Tempus Fugit

Boken "Spelet" uppmärksammades nyligen i SvD. Kommentarerna i bloggosfären verkade inte tyda på att någon faktiskt hade läst boken, men folk verkade rätt skeptiska till själva idén med "raggningsexperter".

Ingen kan väl tycka att det är skadligt om killarna tvättar håret, rätar på ryggen och lär sej en eller två kul öppningsrepliker. Det där är bara att göra tjejen en tjänst. Men var går gränsen? Hur naturlig måste man vara och hur mycket får man göra sej till?

Problemet är snarare att en del av killarna i subkulturen utvecklar en nedlåtande kvinnosyn. Det kan bero på lite olika saker.
Eftersom många tjejer förväntar sej positiv uppvaktning så blir de tagna på sängen (!) om man istället ignorerar dem eller t.o.m. är lite kritisk.
Eftersom många killar behöver avdramatisera det här med att flörta/bli nobbade så får de rådet att ragga på så många som det bara går.
Eftersom kognitiv psykologi har en tendens att reducera människor till minsta gemensamma nämnare så verkar tjejerna snart förutsägbara och utbytbara.
Detta tycker jag snarast visar på behovet av en duktig och ansvarsfull pickuplärare som vet lite mer om psykologi i allmänhet.

"According to an article in Eye Weekly, some feminists believe that pickup "isn't just cheesy; it's offensive." The article cites a proposal put forward by a feministblogs.org writer as an alternative to the formula used by expert PUAs: "Shake my hand. [Say] 'Hi, my name is...' Treat me like a human being. Avoid seeing women as conquests and men as competition." In reference to the proposal, Strauss retorted that "If that worked, I wouldn't have had to write this book." (*)

Nu läste jag faktisk boken för ett tag sen och jag kan ju avslöja att just den boken tecknar ett ganska nyanserat porträtt av pickupindustrin. Jag kommer tyvärr att behöva avlöja lite ur boken när jag nu recenserar den.

Journalisten Neil Strauss snubblade av en slump över pickuppscenen, beslöt sej att undersöka fenomenet inifrån och innan han visste ordet av var han en av de mest respekterade pickupexperterna i världen.

Samtidigt tornade stora problem upp sej. Olika kognitiva tekniker gjorde tjejerna förutsägbara och manipulerbara men tycktes i längden också förvandla pickupkillarna själva till kärlekslösa robotar med ett närmast drogliknande behov av att erövra nya tjejer. Allteftersom enorma pengar tornar upp sej i pickuppkurser så ökar också intrigerna och konflikterna mellan killarna. En del av killarna verkar ha psykiska problem från början och ibland verkar de tyvärr öka av att lära sej manipulera andra människor. Så om det här en viktig bok för den svenska pickupscenen så bör de redan från början ha fått en tydlig varning om att den här sortens spel ibland kan gå snett.

Men även om Neil Strauss visar på branscens baksidor så förkastar han inte pickupscenen. Andra halvan av boken handlar om raggning som ett steg på vägen som det är nödvändigt att gå vidare från.

"Utifrån hörde vi ljuden av män på väg uppför backen, upphetsade av spänningen från ännu en utekväll när de nästan hade fått sej ett ligg. "Allt det du lärde dej av RGE:arna gjorde nästan så att vi inte träffades", fortsatte Lisa. "jag vill att du ska vara Neil: en tunnhårig tönt med glasögon och allt.

Hon hade kanske rätt. Hon skulle kanske ha gillat den verklige Neil, men hon skulle aldrig ha fått en chans att träffa honom om jag inte hade ägnat de senaste två åren åt att lära mig att ta för mej. Utan all den där skolningen skulle jag aldrig ha fått självförtroendet att ta kontakt med och klara av en tjej som Lisa, som var en ständig utmaning."

Till sist faller Neil alltså för en tjej som hans vanliga tricks inte fungerar på.

"Lisa satte sej upp och drack en klunk ur ölflaskan som hon hade haft med sej upp. "Alla stötte på mej i kväll", fnissade hon. Blygsamhet hade aldrig varit hennes starka sida. "Jag hoppas att du har klart för dej att du dejtar den häftigaste tjejen i Los Angeles."

(---)

"Jag vet att du är det", svarade jag till slut. Jag har ägnat två år åt att träffa varenda tjej i Los Angeles, och bland alla dem valde jag dej."

(s.438)

Dom har dock gjort slut sen dess.

andra bloggar om

Neil Strauss,

Spelet,

The Game,

raggning,

pickuping,