Derrida vs. Gadamer

I have tried to be missunderstood

but it didn´t do me any good

-Robbie Williams


Husserl siktade på den mest generella beskrivningen av fenomen, bortom ställningstaganden som "sant" och "falskt". Fenomenologin kan kortfattat beskrivas som metoden att inte ha någon metod, tolkningen att undvika alla former av tolkningar, föresatsen att undvika alla fördomar.


Hans favoritelev Heidegger hävdade dock att Husserl visst hade vissa antaganden kvar. Skillnaden mellan Husserls och Heideggers fenomenologi kan förenklat beskrivas som att Husserl beskriver "fenomen" som en slags abstrakta objekt, medan Heidegger beskriver olika slags rum där händelser kan tilldra sej.


Heideggers kombination av fenomenologi, hermeneutik och existentialism blev populär i fransk filosofi under 50-talet, med namn som Merleu-Ponty och Sartre. Sartre blev av någon anledning en internationell kändis och sågs kanske av några som Heideggers sanna uttolkare, men Heidegger var alltid tydlig med att han inte hade några högre tankar om Sartre.


Efter Heidegger kan man urskilja två huvudriktningar inspirerade av honom: den hermeneutiska fenomenologin med Gadamer som största namn och dekonstrukionen med Derrida som filosofisk überhaXXor. Heidegger själv verkar ha uppskattat Derrida och uttryckte t.ex önskemål om att få träffa honom.


Gadamer och Derrida möttes faktiskt i en filosofisk diskussion en gång. Eller gjorde dom det? Gadamer öppnade med att säga att de två hade mycket att prata om varpå Derrida svarade att han inte hade något att säga.


Sedan fortsatte det ung. såhär:

G - Vi ska säkert komma överrens.

D - Vi ska säkert inte komma överrens.

G - Men vi är ju bägge två heideggerianer, nog har vi mycket gemensamt.

D - Själv föredrar jag Nietzsche.

osv.


På varje punkt opponerar Derrida mot Gadamer. Som för att visa att opposition alltid var möjlig. Något eget system har Derrida ju inte. Han försöker inte att sälja en paketlösning. Han försöker visa att ingen rationalitet är universiell, inte hans och inte Gadamers. Det finns alltid en utsida. Gadamer ska ju vara den store hermeneutikern som kan prata med alla och förstå vad de säger. Yxskaft, svarar Derrida på det.


andra bloggar om

filosofi,

Derrida,

Gadamer,

Heidegger,

hermeneutik,

fenomenologi,

dekonstruktion,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback