper. Det finns vissa karaktäristika som gör darwinismen till en egen variant av utvecklingslära.

Utmärkande för darwinismen är bl.a att evolutionen går väldigt långsamt och i väldigt små steg och kräver väldigt långa tidsrymder. Man kan heller aldrig säga att något liv utvecklas till det bättre. Bara att vissa livsformer ibland misslyckas med att anpassa sej och dör. Det är också nödvändigt för darwinismen att mutationerna är slumpmässiga och inte i sej utgör någon anpassning till miljön. Det finns ingenting i darwinismen som säger att ensam är stark eller att störst går först.

Termen "survival of the fittest" hade redan myntats av Herbert Spencer i hans "kosmiska evolutionsteori", som bl.a innehöll den första socialdarwinismen - redan innan Darwin hade publicerat sej.

Mera abstrakt kan man säga att Darwin visade att komplexitet kan uppstå ur enkelhet. Tidigare antog man att något komplext skulle förklaras med något komplext men idag forskar även matematiker om hur komplexitet uppstår ur enkelhet. Snart gav darwinismen upphov till tanken på artificiell intelligns.

1861-65 utkämpades amerikanska inbördeskriget som bl.a gällde slaveriet i USA. Lincoln mördades strax efter nordsidans seger.

Slaveriet legitimerades med att man såg vissa raser som mindre utvecklade, lägre stående, kanske t.o.m. degenererade. Denna uppfattning stödde sig inte minst på Carl von Linné. Darwin förnekade att det fanns något "högre" eller "lägre" inom evolutionen. Överlevnad var det enda kriteriet och eftersom vi alla hade lyckats överleva fram till idag så var vi alla likvärdiga bröder. Inte bara alla människor, utan allt levande öht.

Han lärde sej som ung att stoppa upp djur av John Edmonstone, en befriad svart slav. Darwin satt ofta med denna "very pleasant and intelligent man".

Tre urinnevånare från Eldslandet hade tillfångatagits under Beagels första resa och hade varit ett år i London. De togs tillbaka till Tierra del Fuego som missionärer. Darwin fann att de var vänliga och civiliserade men deras släktingar verkade vara "miserable, degraded savages". Darwin drog slutsatsen att skillnaden måste bero på den kulturella miljön och inte på rasmässig underlägsenhet.

1871 så ansåg han att tiden var mogen för boken "Descent of Man, and Selection in relation to Sex". Det händer mycket i den här boken. Här uttrycker han explicit för första gången människans härstamning från djurriket. Han vill också förklara stora delar av psykologin, sociologin och den mänskliga kulturen utifrån biologi och evolutionsteori. För att kunna göra detta så kompleterar han det naturliga urvalet med det sexuella urvalet, som kan förklara mycket som är underligt ur överlevnadssynpunkt.

I naturen så finns det exempel på egenskaper som inte verkar speciellt överlevnadsanpassade, som t.ex påfågelns stora, färgglada stjärtfjädrar. Funktionen hos dessa är att visa honorna att detta är en ung, stark och frisk hane som det är fördelaktigt att para sej med. Honornas fäbless för pråliga hanar utvecklas samtidigt med hanarnas bling-bling, i ömsesidig påverkan. Därmed kunde Darwin förklara skillnader mellan könen och uppkomsten av olika kulturer, men han betonade dock att hela mänskligheten är en enda art.

Darwin citerar i "The Descent of Man" från Schopenhauers text "the Metaphysics of Sexual Love". Schopenhauer hade förekommit mycket av darwinismen. Om han inte hade för vana att läsa Schopenhauer så kan Darwin ha blivit upplyst via "Journal of Anthropology" om att de hade beröringspunkter. Det sexuella urvalet formade mänsklighetens framtida skepnad. Schopenhauer hann antagligen läsa recentioner av "Origins" under sitt sista levnadsår.

Hans sista arbete handlade om daggmaskar, som han verkade ha en mycket hög uppfattning om. Han trodde endast på mycket långsamma processer i mycket små steg, att verka underifrån för att skapa en annan jordmån.



andra bloggar om
Darwin, darwinism, utvecklingslära, rasism, biologi, kreationism,